Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
tis 15 oktober 2019, vecka 42
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Bristsjukdomar

Uppdaterad: 2018-11-30
Universitetssjukhusöverläkare Lars Ellegård, Klinisk Nutrition/Sahlgrenska universitetssjukhuset

Granskad av: Docent Stig Attvall, Diabetescentrum/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet



BAKGRUND
 

Bristsjukdomar till följd av vitamin- eller mineralbrister är ovanliga i Sverige, och förekommer främst som sena följder till annan sjukdom.

Brist på A-, E- och K-vitamin förekommer endast vid samtidig fettmalabsorption. Nutritionell brist på vitamin B12 ses först efter längre tids helt animaliefri kost.

Vid alkoholmissbruk ses multipla vitaminbrister, och så gott som alla mag-tarmsjukdomar kan kompliceras av främst vitamin- och mineralbrister.

Vid psykiatriska sjukdomar ökar risken för bristsjukdomar då kostkvaliteten kan vara undermålig.

Vid undernäring till följd av annan sjukdom kan bristsjukdomar också förekomma.

Vid inflammation läcker albumin ut ur blodkärlen och tar med sig bl a kalcium, magnesium, zink och selen. Vid CRP över 20 mg/l är serumanalyser av mineraler och flera vitaminer därför inte bedömbara.

De bristsjukdomar som kan drabba större befolkningsgrupper är i första hand D-vitaminbrist hos äldre och institutionsboende, liksom B12-brist hos äldre till följd av nedsatt upptag. Järnbrist förekommer främst hos kvinnor i fertil ålder p g a ibland stora järnförluster under menstruation.

 

Riskgrupper för vitamin- eller mineralbrister
 

  • Mag/tarmsjukdom (malabsorption)
    Celiaki, gallstas, tarm- eller ventrikelresektion, obesitaskirurgi, atrofisk gastrit, pankreasinsufficiens, cystisk fibros, Mb Crohn, strålenterit, vanlig variabel immunbristsjukdom (CVID)

  • Fysiologiskt
    Gravida, nyfödda, småbarn, menstruerande kvinnor

  • Lågt intag
    Hos personer med alkoholmissbruk, veganer, “lågenergiförbrukare”, annan sjukdom

  • Läkemedelsbiverkan
    Antiepileptika, resiner, antibiotika, kortison, cytostatika m m


SYMTOM
 

Nedan följer en tabell över både symtom och kliniska fynd vid olika bristsjukdomar.
 

Vitamin/mineralSymtom
Vitamin ANattblindhet, hyperkeratos, xeroftalmi
Vitamin DRakit/osteomalaci, muskelvärk/svaghet
Vitamin ENeurologiska symtom, myopati
Vitamin KÖkad blödningsbenägenhet
Tiamin (B1)Beriberi, Wernicke-Korsakoffs syndrom
Riboflavin (B2)Munvinkelragader, seborroisk dermatit
Niacin (B3)Pellagra (dermatit, diarré, demens)
Pyridoxin (B6)Kramper, psykiska symtom
Folat (B9)Makrocytär anemi, missbildningar
Vitamin B12Makrocytär anemi, neurologiska skador
Vitamin CSkörbjugg
KalciumOsteoporos, kramper
MagnesiumMuskelsvaghet, kramper
Natrium Hypovolemi (trötthet, kramper)
KaliumMuskelsvaghet, arytmier, depression
JärnAnemi, trötthet
ZinkTillväxthämning, försämrad sårläkning
JodStruma, hypotyreos
SelenKardiomyopati




VITAMINBRISTER


A-vitaminbrist

Brist på vitamin A är globalt mycket vanligt, men ses i Sverige endast vid fettmalabsorption som vid gallstas, IBD, cystisk fibros och tarmsvikt. Tidigt symtom är nedsatt mörkerseende. A-vitamin kan analyseras i Lund och Stockholm. Värden under 1 µmol/l eller vid nedsatt mörkerseende bör leda till substitution. A-vitamin ges i form av retinol (licenspreparat), Vitamina A Forte, Biofarm kapslar 50 000 IE 1–(2)/d. Observera att retinol redan i måttliga doser är toxiskt och kan ge aptitlöshet, leverskador och orsaka missbildningar.



D-vitaminbrist

Kostintaget av vitamin D är lägre än rekommendationerna, även om antalet D-vitaminberikade produkter ökar. Största riskgruppen är sköra äldre och kroniskt sjuka som aldrig exponeras för solljus, samt vid tarmsjukdom och behandling med läkemedel som minskar upptaget av vitamin D. Vad som är optimal serumnivå diskuteras; > 50 mmol/l är en pragmatisk riktlinje, < 25 mmol/l ses vid grav brist och då krävs substitution med minst 20 µg (800 IE)/d, och ofta betydligt mer vid tarmsjukdom. Äldre utan solexposition bör få 10–20 µg/d.

Observera att vitamintillsatser för parenteral nutrition endast ger 5 µg/d av vitamin D vilket bör kompletteras med peroral behandling.

 

E-vitaminbrist

E-vitaminbrist vid fettmalabsorption ska värderas tillsammans med S-kolesterol då tokoferol transporteras i LDL-fraktionen och således sjunker vid brutet enterohepatiskt kretslopp. Det kan därför vara svårt att nå lägre referensnivå, cirka 14 mmol/l. Substitution ges med t ex kapslar E-vimin 100 mg 1 x 3.

 

Tiaminbrist

Ses ofta vid alkoholmissbruk och ska då behandlas energiskt på blotta misstanken utan biokemisk diagnostik. Tiaminbrist förekommer också vid tarmsjukdom. Tiamin kan analyseras, men det tar cirka 1 vecka. Akut behandling ges med t ex inj Tiacur 2 ml i upprepade doser, därefter övergång till per oral behandling med t ex Oralovite 1 x 3.

Brist på riboflavin, niacin och pyridoxin förekommer oftast tillsammans med tiaminbrist, och behandlas med B-vitaminkombinationer som Oralovite eller Beviplex Forte.

 

Folsyrabrist

Folsyrabrist förekommer ofta hos alkoholmissbrukare p g a lågt intag och sämre upptag och kan misstänkas från ett högt MCV. Serumnivåer under 10 nmol/l bör substitueras, med t ex tablett Folacin 1 mg x 1. Vid tarmsvikt krävs oftast högre doser, t ex tablett Folvidon 5 mg x 1.

 

B12-brist

B12-brist hos personer som äter husmanskost beror alltid på nedsatt upptag eftersom intaget är långt över behovet. Bristande upptag ses hos äldre med nedsatt syrasekretion, atrofisk gastrit (typ 1 diabetes och autoimmuna sjukdomar har ökad risk) eller tidigare magsårsoperation. B12 har brett referensintervall och kan ge bristsymtom också vid normala nivåer. Vid värden under 250 pmol/l bör S-homocystin och eventuellt MMA kontrolleras och behandlas vid symtom.
 

  • Vid nyupptäckt B12-brist med symtom ges peroralt 2 mg cyanokobalamin x 2 i en månad.
  • Fortsatt substitution med kobalamin kan i de flesta fall ske peroralt med 1 mg B12/d.
  • Vid tarmresektion av distala ileum rekommenderas parenteral injektion av B12 4–6 ggr/år.

Vid mycket lågt intag av vitamin B12, som vid start av strikt vegetarisk kost, sjunker serumnivåerna av B12, men ytterst långsamt tack vare mycket stor lagringskapacitet i levern i förhållande till omsättningen.


 

MINERALBRISTER


Järnbrist

Innehållet av järn i husmanskosten är fullt tillräckligt för den manliga delen av befolkningen, som äter mer än den kvinnliga. Kvinnor som menstruerar förlorar vid varje mens en viss konstant mängd blod, men det är stor variation mellan olika kvinnor. Det innebär att det finns kvinnor som förlorar mer järn än de kan ta upp och som på sikt utvecklar järnbrist och senare även anemi. Kost med rött kött och lever ökar järnupptaget. C-vitamin kan också öka järnupptaget, medan kalcium, och tanniner i te, kaffe och kakao liksom fytater i fullkornsprodukter alla hämmar. Kostjusteringar kan därför förbättra järnupptaget, men enklaste och säkraste behandlingen är att ge järntillskott i samband med menstruationerna, t ex Duroferon 100 mg 7 dagar/månad.

 

Kalciumbrist

Svensk husmanskost bygger till stor del på mejeriprodukter med mycket högt innehåll av kalcium. Brist är ytterst ovanlig, också vid vegetarisk kost. Riskgrupper är främst personer med mag-tarmsjukdom. Kalcium i serum är strängt reglerat och speglar inte eventuella brister. Kalciumbrist kan bättre detekteras från låg utsöndring i dygns-urin. Behandling är enkel med kalciumpreparat, i regel med tillskott av vitamin D, t ex 1000 mg Ca/10–20 µg vitamin D.

 

Magnesiumbrist

Magnesiumintaget i Sverige är tillfredsställande och magnesiumbrist förekommer främst vid mag-tarmsjukdom. Serumnivåer av magnesium speglar sig i symtom eller Mg-status, och är regelmässigt låga vid samtidig inflammation. Kramper som viker på Mg-tillskott antyder Mg-brist. Bättre mått på Mg-status är låg utsöndring i dygns-urin, där < 1 mmol/d indikerar brist. Substitution med Mg kan oftast ske per oralt med Emgesan 250 mg 1-4 st/d eller med Magnesium Meda 120 mg 2 x 4 st/d. Vid stora stomiförluster kan parenteralt tillskott ges; t ex Addex Magnesium 10 mmol 1–5 ggr/vecka i NaCl.

 

Natriumbrist

Natriumbrist förekommer främst efter mag-tarmresektion men kan ses vid värmeböljor med ökad svettning. Om törsten då släcks med enbart vatten finns risk för hyponatremi som är ett potentiellt livshotande tillstånd. Normala serumnivåer av natrium utesluter inte natriumbrist då njurarna via RAAS retinerar allt natrium. Ett känsligare mått på saltbrist är därför ett stickprov urin för kontroll av U-Na/K. Omvänd kvot, d v s lägre Na än K är tecken på sekundär aldosteronism (som bevarar Na i utbyte mot K) och kräver ofta resolut i.v. substitution med elektrolyter, t ex NaCl eller Ringeracetat, eller i lindriga fall per oral vätskeersättning, t ex Oralyt med 90 mmol Na/l.

 

Kaliumbrist

Kaliumbrist ses främst vid diuretikabehandling, anorexi, tarmsjukdom eller vid obalanserad parenteral nutrition. Behandlas i första hand med peroral substitution, i andra hand parenteral. Vid lågt S-kalium och samtidig Na-brist ska i första hand Na ges enligt ovan.

 

Zinkbrist

Zinkbrist utvecklas främst vid brännskador men kan ses även vid tarmsjukdom. Då zink delvis binds till albumin kommer S-zink alltid att vara subnormalt vid samtidig inflammation. Vid behov av substitution ges T Solvezink 45 mg/d.

 

Selenbrist

Selenbrist skulle kunna förekomma i Sverige med tanke på låga halter selen i jorden. Med ökande livsmedelsimport av kött, spannmål, frukt och grönt blir den risken allt mindre. Vid malabsorption kvarstår viss risk för brist. Selen finns som 0,5 mg kapsel och som infusionslösning. Observera att selen kan ge leverskada vid överdos.

 

ICD-10

A-vitaminbrist, ospecificerad E50.9
Tiaminbrist, ospecificerad E51.9
Niacinbrist E52.9
Pyridoxinbrist E53.1
Brist på andra specificerade vitaminer i B-gruppen E53.8
D-vitaminbrist, ospecificerad E55.9
E-vitaminbrist E56.0
K-vitaminbrist E56.1
Dietbetingad kalciumbrist E58.9
Dietbetingad selenbrist E59.9
Dietbetingad zinkbrist E60.9
Järnbrist E61.1
Magnesiumbrist E61.2

 


Referenser
 

  1. Ellegård L. Vitaminer, mineraler och spårämnen. Läkemedelsboken, Läkemedelsverket, Uppsala. Länk

  2. Ellegård L. Klinisk Nutrition. Studentlitteratur, Lund 2015. ISBN 978-91-44-09242-3

  3. Ellegård L, Rothenberg E, Nilsson G. Vitaminer och övriga bioaktiva ämnen. Kapitel 10 i Näringslära för högskolan, 6:te upplagan 2013, redaktörer Abrahamsson L, Andersson A, Nilsson G. Liber Stockholm 2013.

  4. Duncan et al. Quantitative data on the magnitude of the systemic inflammatory response and its effect on micronutrient status based on plasma measurements. Am J Clin Nutr 2012;95:64–71. Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:7871