Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 7 december 2019, vecka 49
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Pankreatit, akut

Uppdaterad: 2019-02-19
Professor, överläkare Per Sandström, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping

Granskad av: Professor Joar Svanvik, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • En video som hör till ämnet finns på Internetmedicin.se
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet




BAKGRUND
 

Akut pankreatit (AP) är en akut påkommen inflammation i bukspottkörteln med smärta och förhöjt amylas och lipas. Incidensen varierar geografiskt och är ca 40-50 per 100 000 invånare och år i Sverige.

De flesta akuta pankreatiter förlöper med ett snabbt tillfrisknande inom 3-5 dygn, medan 10-20 % får ett allvarligt förlopp, som kräver stora sjukvårdsresurser.

Trots intensiv forskning finns ingen kausal terapi att erbjuda och behandlingen blir således endast symtomatisk och understödjande.

 

Orsaker
 

De två vanligaste orsakerna till akut pankreatit är:
 

  • Alkohol
  • Gallsten som obstruerar sfinkter Oddi

Sammantaget står dessa för 80-90 % av fallen. Alkohol som orsak är vanligare hos män och gallsten som orsak är vanligare hos kvinnor.

Andra orsaker till pankreatit:
 

  • P-triglycerider > 10 g/l
  • Hypercalcemi
  • Ärftliga såsom cystisk fibros, (CFTR) och ärftlig pankreatit
  • Iatrogent såsom trauma, postoperativt, post ERCP
  • Pankreasgångobstruktion p g a tumör, ampullstenos, pancreas divisum eller sfinkter Oddi dyskinesi
  • Duodenalobstruktion
  • Ischemi: Hypotension, Tromboembolism
  • Infektioner (bakteriella, virala eller parasitära)
  • Kroniska inflammatoriska och immunologiska sjukdomar: SLE, vaskulit, Mb Crohn
  • Papill-, gallgångs- eller pankreastumör
  • Läkemedel
  • Idiopatiska

Patogenes
 

Via ett flertal olika aktiveringsvägar triggas prematur eller ektopisk proteasaktivering, mikrocirkulatoriska förändringar och leukocytberoende inflammationsprocesser. Ett flertal av stegen är beroende av cytokinaktivering.

Alkoholens pankreatitstimulerande effekter:

  • Stimulerar syrasekretion
  • Orsakar ökad sekretinsekretion
  • Ger ökad vätske- och bikarbonatsekretion från pankreas
  • Ökar kontraktionen i sfinkter Oddi
  • Ökar trycket i pankreasgången
  • Orsakar hypertriglyceridemi
  • Ökar mängden fria syreradikaler

Obstruerande gallstens pankreatitstimulerande effekter:

  • Obstruerar pankreasflödet
  • Ökar trycket i pankreasgången
  • Ger intracellulär pankreasenzymaktivering
  • Destruerar endotelet i pankreasgången
  • Läckage av enzymer ut i pankreasparenkymet


SYMTOM
 

  • Epigastriell snabbt stegrande smärta, utstrålning till ryggen (vanligare vid svår pankreatit).
  • Illamående, kräkningar, paralytisk ileus
  • Lokal peritoneal retning i epigastriet vid bukpalpation.
  • Subfebrilitet
  • Olika grader av cirkulatorisk påverkan.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Ulcus ventrikuli med/utan perforation
  • Cholecystit, cholangit
  • Rupturerande aortaaneurysm
  • Hjärtinfarkt
  • Basal pneumoni
  • Ileus


DIAGNOS
 

Diagnosen pankreatit anses uppfylld om minst 2 av följande kriterier är uppfyllda:
 

  • Akut epigastriell smärta
  • Amylas förhöjt mer än 3 gånger det övre normalvärdet
  • Datortomografi med typiska pankreatittecken


UTREDNING PÅ AKUTMOTTAGNINGEN
 

  1. Anamnes
    Vid pankreatitmisstanke, penetrera alkoholanamnes och eventuell gallstenssjukdom extra noga.

  2. Status
    Värdera vätskebehov och feber extra noga.

  3. Labb
    - Blodstatus, CRP
    - Elstatus, kreatinin
    - Albumin, Ca
    - B-glukos
    - Leverstatus, bilirubin, amylas, ev lipas
    - Triglycerider
    - Ev artärgas

    Kommentar:
    Ett 3 ggr förhöjt ALAT talar mycket starkt för gallstenspankreatit, PPV och specificitet > 95 %.

    Amylas, som sjunker snabbt, bör vara minst 3 ggr över normalvärdet för säker diagnos, då det redan kan vara på väg ned igen om patienten kommer in sent i förloppet. I sådana fall är lipas en bättre markör då det är mer specifikt och inte sjunker lika snabbt. Amylas och lipas har endast ett diagnostiskt värde och har inget värde av att följas.

  4. EKG

  5. Ultraljud buk
    För värdering av gallsten och ev differentialdiagnos. Inte för pankreatitdiagnostik, som det har dålig sensitivitet för.

    Gallstensgenes skall eftersökas även om typiska kliniska tecken saknas, då detta är behandlingsbart och patienten kan slippa ytterligare skov.

    Ultraljud kan göras antingen i akutskedet, för att finna ev gallgångssten, eller i lugnare skede, för att påvisa gallstenar och värdera indikationen för cholecystectomi.

    Ultraljud är dåligt på att diagnostisera gallgångssten, men kan visualisera en vidgad choledochus och är fr a av värde för att påvisa stenar i gallblåsan. I akutläget är ultraljud mindre bra eftersom patienten ofta har paralytisk ileus med gas i duodenum. Vid kvarstående misstanke bör undersökningen upprepas vid ett senare tillfälle.

  6. CT buk
    Vid oklar diagnos i akutläget. Utmärkt för pankreatitdiagnostik och för att samtidigt utesluta andra differentialdiagnoser. För optimal pankreasdiagnostik bör i.v. kontrast ges vid undersökningen.
    Dock syns ej pankreatitförändringarna vanligen förrän efter 48 timmar.

  7. Ev. BÖS, lungröntgen

Diagnosställande

Diagnosen pankreatit anses uppfylld om minst 2 av följande kriterier är uppfyllda
 

  1. Akut epigastriell smärta
  2. Amylas förhöjt mer än 3 gånger det övre normalvärdet
  3. Datortomografi med typiska pankreatittecken

Värdering
 

Efter klinisk undersökning, provsvar och eventuell röntgen skall beslut tas om patientens:
 

  • Vårdnivå
  • Vätskebehov
  • Smärtstillning
  • Eventuell antibiotika

Patienter med cirkulatorisk påverkan med eller utan organsvikt är intensivvårdsfall.


Vätskebehov

Ge klara vätskor, Ringer eller NaCl för att återställa vätskebalansen, dessa patienter kan behöva upp till 6 liter första dygnet, vilket styrs i första hand av urinproduktion.

 

Organsvikt
 

Organsvikt föreligger vid:

  • Kreatinin > 170
  • BT < 90 trots vätsketerapi
  • Artärgas på luft PaO2 < 8 kPa
  • Glasgow Coma Scale (GCS) < 13
  • Trombocyter < 80

Intensifierad avdelningsvård
 

  • Bedömning minst 2 ggr/dag
  • Dagligen vikt, urinmätning, temp, CRP, kreatinin, elektrolytstatus
  • Blodstatus minst varannan dag
  • CT en gång per vecka


VÄRDERING AV SVÅRIGHETSGRAD
 

Flera klassifikationssystem för pankreatitens svårighet finns. Den mest etablerade är den reviderade Atlantaklassifikationen som är delad i 3 grupper:
 

  1. Mild - utan organsvikt och utan lokala komplikationer
  2. Medelsvår - med organsvikt < 48 timmar och/eller lokala komplikationer
  3. Svår - med organsvikt > 48 timmar med eller utan tillägg av lokala komplikationer, såsom pankreasnekros, abscess eller pseudocysta

Svår pankreatit definieras som akut pankreatit med sekundär organsvikt som varar mer än 48 timmar +/- utvecklandet av lokala komplikationer såsom pankreasnekros, abscess eller pseudocysta.

Svår, nekrotiserande pankreatit kräver intensivvård. Mortaliteten är upp till 30 %, hälften av dödsfallen sker under första veckan och övriga dör av senkomplikationer som infektioner i pankreasnekroser eller superinfektioner och multiorgansvikt.

Generella riskfaktorer:
 

  • > 80 år
  • Obesitas, BMI > 30
  • Kronisk njursvikt
  • CRP > 150
  • Annan svår samtidig sjukdom


Oberoende biologiska markörer
 

  • Prokalcitonin är en blodmarkör som kan vara av värde att skilja inflammation från infektion i pankreas nekroser men också som generell septikemi markör.

  • IL-6 (Interleukin 6) är en snabb och bra inflammationsmarkör som är särskilt hög vid svår pankreatit, men kan ej rekommenderas p g a hög kostnad och otillgänglighet.

  • CRP induceras av IL-6. Någon CRP-nivå som indikerar svår pankreatit har ej hittats, men kan ändå vara vägledande:
    - CRP > 210 de första 4 dagarna eller > 120 i slutet av första veckan leder i 80% av fallen till svår pankreatit.
    - CRP < 150, 48 h efter inläggning, talar starkt emot svårt förlopp.
    - En stegring av CRP under förloppet talar starkt för komplikation.

Värdering av svårighetsgraden med CT
 

CT med kontrast 48-72 timmar efter inläggning är idag standardmetod för att värdera eventuella pankreasnekroser. Metoden är dock ej lika bra för att värdera extrapankreatiska ansamlingar.

Ett värderingscore för CT finns utarbetat som korrelerar väl till morbiditet och mortalitet. Denna värdescore används ännu ej vid kliniskt.


Värderingscore CT

Pankreatisk och peripankreatisk inflammationPoäng
Normal pankreas0 p
Fokal eller diffus förstoring1 p
Heterogen pankreas med infiltration i peripankreatisk fettväv2 p
Enstaka peripankreatisk ansamling3 p
Multipla ansamlingar eller gas i ansamling4 p
  
Pankreatisk nekros
Ingen nekros0 p
Nekros < 30 %1 p
Nekros 30-50 %4 p
 
Total maxpoäng = 10 poäng
PoängMorbiditet (%)Mortalitet (%)
< 383
4-6356
7-109217




BEHANDLING OKOMPLICERAD PANKREATIT
 

Alla patienter med AP är inläggningsfall, då den primära bedömningen inte är prediktiv för det fortsatta förloppet.

Behandlingen är helt symtomatiskt då kausal behandling saknas. I 90 % av fallen har inflammationen ett snabbläkande förlopp där kortvarig fasta och smärtlindring under ett par dagar är tillräckligt. I de övriga fallen är förloppet ofta stormigt med behov av stora medicinska resurser.

 

Primär handläggning
 

  • Fasta:
    P g a smärta och ofta matintolerans är fasta väl indicerat. Dock räcker det ofta med något eller några få dagar. När smärtan börjar släppa kan oralt intag starta, med initialt vätskor enligt samma schema som för opererade patienter.

  • D-sond:
    Endast till de patienter som kräks eller har ventrikelretention. Avlastningen i sig har ej visat sig snabba på läkningen.

  • Provtagning och kontroller:
    Puls, blodtryck, temp, syrgasmättnad regelbundet. Dygnsurinmätning. Bedside bedömning 2 ggr dagligen av avdelningsläkare.

    De första dagarna tas dagliga prover tills dess att förloppet blivit klart: Blodstatus, CRP, kreatinin, Na, K, leverstatus, bilirubin, Ca, amylas och B-glukos.

  • Smärtlindring:
    Morfinanaloger är förstahandsmedel, t ex Ketogan novum x 4-6. När smärtan börjar avta, bör snar nedtrappning starta.

  • Vätskebehandling:
    Även patienter med lätt pankreatit kan ha förlorat stora mängder vätska efter kräkning och dåligt intag. Riklig tillförsel av klara vätskor och elektrolyter, korrigering är mycket viktigt. Första dygnets vätskebehov skall vara ordinerat från akuten.

  • Antibiotika:
    Patienter med icke komplicerad pankreatit behöver ej antibiotikabehandling.

  • Trombosprofylax:
    Skall behandlas som övriga inneliggande kirurgpatienter, i övrigt var god se respektive kliniks vårdprogram.

Fortsatt handläggning
 

Orsaken till pankreatiten skall alltid eftersökas. Har ett primärt ultraljud gjorts i akutläget och ej varit konklusivt, bör nytt övervägas i lugnt skede.

För patienter med sludge (kolesterolkristaller, kalciumkarbonat eller kalciumbilirubin) bör kolecystektomi starkt övervägas då studier har visat minskad risk för nya skov även i denna grupp. Patienter med okomplicerad gallstenspankreatit skall opereras under samma vårdtillfälle, om de fyller kriterierna enligt vårdprogrammet för gallsten, annars bör ERCP med sfinkterotomi övervägas.

Om diagnosen är fortsatt oklar skall poliklinisk CT göras med uppföljande återbesök inom 6 veckor.

Målet bör vara att de kända orsakerna utesluts, speciellt hos patienter vars ålder och allmäntillstånd i övrigt ej hindrar vidare kausal terapi.

 


BEHANDLING KOMPLICERAD PANKREATIT
 

Grundbehandlingen är densamma som vid okomplicerad pankreatit. Dock hamnar dessa patienter ofta under längre eller kortare tid på IVA. En ansvarig kirurg skall se patienten dagligen.

Handläggning:

  • IVA indikationer och vård
  • Fasta, D-sond (se avsnitt ovan om behandling av okomplicerad pankreatit)
  • Vätskekorrigering och KAD
  • Enteral, parenteral nutrition
  • Smärtstillande
  • Antibiotika

IVA-indikationer och vård
 

Indikationer för intensivvård är:
 

  • Hypovolemi, takykardi (puls > 100), hypotension, systoliskt blodtryck < 90 mmHg, eller medelblodtryck < 60 mmHg trots vätskesubstitution.

  • Oliguri, anuri eller hypoxi paO2 < 8 kPa.

Patienten monitoreras med mätning av invasivt ven- och artärtryck för optimering av vätsketillförsel.

Optimering av syrgastensionen eftersträvas med O2 tillförsel och CPAP (Continuous Positive Airway Pressure). Ofta krävs dock respiratorbehandling med PEEP (Positive End Expiratory Pressure). Den vanligen förekommande vätskeretentionen försämrar ofta andningen, vilket är ytterligare ett skäl för noggrann vätskekontroll.

I svåra fall kan också ARDS (Adult Respiratory Distress Syndrome) utvecklas. För övervakning av ventilationen används pulsoximetri och blodgasanalys.

Hyperglykemi är vanligt förekommande vid svår pankreatit, och behandlas med insulininfusion och minskad glukostillförsel.

Njurinsufficiens är en inte en ovanlig komplikation, detta tillsammans med vätskeretention motiverar tidig start av hemofiltration.

 

Vätskekorrigering och KAD
 

Dessa patienter är ofta i hypovolemisk chock eller prechock till följd av kräkning, vätskeretention i bukhåla/tarm och kapillärläckage. Kan de ej stabiliseras på akuten (BT < 90 mmHg trots vätsketerapi) är de IVA-fall.

De skall ha KAD för urinmätning. Viktkontroll dagligen, korrigering av elektrolyter, Na och K.

Inte sällan föreligger också hypokalcemi, denna behöver dock endast behandlas om den är symtomgivande. Kan inte en adekvat urinproduktion > 1000-1500 ml/dygn åstadkommas på avdelningen (genom substitution upp till 6 l/dygn) är patienten IVA-fall.

En adekvat vätske- och elektrolytsubstitution är helt nödvändig för den viscerala cirkulationen, lever och njurar är särskilt känsliga.

 

Enteral, parenteral nutrition
 

Patienter med komplicerad AP är i behov av fullt näringsunderstöd så länge de ej kan försörja sig själva. Det är inte ovanligt att dessa patienter tappar upp till en fjärdedel av kroppsvikten. Den enterala vägen bör väljas om det är möjligt då det potentiellt minskar inflammationsaktiviteten, bromsar translokationsprocessen och är billigare. Sannolikt räcker det att endast en del av näringen ges via tarmen för att förbättra dessa faktorer. Nasojejunal sond läggs nedom ligamentum Treitz med hjälp av radiolog, eller med gastroskop. Dubbel-lumenkateter kan här vara av stort värde med samtidig dränering av ventrikel. Enteral behandling bör starta så tidigt som möjligt då chanserna är mycket högre att lyckas, senast dock inom 3-4 dagar.

Ofta behövs även den parenterala vägen användas för att tillgodose hela energibehovet. Tillägg av spårämnen och vitaminer skall också ges. Målet är att täcka det aktuella energibehovet och inte överbehandla, vilket leder till metabol stress som har negativ effekt på sjukdomsförloppet.

Restriktioner med glukos om patienten har högt blodsocker. Istället kan tillförseln av fett ökas, då det ej finns några hållpunkter för att fett har någon negativ effekt på pankreas. Dock bör fetthalten reduceras vid hyperlipidemi.

Behovet av kväve är 0,15-0,20 g/kg/dygn och energibehovet är 30-35 kcal/kg/dygn.

 

Smärtstillning
 

Smärta är direkt negativt för läkningsprocessen, och adekvat smärtstillning är av största vikt. Förstahandsmedel är morfinanaloger som bör insättas på schema eller som PCA-pump eftersom behovet av smärtlindring ofta blir långvarigt. Blir patienten ändå inte smärtfri, överväg EDA.


Antibiotika
 

Profylaktisk antibiotika har inte visat sig ha något värde vid akut pankreatit och skall inte användas. Om infekterade nekroser ännu ej är verifierade, så är feber, stigande infektionparametrar och försämrat AT de vanligaste kliniska faktorerna som inger infektionsmisstanke. Radiologiska tecken på infektion i pankreasnekroserna med gasbildning och kontrastuppladdning i kapsel stärker misstanken.

Blododlingar skall tas vid misstanke om:

 

  • Septisk chock:
    - Dessa patienter är alltid IVA-fall och skall handläggas tillsammans med anestesiolog och infektionsläkare.

  • Cholangit:
    - Vid samtidig cholangit bör alltid tidig ERCP genomföras, dock behöver dessa patienter också ha antibiotika, i första hand: imipenem (Tienam) 0,5 g x 3 i.v. eller piperacillin/tazobactam (Tazocin) 4 g x 3 i.v.

    ERCP: Vid tecken på gallvägsobstruktion (patologiska levervärden + dilaterade gallvägar vid ultraljudsundersökning) och/eller ikterus/cholangit, utföres ERCP. Endoskopisk sfinkterotomi (EST) även om det vid undersökningstillfället inte finns några säkra kvarvarande konkrement/sludge i gallvägarna.
    Ej nödvändigt med ERCP/EST under pågående gallstenspankreatit om det ej finns tecken till gallvägsstas.

  • Extrapankreatiska nosokomiala infektioner
    I första hand, pneumoni, infekterad CVK eller UVI. Så länge källan är oklar bör valet vara Tienam, i övriga fall tidig infektionskonsult. Om man trots sökande efter fokus ej hittar något bör alltid CVK övervägas som fokus och byte företas.

  • Pankreasnekroser och perpankreatiska vätskeansamlingar (se nedan)

Pankreasnekroser och vätskesamlingar
 

Pankreasnekroser är en av de viktigaste faktorerna som påverkar prognosen vid AP.

Diagnosen pankreasnekros ställs med kontrastförstärkt CT undersökning där man kan påvisa områden i parenkymet med nedsatt attenuering (< 30 HU) alternativt MRT med gandolinium-injektion.

Infektioner i pankreasnekroser är den viktigaste dödsorsaken vid AP. De vanligaste spridningskällorna är tarmen (translokation), gallvägarna eller blodbanan. Tarmpatogener som E. coli, Pseudomonas aeruginosa och enterokocker är vanligast, men man finner också S. aureus, S. epidermidis och C. albicans som tecken på hematogen spridning. Infektionsrisken stiger upp till 71 % den tredje veckan och efter 4 veckor, om ingen infektion utvecklats, har mer än 50 % av nekroserna resorberats. Kvarvarande resttillstånd förekommer som pseudocystor eller abscesser, som vanligen utvecklas efter 4 veckor.


Åtgärder
 

  • Antibiotikabehandling
    Skall endast ges vid identifierade infektioner

    Vid pankreasnekros med gasblåsor eller med andra infektionstecken, feber, CRP > 150, prokalcitonin förhöjning > 3,5, leukocytos skall antibiotika övervägas.

    Med tanke på framodlade agens bör imipenem (Tienam) 0,5 g x 3 i.v. eller ciprofloxacin 400 mg x 2 i.v. väljas i första hand.

    Innan antibiotikabehanling inleds på misstake om infekterade nekroser, vätskeansamlingar och abscesser, skall dränering och odling övervägas. Dränering av infekterade pankreasnekroser sker enligt step up principen. Detta bör ske med hjälp av radiolog genom CT- eller ultraljudsledd punktion eller endoskopiskt med dränering via magsäcken. Vid infekterande nekroser där endoskopisk eller perkutan dränering inte ger fullgod effekt tillsammans med antibiotika och intensivvård, kan endoskopisk behandling via dränkanal bli nödvändigt. Beslut och genomförande av dessa behandlingar bör ske i samråd med regionalt HPB centrum.

  • Röntgenologisk dränering
    CT detekterar nekroser inne i parenkymet, men är sämre på att avgöra om innehållet i peripankreatiska ansamligar är infekterade eller ej. Endast då kliniska, laboratoriemässiga och röntgenologiska faktorer inger misstanke om infektion skall aspiration med odling göras.

    Inläggande av dränage skall endast ske om vätskan verkligen är infekterad, annars riskerar man att införa bakterier via dränaget. Vid infekterade vätskeansamlingar och abscesser, bör röntgenologisk intervention vara förstahandsalternativ.

  • Kirurgisk dränering (se nedan)


KIRURGISK BEHANDLING
 

Indikation för kirurgisk intervention vid infekterade nekroser föreligger då röntgenologisk dränering ej är möjlig och antibiotikabehandling och intensivvård ej varit effektiv, d v s kvarstående sepsis och progredierande organsvikt.

Operation p g a abdominella komplikationer är oftast inte aktuell de första 2-3 veckorna efter insjuknandet. Operation genomförs med endoskop via den perkutan dräneringskanalen där man spolar och suger ut nekrotisk och infekterad vävnad med beaktande av tarm och kärl i området. Noggrann planering av åtgärden med exakt kontroll med hjälp av röntgenbild rekommenderas. Grovt drän lämnas kvar efter ingreppet, som inte sällan behöver upprepas.

I valet mellan enbart transgastrisk dränering eller endoskopiskt via dränkanal är läget av de infekterade pankreanekroserna av betydelse. Ofta behöver båda metoderna kombineras för att komma åt hela området.

Öppna dräneringar skall på alla sätt undvikas.

 

Gallstensorsakad svår pankreatit
 

Samma riktlinjer som vid lätt pankreatit, ofta blir dock operationen förskjuten 4-6 veckor för att patienten skall kunna återhämta sig och inflammationen lägga sig. Operationsdatum skall dock sättas innan utskrivning.

Laparoskopisk operation bör alltid övervägas.

 

Komplikationer till svår pankreatit
 

Hos 15-20 % av patienterna utvecklas pseudocystor. Dessa kan ge smärta och kvarstående amylasstegring. Ultraljud är förstahandsmetod för diagnostik, men föreligger misstanke om äkta cysta bör CT eller MRT väljas. Asymtomatiska cystor behöver inte följas.

Behandling skall endast övervägas om smärtsymtom kvarstår efter 6-8 v, speciellt om cystan är större än 6-8 cm. Perkutant drän inlagt med u-ljudsvägledning är förstahandsmetod och lyckas i 90 % av fallen, om den är icke kommunicerande, (amylas i cysta < 3 ggr övre gränsvärdet i blod).

Om cystan kommunicerar med pankreasgång, tydligast visualiserat med ERCP, är recidivrisken stor och kirurgisk intervention blir då nödvändigt med cystogastrostomi (i första hand endoskopiskt) eller cystojejunostomi (Roux slynga).

 


Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
K85 Akut pankreatit

  ICD-10

Akut pankreatit, ospecificerad K85.9
Biliär akut pankreatit K85.1
Alkoholutlöst akut pankreatit K85.2
Idiopatisk akut pankreatit K85.0
Annan akut pankreatit K85.8
Läkemedelsutlöst akut pankreatit K85.3

 

Referenser
 

Working group IAP/APA Acute Pancreatitis Guidelines. IAP/APA evidence-based guidelines for the management of acute pancreatitis. Pancreatology 2013 13: e5-e15. Länk

Banks PA, et al. Classification of acute pancreatitis--2012: revision of the Atlanta classification and definitions by international consensus. Gut 2013; 62:102-11. Länk

de-Madaria E, et al. Influence of fluid therapy on the prognosis of acute pancreatitis: a prospective cohort study. Am J Gastroenterol. 2011;106:1843-50. Länk

Wu BU , Banks PA. Clinical management of patients with acute pancreatitis. Gastroenterology 2013; 144:1272-1281. Länk

Schepers NJ, et al. Early management of acute pancreatitis. Best Practice & Research Clinical Gastroenterology 2013; 27:727-743. Länk

Paul Georg Lankisch, Minoti Apte, Peter A Banks. Acute pancreatitis. Lancet. 2015; 386: 85–96. Länk

Villatoro E, et al. Antibiotic therapy for prophylaxis against infection of pancreatic necrosis in acute. Pancreatitis. Cochrane Database Syst Rev. 2010; 12:CD002941. Länk

Sah RP, et al. Pathogenic mechanisms of acute pancreatitis. Curr Opin Gastroenterol. 2012 ;28:507-15. Länk

van Santvoort HC et al. A step-up approach or open necrosectomy for necrotizing pancreatitis N Engl J Med. 2010 Apr 22;362(16):1491-502. Länk

van Brunschot S et al. Endoscopic or surgical step-up approach for infected necrotising pancreatitis: a multicentre randomised trial. Lancet. 2018 Jan 6;391(10115):51-58. Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:873