Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
fre 15 februari 2019, vecka 7
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Nattskräck (pavor nocturnus)

Uppdaterad: 2019-01-26
ST-läkare Maja Wahlström, Wästerläkarna VC/VGR
Specialistläkare Susanna Palmer, Avonova Företagshälsa Järntorget/Göteborg

Granskad av: Professor Otto Westphal, Barnkliniken/Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus Göteborg
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se




BAKGRUND


Nattskräck (pavor nocturnus) är ett benignt tillstånd som karakteriseras av kortvariga, nattliga episoder av plötsliga uttryck för intensiv skräck under vilka patienten ofta är okontaktbar.

Tillståndet förekommer hos några procent av alla yngre barn, men är betydligt ovanligare bland äldre barn (> 12 år) och vuxna. Nattskräck kan förekomma redan från ett års ålder, men är vanligast i åldrarna 3-12 år och är lika vanligt bland pojkar som flickor.

Nattskräck räknas till parasomnierna; en grupp sömnstörningar som karakteriseras av rubbningar då hjärnan befinner sig delvis i sömn, delvis i vakenhet. De flesta människor har någon gång en sådan dissociativ upplevelse. Detta är vanligast i barnaåren då hjärnan fortfarande utvecklas. För diagnosen nattskräck krävs återkommande dissociativa episoder av särskilt slag (se Diagnos nedan), vilket distinkt skiljer tillståndet från t ex mardrömmar.

 

Etiologi

Etiologin till nattskräck är okänd. Olika riskfaktorer har föreslagits, men ses inte genomgående hos personer med nattskräck:
 

  • Sömnstörning/sömnbrist som resulterar i mer djupsömn

  • Störd "sömnhygien" - bristande eller ovan sömnmiljö

  • Feber och infektion

  • Fylld urinblåsa

  • Stress

  • Läkemedel och droger som påverkar CNS (t ex sömntabletter, psykofarmaka, alkohol)

  • Sömnrelaterad andningsstörning, såsom obstruktiv eller central sömnapné

Nattskräck är väsentligt vanligare bland personer med förstagradssläktingar som har eller har haft nattskräck eller somnambulism (sömngång).


 

DIAGNOS
 

Diagnosen baseras på följande kriterier (enligt DSM-V):
 

  1. Återkommande episoder av ofullständigt uppvaknande från sömn; vanligen begynnande med panikartade skrik, intensiv rädsla och autonomt påslag.

  2. Ingen eller avvikande reaktion på andras ansträngningar att trösta, ingripa eller omdirigera personen under episod enligt ovan.

  3. Begränsad eller avsaknad kognitiv eller drömliknande upplevelse associerad till episoden.

  4. Amnesi för episoden.

  5. Symtomen leder till menlig ångest eller annan negativ påverkan socialt, i arbetslivet eller inom andra funktionsområden.

  6. Symtomen kan inte förklaras av annan sömnstörning, psykisk störning, medicinskt tillstånd eller effekter av läkemedel/droger.


SYMTOM
 

Under en episod av nattskräck beskrivs patienten vanligen som:
 

  • Skräckslagen, otröstlig och intensivt gråtandes/skrikandes.

  • Motoriskt orolig; kan t ex slå vilt omkring sig.

  • Att ha ett förhöjt autonomt påslag med sympatikuspåverkan; t ex takykardi, svettning och takypné.

  • Omedveten och ej kommunicerande. Reagerar inte på tilltal.

En nattskräcksepisod varar oftast bara några få minuter, sällan upp till en halvtimme. Vanligen inträffar episoden ca 1-2 timmar efter insomnandet, under non-REM-sömnen (NREM-sömnen). Under denna fas är patienten i djupsömn. Nattskräck brukar uppträda i slutet av NREM-sömnen, vid övergången till ett ytligare sömnstadium.

Nattskräcksymtomen upphör när patienten somnar om. Vanligtvis minns den drabbade ingenting efteråt. Kroppsskador under en episod är sällsynta, men kan uppstå. Dagtid kan även ökad trötthet, skuldkänslor, samt påverkan på relationer i patientens omgivning förekomma.

Yngre barn kan få sömnskräcksanfall flera gånger per vecka, medan äldre barn i allmänhet drabbas mindre frekvent.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Epilepsi
    Den viktigaste differentialdiagnosen är sömnassocierad epilepsi (fokala anfall, frontallobsepilepsi). Beteendet under sådana epilepsianfall är mycket stereotypt och kan upprepas flera gånger under en natt.

    Rolandisk epilepsi/benign barnepilepsi drabbar vanligtvis barn mellan 3–13 års ålder. Det ger nattliga fokala anfall med ökad salivering, gurglande ljud och kloniska ryckningar i munnen och ena ansiktshalvan. Medvetandet är bevarat, men anfallet kan generaliseras sekundärt. Diagnostiseras genom EEG, ff a sömnregistrering.

  • Mardrömmar
    Uppträder ofta senare i sömncykeln, under REM-sömnen. Barnet vaknar oftast efteråt och är kognitivt normalt med minnen från drömmen som kan återges.

  • Sömngång
    Uppträder vanligtvis under första tredjedelen av natten. Barnet tycks vara vaket, men är inte det, är i regel okontaktbart och minns inte sömngången i efterhand. Till skillnad från nattskräck, inleds ej sömngång med ett intensivt skrik eller större stresspåslag.

  • Nattlig panikångest
    Kan likna nattskräck, men patienten är fullständig vaken och besväras tydligt av panikångestsymtomen. Kraftig autonom aktivering ses vid sömnpolygrafi.

  • Hjärntumör
    Orsakar andra neurologiska symtom, såsom fokala neurologisk påverkan, krampanfall, huvudvärk, morgonillamående och kräkningar.

  • Missbruk



UTREDNING
 

Diagnosen ställs på typisk anamnes. I normalfallet behöver inga andra utredningar företas, såvida inte anamnesen inger tveksamheter kring differentialdiagnostiken.

 

Anamnes
 

  • Socialt: Hur ser den psykosociala och allmän situationen i familjen ut? Pågående kris eller emotionell stress? Svårigheter i skolan? Vänner? Trauma? Förändringar i barnets omgivning? Hur ser sömnhygienen och sovrumsmiljön i ut?

  • Hereditet: Sömnstörningar - nattskräck?

  • Symtom: Vilka sömn-/vakenhetsproblem föreligger? När debuterade problemen? När är problemen som mest eller minst uttalade? Dagtrötthet?

  • Samsjuklighet: Andra somatiska sjukdomar? Finns besvär med enures (kan vara kopplat till nattliga andningssvårigheter)? Förekommer sömnrelaterade andningsstörningar?

    Obstruktiv andningsstörning: Har barnet antydd ansträngd andning, snarkningar och apnéer? Sover barnet oroligt, ligger med tillbakadraget huvud och är svettigt?

    Central sömnapné: är barnet cyanotiskt eller blekt under sömnen (central sömnapné förekommer bland barn t ex vid Arnold-Chiari-missbildning och muskeldystrofisjukdomar)?

  • Läkemedel: Förekommer regelbunden medicinering? Läkemedelsbehandling kan påverka sömn och vakenhet, exempelvis sedativa och psykofarmaka; inte minst antiepileptika där både anfall och medicinering kan orsaka sömnstörning och/eller påverkad andning. Finns signaler talande för missbruk (äldre barn)?

  • Åtgärder: Har några åtgärder vidtagits, och med vilka eventuella resultat?

Status
 

Den somatiska undersökningen är i regel helt normal.
 

  • MOS: hypertrofa tonsiller? Adenoid? Munandning? Avvikelser i bett eller kraniofacialt?

  • Neurologi: görs vid behov för differentialdiagnostik, speciellt vid misstanke om neurologisk genes eller REM-sömnsparasomnier (som hos vuxna kan vara relaterade till neurodegenerativ sjukdom eller narkolepsi).

  • Psykiskt status: vid längre tids sömnstörning


Lab


Inga prover tas rutinmässigt.
 


Övriga undersökningar
 

  • EEG vid misstanke på epilepsi. Görs via barnklinik.

  • Sömnundersökning:
    - Sömnundersökning med polygrafi är vägledande för att ff a upptäcka dold sömnapné och kan kartlägga sömncykeln vid tveksamheter.
    - Videoinspelning av barnets beteende under sömn kan vara av särskilt värde vid exempelvis misstänkt sömnrelaterad andningsstörning eller parasomnier som är svåra att differentiera mot epilepsi. Görs i regel via barnklinik.

  • Sömndagbok kan vara ett bra hjälpmedel för att få en bild av barnets sömn-/vakenhetsmönster och kvällsrutiner.

  • Röntgenundersökning vid misstanke om hjärntumör (görs inte rutinmässigt).



BEHANDLING
 

Information
 

  • Benignt tillstånd. Beror inte på någon allvarlig patologi.

  • Att väcka barnet under nattskräck kan förvärra situationen.


Allmänna råd
 

  • Finnas nära och försöka skydda barnet från att skada sig självt i tillämpliga fall. Säkra gärna även rummet av samma anledning.

  • Väck ej barnet. Försök få barnet att återvända till normal sömn.

  • Det finns sällan anledning till att tala med barnet om vad som hänt under natten.

  • Regelbundna sömnrutiner, undvik sömnbrist.

  • Vätskerestriktion sent på kvällen för att inte urinblåsan ska bli fylld under natten.

  • Vissa barn kan ha nytta av längre middagssömn.

  • Vid regelbundet återkommande attacker kan schemalagd väckning provas. Detta görs ca 30 minuter innan förväntad attack och barnet hålls vaket ca 5 minuter. Därigenom bryter man pågående sömncykel, låter barnet somna om och påbörja en ny sömncykel.


Medicinsk behandling
 

  • Farmakologisk behandling är väldigt sällan aktuellt vid nattskräck. Om attackerna är mycket intensiva och frekventa med stor skaderisk och/eller uttalade funktionsstörningar dagtid kan dock läkemedelsbehandling vara värd att pröva. Specialistläkare i pediatrik bör konsulteras i sådana fall. Låg dos av tricykliskt antidepressivum eller långverkande bensodiazepin till kvällen är två möjliga behandlingsalternativ.


REMISS
 

Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning
 

  • Vid intensiva, frekventa och långvariga besvär
  • Kvarvarande besvär efter 12 årsålder

Medicinmottagning, barnklinik
 

  • Vid misstanke om epilepsi bör utredning göras av specialist i pediatrik (eller neurologi). EEG, polysomnografi och/eller andra undersökningar utförs vid sömnrelaterad andningsstörning, narkolepsi och oklar para- eller hypersomni.

  • Barn med snarkande andning, avvikande ansikts- och bettutveckling, kraniofaciala syndrom och barn med neuromuskulära sjukdomar bör genomgå undersökning med registrering av andningen under sömnen.


PROGNOS
 

Nattskräck i sig är en benign åkomma som har god prognos (upphör spontant). Barnet kan dock fysiskt råka komma till skada under nattskräcksepisoder och tillståndet kan leda till störd sömn för både barn och föräldrar.

Barn med nattskräck har en ökad risk för att utveckla sömngång i barndomen.


 

ICD-10

Nattskräck F51.4

 

Referenser
 

Rikshandboken Barnhälsovård. Länk

Läkemedelsverket. 2: 2015. Sömnstörningar hos barn – kunskapsdokument Länk

Pediatrics. 2003 Jan;111(1):e17-25. Länk

Sleep Medicine Reviews, Volume 25, 2016, Pages 4-20, ISSN 1087-0792, https://doi.org/10.1016/j.smrv.2015.05.002. Länk

Gibbs SA, Proserpio P, Terzaghi M, Pigorini A, Sarasso S, Lo Russo G, Tassi L,
Nobili L. Sleep-related epileptic behaviors and non-REM-related parasomnias:
Insights from stereo-EEG. Sleep Med Rev. 2016 Feb;25:4-20. doi:
10.1016/j.smrv.2015.05.002. Epub 2015 May 19. Review. PubMed PMID: 26164370 Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:7095