Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 17 november 2018, vecka 46
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Hyperkalemi

Uppdaterad: 2017-01-11
Professor Gudmundur Johannsson, Sektionen för endokrinologi/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Granskad av: Docent Bengt R. Widgren, Predicare AB/Göteborg
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND
 

Hyperkalemi (S-kalium > 5,6 mmol/l) är ofta ett tecken på annan underliggande sjukdom som kräver snar specifik diagnostik och behandling. Det är dessutom vanligt att hyperkalemi är en bieffekt av läkemedelsbehandling, ofta i kombination med andra ogynnsamma omständigheter såsom minskad extracellulär volym (dehydrering).

Vid bedömning av hyperkalemi bör det has i åtanke att 98 % av kroppens kalium finns intracellulärt. Behandling är initialt ospecifik och symtomatisk men bör sedan rikta sig mot underliggande orsak. Obehandlad hyperkalemi kan vara dödlig.


 

ORSAKER
 

Den absolut vanligaste orsaken till hyperkalemi är läkemedel. Hos sjukhusvårdade patienter är det inte ovanligt att det rör sig om en kombination av flera olika faktorer där dehydrering (minskad extracellulär volym) är starkt bidragande.
 

  • Falsk hyperkalemi
    - Stas vid provtagning
    - Leukemi med uttalad leukocytos eller trombocytos (megakaryocytos)

  • Redistribution av kalium
    - Acidos, speciellt om samtidig insulinbrist och vätskebrist (diabetisk ketoacidos)
    - Digitalis-intoxikation

  • Minskad renal utsöndring av kalium
    - Njurinsufficiens
    - Binjurebarkssvikt: Addisons sjukdom eller isolerad aldosteronbrist
    - Läkemedel: kaliumsparande diuretika, vilket inkluderar aldosteronatagonister (spironolakton, eplerenon), amilorid, ACE-hämmare, NSAID, trimetoprim och heparin
    - Interstitiell nefrit

  • Ökat kaliumutsläpp i serum
    - Hemolys eller uttalad muskelnekros

SYMTOM OCH KLINISKA FYND
 

  • Neuromuskulära symtom
    - Muskulär svaghet
    - Bortfall av senreflexer
    - Förlamning
    - Oro och konfusion kan förekomma

  • EKG-förändringar och arytmi
    Initialt förekommer ökad amplitud av T- och S-våger med minskad R-vågsamplitud. Senare förekommer förlängda QRS-komplex och P-R-intervall med ökad risk för ventrikulär takykardi och asystoli. Vid svår hyperkalemi kan små EKG-förändringar snabbt progrediera till allvarliga arytmier.


UTREDNING
 

Utredningen syftar till att hitta underliggande tillstånd/sjukdom samt att utesluta falsk hyperkalemi. Vid S-kalium > 7 mmol/l och/eller förekomst av EKG-förändringar bör akut behandling ges under hjärtrytmövervakning samtidigt som utredning görs.
 

  • Vid opåverkad patient utan EKG-förändringar utesluts falskt förhöjda värden genom samtidig mätning av serum- och plasma-kalium och/eller omtagning av venprov utan stas.

  • Läkemedelsgenomgång.

  • Kontroll av plasma-glukos för att utesluta diabetisk ketoacidos.

  • Kontroll av njurfunktion (S-kreatinin, urea), värdering av urinproduktion (anamnes och mätning) samt bestämning av S-Na och S-Ca.

  • Kontrollera blodgas (pH och bikarbonat/base excess).

  • Annan riktad provtagning beroende av klinisk status (t ex P-glukos, Hb, LPK, TPK, CK, LD, serum-kortisol).

  • Blodtryck och annan klinisk skattning av hydreringsgrad (slemhinnor, hudturgor o s v).


FÖRSLAG TILL BEHANDLING
 

Akut behandling ges vid S-kalium > 7 mmol/l och/eller förekomst av EKG-förändringar. Behandlingen syftar till att minska hjärttoxiska effekter av kalium samt att transportera kalium från det extracellulära rummet till det intracellulära. Mer långsiktig strategi är att minska det gastrointestinala upptaget av kalium samt att öka urinutsöndringen av kalium.

Vid svår njurinsufficiens med samtidig oligo- eller anuri gäller i princip samma behandling men akut dialys bör övervägas. Vid insulininfusion och bikarbonattillförsel vid acidos kan serumkaliumnivåerna sjunka snabbt, speciellt om totalmängden kalium i kroppen är normal eller minskad vilket ofta är fallet vid diabetisk ketoacidos (se behandlingsöversikt ketoacidos, diabetes). Monitorering av S-kalium bör därför genomföras minst 2 ggr/timme under sådan behandling.
 

  • I.v. Ca2+ (10 ml Calcium-Sandoz 9 mg/ml under 3 minuter). Effekt på EKG-förändringar och/eller arytmi bör ses efter några minuter och vara i 30–60 minuter.

  • Vid tecken/misstanke på hypovolemi säkerställ infusion av isoton Natriumkloridlösning (0,9 mg/ml).

  • Insulininfusion med adekvat mängd glukos för att förhindra hypoglykemi (t e x 20 IE snabbverkande insulin Actrapid, Humulin Regular eller Insuman Rapid i 1000 ml 5 % glukoslösning med infusionshastighet på mellan 100–200 ml i timmen). Insulin skiftar kalium intracellulärt.

  • Bikarbonatinfusion vid förekomst av acidos. Natriumbikarbonat Fresenius Kabi 50 mg/ml eller 60 mmol/100 ml i en dos uppskattad enligt formeln:

    Minskning i standard HCO3- (mmol/L) * 0,3 * vikt i kg = deficit i mmol

    Halva uppskattade deficit ges med omkontroll av syra-basstatus därefter.

  • Loop-diuretika som ökar kaliumutsöndringen från njurarna. Överväg samtidig infusion av isoton NaCl-lösning för att förhindra hypovolemi.

  • Resin administrerad oralt eller rektalt. Sedvanlig oral dos av Resonium är 15 g x 3–4 dagligen som även kan administreras i ventrikelsond. Likvärdig dos kan ges rektalt.

Behandling med insulin och diuretika kan avbrytas när serumkaliumkoncentrationen är normal, medan resinbehandlingen rekommenderas avbrytas vid S-kalium på 5 mmol/l. Underliggande orsak bör behandlas och eventuellt bidragande läkemedel bör avslutas.


 

ICD-10

Hyperkalemi E87.5

 

Referenser
 

Harold Friedman H. Problem-Oriented Medical Diagnosis. 1996 A Little Brown Spiral Manual. Boston

Halperin ML, Kamel KS. Potassium. Lancet 1998;352:135-140

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:899