Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 18 augusti 2018, vecka 33
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Diabetes typ 2 i primärvård - utredning och uppföljning

Uppdaterad: 2018-02-06
ST-läkare Maja Wahlström, Wästerläkarna VC/VGR
ST-läkare Susanna Palmer, Wästerläkarna VC/VGR
Specialistläkare Axel Hansson, Internetmedicin.se/Göteborg

Granskad av: Docent Stig Attvall, Diabetescentrum/SU/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

BAKGRUND


Typ 2-diabetes är en ökande folksjukdom där prevalensen i Sverige idag är ca 4–5 %. Dessutom har 10–15 % ett förstadium med stor risk för att utveckla sjukdomen. Kvinnor som har haft graviditetsdiabetes tillhör också denna grupp.

Mörkertalet är stort då endast ca ⅔ av alla patienter med typ 2-diabetes är diagnosticerade och har behandling. Eftersom symtomen kan vara diffusa upptäcks sjukdomen ofta av en slump, eller via screening av patienter med kända riskfaktorer. Det finns i nuläget inget vetenskapligt stöd för ett allmänt screeningprogram. Risken att insjukna ökar med åldern. Kvinnor och män drabbas i lika hög utsträckning.

Typ 2-diabetes ingår i det metabola syndromet och innebär en ökad risk för allvarliga följdkomplikationer som nedsatt njurfunktion, hjärt-kärlsjukdom och förtida död. Det är en stor fördel att identifiera och behandla patienter i ett tidigt stadium.

Primärvården har huvudansvaret för utredning, behandling och uppföljning av vuxna patienter med typ 2-diabetes. Särskilt komplicerade eller svårbehandlade fall, alla barn- och ungdomar, samt patienter med typ 1-diabetes och mer ovanliga former, sköts på specialistnivå på sjukhus.

Behandlingen bör eftersträva att reducera patientens samlade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, genom att uppnå nationellt definierade målvärden för glukoskontroll, blodfetter och blodtryck.

 

Riskfaktorer
 

Etiologi
 

  • Kronisk hyperglykemi sekundärt till insulinresistens, eller nedsatt känslighet för insulin i målorganen muskler, lever och fettväv.

  • Efter ca 10-15 års sjukdomsduration tillkommer vanligen även nedsatt produktion och/eller frisättning av insulin från bukspottkörteln.


DIAGNOSKRITERIER
 

  • HbA1c ≥ 48 mmol/mol vid två tillfällen, eller 1 tillsammans med förhöjt P-glukos (fastande eller efter glukosbelastning) enligt nedan:

  • fP-glukos (kapillärt el venöst) ≥ 7,0 mmol/l vid två tillfällen, alternativt:

  • Icke-fastande P-glukos (kapillärt el venöst) ≥ 11,1 mmol/l och symtom på hyperglykemi, alternativt:

  • Peroral glukosbelastning (mätt med oralt glukostoleranstest - OGTT) med 2h kapillärt värde ≥ 12,2 mmol/l, venöst värde ≥ 11,1 mmol/l.
    Peroral glukosbelastning utförs genom att man efter 12 timmars fasta tar ett kapillärt p-glukos på patienten. Därefter får patienten dricka 75 g glukos (beställs från apotek) löst i 250 – 350 ml vatten på högst 5 min. Efter 2 timmar tas ett nytt P-glukos.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Diabetes typ 1: Autoimmun genes med antikroppar mot de insulinproducerande betacellerna i pankreas. Vanligen yngre, normalviktiga patienter med hastigt insjuknande, typiska diabetes-symtom som ökad törst/diures och viktminskning, samt ketonuri. Blodtryck och lipider ligger ofta inom normalintervallet. Andra autoimmuna sjukdomar kan förekomma.

  • Prediabetes: 10–15 % av befolkningen har nedsatt glukostolerans (IGT) och/eller förhöjt fasteglukos (IFG), med stor risk att utveckla diabetes.

    Diagnoskriterier:
    IFG (icke-diabetisk fastehyperglykemi): fP-glukos 6,1-6,9 mmol/L.
    IGT (nedsatt glukostolerans): OGTT (peroral glukosbelastning) 2-timmarsvärde: kapillärt p-glukos 8,9-12,1 mmol/L, venöst p-glukos 7,8-11,0 mmol/L.

  • LADA (Latent Autoimmune Diabetes in Adults). Drabbar främst personer > 35 år. Också en autoimmun diabetesform men mer långsam symtom- och sjukdomsutveckling än typ 1-diabetes. Förväxlas ofta med typ 2-diabetes vid debut. Insulinproduktion bevaras längre än vid typ 1-diabetes men försämras snabbare än vid typ 2-diabetes.

  • Graviditetsdiabetes (GDM): fP-glukos 5,1 mmol/L, OGTT med P-glukos ≥ 10 mmol/l efter 1h, eller ≥ 8,5 mmol/l efter 2h. Om blodsockret inte normaliseras efter förlossningen skall GDM omdefinieras som typ 1 eller typ 2.

  • Pankreasinsufficiens: oftast alkoholinducerad. Kan kännetecknas av diarréer (ibland steatorré), viktnedgång, buksmärtor och uppblåsthet.

  • Läkemedelsutlöst diabetes: (kortison) kännetecknas i början av glukosstegring på eftermiddagar och kvällar, medan fasteglukos är normalt.

  • Endokrina sjukdomar ex Cushings syndrom som leder till överproduktion av glukoshöjande hormoner.

  • MODY (Maturity Onset Diabetes in Youth). En grupp ovanliga diabetessjukdomar som orsakas av genmutationer och ärvs autosomalt dominant. Debut vanligen innan 30 års ålder. Liknar typ 2-diabetes med nedsatt insulinproduktion, dock utan insulinresistens. Vanligen normalviktiga patienter utan metabola riskfaktorer. Misstanke bör väckas om insulinbehovet är relativt lågt och GAD-antikroppar negativa. Diagnosen verifieras med DNA-diagnostik på medicinklinik.

  • SIADH (syndrome of inappropriate secretion of ADH, inadekvat ökad ADH-sekretion).

  • Genetiska tillstånd (sällsynta) associerade med diabetes eller nedsatt glukostolerans.

  • Pankreascancer. Nydebuterad diabetes kan vara första symtomet på detta.


SYMTOM
 

Tidigt i sjukdomsförloppet är symtomen vanligen få och ger inga eller lindriga besvär. Längre sjukdomsduration ger oftast en mer uttalad symtomatologi och kan leda till följdkomplikationer av olika allvarlighetsgrad (se rubrik Komplikationer nedan).

 

  • Ökad törst

  • Ökad diures

  • Trötthet, både fysiskt och psykiskt

  • Upprepade svampinfektioner, ex genitalt

  • Fotsår

  • Domningar i händer och fötter

  • Synpåverkan


UTREDNING
 

Anamnes
 

  • Hur mår patienten kroppsligt och psykiskt?

  • Ärftlighet för diabetes, hjärt-kärlsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, högt blodtryck eller hyperlipidemi?

  • Rökning? Tidigare rökare/paketår?

  • Övriga sjukdomar och läkemedelsbehandling

  • Boende och social situation, fr a för äldre. Behov av hemtjänst eller hemsjukvård?

  • Alkoholvanor, gärna screening med AUDIT

  • Livsstil; kost- och motionsvanor

  • Kardiella och/eller respiratoriska symtom, t ex effortutlöst bröstsmärta eller dyspné som tecken på hjärt-kärlsjukdom?

  • Synpåverkan?

  • Sex och samlevnad. Erektil dysfunktion (ED) kan vara första tecknet på mer utbredd arterioskleros.

  • Vid debut: Symtomutveckling? Graviditet? Tecken på sjukdom, ex infektion eller malignitet, som kan ha lett till diabetesutveckling?

Status
 

  • Allmäntillstånd: Nutritionsstatus. Övervikt/fetma/bukfetma? Tecken på dekompensation (dyspné, perifera ödem)? Behov av hjälpmedel?

  • Psykisk hälsa

  • Cor/pulm: Auskultation.

  • Blodtryck: Tas sittande i vänster arm som standard. Ortostatiskt blodtryck vid behov.

  • Bukstatus: Fetma? Hepatospenomegali? Ascites?

  • Fotstatus: Inspektion. Behåring? Skador/sår? Felställningar?

  • Arteriell insufficiens: Palpation av fotpulsar, Ankel-tryck (ABI) vid behov.

  • Neurologi:
    Reflexer.
    Sensibilitet perifert framförallt händer, underben och fötter.
    Stämgaffelprov för vibrationssinne.
    Monofilamenttest för tryck/beröring. Detta genomförs när patienten blundar. Börja med att testa filamentet på handen så att personen vet hur det känns. Tryck monofilamentspetsen vinkelrätt mot 3 testpunkter under foten (ej på förhårdnader, nekrotisk vävnad eller där det finns sår) under maximalt 1,5 sek. Monofilamentet ska böjas 0,5-1 cm för rätt tryck. Patienten bedöms ha sensibilitetsnedsättning i fötterna om monofilamentet inte känns i > 2 punkter på båda fötterna.
    2-punktsdiskriminering (2-PD). Utförs med vasst/trubbigt föremål (nål). Normalvärden för 2-PD händer palmart: 0,5-1 cm, fingertopparna < 0,5 cm, lateralt underarm 4-5 cm. ben 4-5 cm, fötter dorsalt 2 cm och plantart 0,5-1 cm, hallux 1cm.

Lab


Nedan följer förslag till provtagning vid debut och vid uppföljning.

Notera att vid hyperglykemisymtom eller kort misstänkt diabetesduration, ska HbA1c inte användas för diagnostik. HbA1c < 48 mmol/mol utesluter inte diabetes. Vid behov tas utvidgad eller mer riktad provtagning.
 

Vid nyinsjuknande Inför årskontroll till läkare
Vikt, midjemått och BMI
fP-glukos, HbA1c
Hb
CRP (uteslut infektion)
Na-, K-, och kreatinin
Lipidstatus (S-Kol, S-Tg, S-HDL, S-LDL)
Urinsticka (glukos, albumin, ketoner)
ALAT (leversteatos, alkohol)
B12
EKG
TSH/T4
Vikt, midjemått och BMI
fP-glukos, HbA1c minst 2ggr/år
Hb
Na-, K-, och kreatinin (hos äldre ska krea kontrolleras minst var 3-6e månad)
Lipidstatus (S-Kol, S-Tg, S-HDL, S-LDL)
U-sticka (glukos, albumin, ketoner)
U-albumin/krea-kvot hos pat < 70 år
B12 minst vartannat år (metformin interfererar med upptaget)
EKG minst var femte år
Vid behov eller specifik misstanke:

GDM eller IGT: OGTT (oralt glukostoleranstest).

Diabetes typ 1: GAD- och IA-2 antikroppar (pos 60-80 %), ev C-peptid (< 0,2 vid debut av typ 1).

LADA: GAD-AK (pos 8 %).

Komplett leverstatus inklusive Amylas och ALP vid malignitetsmisstanke.

PETh/CDT vid misstänkt alkoholöverkonsumtion
Vid behov:

P-glukos – dygnskurvor

 




UPPFÖLJNING
 

Välbehandlade patienter med diabetes rekommenderas årliga besök till både läkare och diabetes-sjuksköterska, exempelvis två besök på vårdcentralen per år med ca sex månaders mellanrum.

Tätare uppföljning rekommenderas i samband med debut, under initiering och optimering av behandling, samt vid försämring av metabol kontroll eller andra komplikationer m m.

Livsstilsintervention samt läkemedelsbehandling med metformin utgör förstahandsbehandling för glukoskontroll för majoriteten av patienter med typ 2-diabetes.

I andra hand eller vid kontraindikation mot metformin, finns en rad andra glukossänkande preparat att tillgå.

Oavsett behandling är sjukdomen progressiv och betacellsfunktionen i bukspottkörteln avtar med tiden, varför insulininsättning ofta blir aktuell efter ca 10-15 års sjukdomsduration. Insulin kan även vara indicerat direkt eller tidigare i förloppet vid vissa situationer. Se Insulinbehandling vid diabetes typ 2

Förutom god glukoskontroll, syftar behandling och uppföljning av diabetespatienter till att minska andra riskfaktorer för hjärtkärl- samt njurkomplikationer, genom aktiv behandling av hypertoni, hyperlipidemi och mikroalbuminuri.

Uppgifter kring diabetespatienter registreras via Nationella diabetesregistret (NDR) i syfte att utveckla och säkra vårdkvalitén.


 

ÅRSKONTROLL


Förslag till upplägg och kontroller
 

Diabetessköterska
 

  • Kontroll HbA1c. Vid behov även genomgång av egenkontroll av P-glukoskurvor. Insulinkänningar?

  • Status med blodtryck, fotundersökning samt uppföljning av midjemått och viktutveckling.

  • Information om sambandet mellan vikt och metabol kontroll.

  • Regelbunden kostinformation, samt samtal om vikten av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet på recept, FaR-recept skrivs vid behov.

  • Stöd/rådgivning för att kunna uppnå de uppsatta behandlingsmålen, efter samråd med patient och behandlande läkare.

  • Undersök behov av utbildning. Gruppundervisning genomförd av pedagogiskt utbildad personal har visat god effekt.

  • Erbjud demonstration av glukosmätare. Mätning rekommenderas upp till 2 ggr/vecka då behov finns, eller oftare vid insulinbehandling, hypoglykemirisk vid SU-preparatsanvändning.

  • Remiss till andra enheter/specialister vid behov, exempelvis dietist eller fotterapeut.

  • Remiss för ögonbottenscreening skickas direkt vid insjuknande och därefter minst var tredje år.

  • Planering av fortsatt uppföljning.

Läkare
 

  • Anamnes och status enligt ovan.

  • Analysera och bedöma provsvar och statusfynd. Följa upp blodsockertester (fasteblodsocker och ev blodsocker efter måltid/postprandiellt). Förekommer insulinkänningar?

  • Definiera/diskutera individuell målsättning för glukoskontroll. Upprätta gärna en vårdöverenskommelse t ex genom NDR-profilen (nationella diabetesregistret).

  • Värdera om patienten uppnår rekommenderade målvärden med avseende på glukoskontroll, hypertoni, lipider, samt ev njurpåverkan.

  • Vid behov nyinsätta/justera/utsätta läkemedel.

  • Uppföljning av midjemått och viktutveckling, samt information om sambandet mellan vikt och metabol kontroll.

  • Regelbunden kostinformation. Samtal om vikten av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet på recept, FaR-recept vid behov.

  • Informera om sjukdomsutveckling, möjliga komplikationer av sjukdomen och betydelsen av glukoskontroll.

  • Bedöma behov av remiss till specialistenheter (se nedan).

Målvärden
 

  • Riktlinjer för HbA1c-värden (Läkemedelsverket 2017)
Patient HbA1c-mål (mmol/mol)

Medel-P-glukos (mmol/l)

Rekommendationsklass/evidensnivå
Kommentar
Nydiagnostiserad patient (de första 5–10 åren). Optimal kontroll för att minimera risken för komplikationer.

Hos patienter med längre duration och utan samsjuklighet kan nivåer < 52 också vara rimliga om detta kan nås utan läkemedelsbiverkningar och/eller hypoglykemier.
42–52

7– 8,4

Klass I/B
Värden i det nedre intervallet (42–48 mmol/mol) bör eftersträvas hos patienter med:
• lång förväntad överlevnad (50–55 år eller yngre vid diagnos)
• avsaknad av manifest hjärt-kärlsjukdom
• avsaknad av andra komplicerande faktorer/
samsjuklighet
• behandling med läkemedel utan hypoglykemirisk
Patient med längre, känd diabetesduration (> 10 år) och/eller problem att uppnå lägre målvärden på grund av biverkningar eller hypoglykemier. 53–69

8,5 –10,9

Klass I/A
Värden i det övre intervallet är rimliga hos patienter med:
• biologisk ålder över 80 år
• allvarlig hypoglykemiproblematik
• manifest hjärt-kärlsjukdom.
Skör patient HbA1c-mål bör inte användas

Klass I/C
Vid svår kronisk sjukdom, hög ålder eller kort förväntad överlevnad bör behandlingen inriktas på att undvika symtom på hyper- respektive hypoglykemi och malnutrition.


  • Blodtryck
    < 140/85 mmHg. Lägre blodtryck bör eftersträvas hos yngre, samt vid tecken på nefropati eller mikroalbuminuri. Högre blodtryck kan accepteras hos äldre och sköra patienter. För behandling se Hypertoni vid diabetes.

  • Lipider
    - Totalkolesterol: < 4,5 mmol/l. < 4,0 mmol/l vid uttalad riskökning (ischemisk hjärtsjukdom eller stroke, rökning, hypertoni, hypertriglyceridemi, lågt HDL el organskada som proteinuri).
    - LDL: < 2,5 mmol/L. < 1,8 mmol/L vid uttalad riskökning
    - HDL: > 1,0 mmol/l för män, > 1,3 mmol/l för kvinnor.
    - Triglycerider: < 1,7 mmol/l.

    Beräkna 5-års risken för kardiovaskulär händelse via SCORE eller Nationella Diabetesregistrets riskmotor

    Behandlingsriktlinjer: se översikt Diabetesdyslipidemi och rekommendationer från Janusinfo.

  • Njurskada/diabetesnefropati
    Ses vid S-kreatinin > 110-130 µmol/L, motsvarande GFR på ca 50 ml/min eller mikroalbuminuri > 20 mg/l urin. Mikroalbuminuri definieras som en ökad utsöndring av albumin i urinen i minst 2 av 3 på varandra följande prov. Detta upptäcks enklast via stickprov på morgonurin då urinen är koncentrerad och effekten av fysisk aktivitet undviks. För att dessutom undvika inverkan av urinens spädningsgrad kan man mäta koncentrationen av både albumin och kreatinin; U-Albumin/U-kreatinin.
    Ett normalt index är < 3,0 mg/mmol, utesluter mikroalbuminuri.
    Index 3,0-30,0 mg/mmol i 2 av 3 prover = mikroalbuminuri.
    Index > 30 mg/mmol = makroalbuminuri.

    Vid nedsatt njurfunktion, överväg dosreduktion av vissa mediciner, samt insättning av njurprotektiva läkemedel. För behandlingsriktlinjer, se diabetisk njurskada/nefropati


REMISS
 

Akutmottagning
 

  • Höga glukosnivåer och allmänpåverkan som takykardi, hypotoni, konfusion, mydriasis etc.

  • Vid kraftig hyperglykemi utan symtom - kontakta medicinkonsult på sjukhus för rådgivning.

  • Vid dehydrering, allmänpåverkan (illamående, feber, konfusion m m) och kraftig hyperglykemi (utan ketonuri), vilket inger misstanke om hyperosmolärt non-ketotiskt syndrom (HNKS). Oftast äldre med stroke eller infektion. Kan vara första manifestationen av typ 2-diabetes. Diagnoskriterium: P-glukos > 33 mmol/L.

  • Misstanke om diabetes ketoacidos. P-glukos ≥ 14 mmol/L, pH < 7,3 och P-ketoner > 3 mmol/L (vissa vårdcentraler har möjlighet att ta detta).

  • Barn och ungdomar med misstänkt diabetes oavsett typ, ska remitteras till barnmedicinsk akutmottagning samma dag. Se Länk för akut handläggning.

  • Vid stark misstanke om nydebuterad diabetes typ 1.

Medicinmottagning
 

  • Svårbehandlad patient som inte svarar som förväntat på glukos-, blodtrycks- och/eller lipidbehandling trots adekvata läkemedel.

  • Oklarhet om diagnos, misstanke om typ 1-diabetes eller andra mer ovanliga former av diabetes.

Njurmedicin
 

  • Kronisk njursvikt med uppskattad kreatinin > 150 µmol/l eller GFR < 30 ml/min och/eller

  • Vid misstanke om annan njursjukdom än diabetesnefropati, atypiskt förlopp (t ex ökande proteinuri och stigande kreatinin utan retinopati, proteinuri med hematuri), nefrotiskt syndrom.

  • Albuminuri > 3 g/dygn (måttlig proteinuri och normal njurfunktion är ej remissindikation).

Ögonklinik
 

Ögonbottenfotografering görs var tredje år. Remiss till undersökning skrivs även:
 

  • Vid debut

  • Om synnedsättning tillkommer mellan planerade uppföljningar

Fotmottagning (medicinmottagning)
 

  • Alla fotsår som inte läker snabbt bör som regel bedömas av diabetesfotmottagning

  • Uttalad neuropati med grav deformitet och med begynnande sår

  • Kritisk ischemi. Cirkulationsnedsättning med ankeltryck < 80-100 mmHg och begynnande hot om gangrän

  • Misstänkt osteoartropati (tag direkt telefonkontakt)

Fotterapeut
 

  • Perifer neuropati och/eller angiopati med nedsatt perifer cirkulation, fotdeformiteter, amputation, förhårdnader, torr hud eller tidigare diabetessår.

  • Fotpulsar ska vara palpabla och ankeltrycket > 80 mmHg.

  • Svårigheter att fysiskt själv kunna sköta sina fötter.

Dietist
 

Vid behov av fördjupad kostrådgivning och/eller vid komplicerande faktorer såsom glutenintolerans, multisjuk patient etc.

 

Specialistmödravårdscentralen (spec-MVC)
 

Följer kvinnor med graviditetsdiabetes (GDM) och gör postpartum-kontroller. Då hälften av kvinnorna med GDM riskerar att senare i livet utveckla diabetes är dessa patienter viktiga att följa för att bedriva primär prevention samt för att förebygga diabeteskomplikationer genom tidig diagnos. Efter förlossningen bör kvinnan därför remitteras för uppföljning på vårdcentralen för ett fP-glukos inom 1-2 månader. Vid klinisk misstanke på diabetes eller många riskfaktorer rekommenderas även OGTT. Besök hos sjuksköterska eller läkare, bör också erbjudas, för kartläggning av riskfaktorer för diabetes, hjärt- och kärlsjukdom och rökning samt kontroll av vikt och/eller midjeomfång, HbA1c, lipidstatus och blodtryck. Patienten bör därefter erbjudas besök om ett år, och därefter uppföljande kontroller vartannat år.


 

KOMPLIKATIONER
 

Till akuta komplikationer vid typ 2-diabetes räknas främst hypoglykemi, hyperglykemiskt och hyperosmolärt syndrom, ketoacidos (DKK), laktacidos vid metforminbehandling samt normoglykemisk ketoacidos vid SGLT2-hämmar-behandling. Dessa tillstånd kan vara resultatet av sent upptäckt diagnos, överbehandling, medicinbiverkningar och/eller dåligt skött diabetes.

Långsiktiga komplikationer uppkommer sekundärt till långvarig hyperglykemi och innefattar makro- och mikroangiopati samt neuropati. Det finns ett samband mellan dåligt skött diabetes (höga fP-glukos och HbA1c-värden) och morbiditet och mortalitet.

Obehandlad hypertoni och hyperlipidemi ger också ökad risk för senkomplikationer.

Utan behandlingsåtgärder kan senkomplikationer orsaka flera allvarliga tillstånd som akut myokardischemi, stroke, amputationer, blindhet och terminal njurinsufficiens.

Sammantaget orsakar komplikationer till typ 2-diabetes både lidande, förhöjd sjuklighet och dödlighet för patienter, samt en stor kostnad för samhället.

 

Angiopati
 

  • Mikro- och makroangiopati. Kardiovaskulär sjukdom är den vanligaste dödsorsaken hos typ 2 diabetes. Makroangiopati finns i regel redan när sjukdomen debuterar. Kranskärlssjukdom i kombination med diabetes fördubblar mortaliteten.

  • Ögon: proliferativ retinopati och makulaödem ger synbesvär.

  • Fötter: försämrad blodcirkulation, ofta tillsammans med nedsatt smärtkänslighet, ger en ökad infektionsrisk samt dålig sårläkning. Kan resultera i osteoartropati, Charcotfot.

  • Genitalt: erektil dysfunktion

Neuropati
 

  • Perifer neuropati/polyneuropati. Kan yttra sig genom nedsatt känsel för smärta, temperaturskillnader, vibration, eller genom brännande smärta.

  • Mononeurit drabbar oftare patienter med diabetes. Vanligen engageras n. abducens och/eller occulomotorius. Går oftast helt i regress.

Diabetesnefropati
 

En tredjedel av patienter med typ 2-diabetes har manifest diabetesnefropati, d v s albuminuri och/eller nedsatt njurfunktion. Diabetisk njurskada är den vanligaste orsaken till terminal njursvikt både i Sverige och globalt.

 

Övrigt
 

  • Typ 2-diabetes har samband med flera olika cancerformer; t ex pankreas-, lever-, kolorektal, endometrie- samt bröstcancer.

  • Depression förekommer dubbelt så ofta hos patienter med diabetes än utan sjukdomen.

  • Katarakt debuterar tidigare vid typ-2 diabetes. Även andra ögonproblem har högre incidens hos patienter med diabetes t ex glaukom, kranialnervspareser, optikuspåverkan, pupillrubbningar m m.

  • Patienter med diabetes har ökad risk för parodontit och tandlossning.

  • Besvär från rörelseapparaten med minskat rörelseomfång i leder p g a stelhet i bindväven (exempelvis ökad frekvens av Dupuytrens kontraktur, Frozen shoulder etc), ses oftare hos patienter med diabetes.


PROGNOS
 

Patienter med typ 2-diabetes har generellt en hög risk att drabbas av allvarliga följdsjukdomar och förtida död.

Komplikationer kan förebyggas genom tidig diagnosticering av (pre)-diabetes och adekvat behandling av glukosnivåer och andra riskfaktorer som hypertoni och hyperlipidemi.

Mortaliteten i diabetes har minskat under senare år, vilket delvis kan förklaras av tidigare upptäckt och insatt behandling. Den ökade incidensen av diabetes de senare åren tros ha samband med minskad dödlighet i sjukdomen, d v s patienter med typ 2-diabetes lever allt längre.

 

Tandvårdsstöd
 

Personer med diabetes har ökad risk för försämrad tandhälsa. Tandvårdsbidrag erbjuds därför patienter med svårinställd diabetes.
 Socialstyrelsens kriterier för svårinställd diabetes är "Patientens blodsockernivå ska under en period om minst sex månader ha haft ett genomsnitt av tre på varandra följande värden på HbA1c över 73 mmol/mol samtidigt som patientens följsamhet till adekvat behandling har varit god". Det särskilda tandvårdsbidraget är 600 kr per halvår. Länk till Socialstyrelsens läkarintyg.


 

SJUKSKRIVNING
 

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen.

 

Körkort
 

Körkortsinnehavet för diabetes är villkorat och patienten ska inkomma med regelbundna läkarintyg till transportstyrelsen för att fortsätta kunna inneha sitt körkort. Vid välbehandlad diabetes utan allvarliga komplikationer skrivs intyget i allmänhet av behandlande läkare, om specialist i allmänmedicin. Diabetessjukdom som kompliceras av allvarlig sjukdom i hjärta-kärl, njurar, ögon eller nervsystem kräver intyg utfärdat av läkare med specialistkompetens i internmedicin, endokrinologi och diabetologi eller barn- och ungdomsmedicin. För mer information och villkor se transportstyrelsens föreskrifter.


 

ICD-10

Diabetes mellitus typ 2 med koma E11.0
Diabetes mellitus typ 2 med acidos eller hyperosmolaritet (utan koma) E11.1
Diabetes mellitus typ 2 med njurkomplikationer E11.2
Diabetes mellitus typ 2 med ögonkomplikationer E11.3
Diabetes mellitus typ 2 med neurologiska komplikationer E11.4
Diabetes mellitus typ 2 med perifera kärlkomplikationer E11.5
Diabetes mellitus typ 2 med andra specificerade komplikationer E11.6
Diabetes mellitus typ 2 med multipla komplikationer E11.7
Diabetes mellitus typ 2 med icke specificerade komplikationer E11.8
Diabetes mellitus typ 2 utan (uppgift om) komplikationer E11.9

 

Referenser
 

Jönköpings läns landsting. Regionala riktlinjer. Fakta - allmänt kliniskt kunskapsstöd. Diabetes typ 2. Länk

Landstinget i Uppsala län. Diabetes typ 2. Länk

Läkemedelsboken - Diabetes Mellitus, ff. Länk

Janusinfo. Statiner för kardiovaskulär prevention hos högriskpatienter med ordinära till måttligt förhöjda lipidnivåer. 2016-04-27 Länk

Allmänmedicin steinar hunskår, Birgitta hovelius, 2015. S. 664-673, 688-699.

Viss.nu

Diabetes Länk

Diabetesfoten Länk

Diabeteshandboken. Länk

Läkartidningen. Nr 21, 2008 volym 105. Diabetes mitt emellan typ 1 och 2. Länk

Läkartidningen. Nr 20, 2004, volym 101Länk

Läkartidningen. Nr 37 2007 volym 104. MODY – en autosomalt dominant form av diabetes. Länk

Läkartidningen. Nya rön kan förklara debut av diabetes vid cancer. Länk

Dagens diabetes. 28 januari 2016. Överlag låg men varierande dödlighet vid typ 2-diabetes Länk

Västra Götalandsregionen. Regional medicinsk riktlinje – Läkemedel. Diabetes 2. 2016. typ 2
Länk

Regionsektorsrådet för njurmedicin
i Västra Götaland. Riktlinjer för remittering av vuxna patienter i
primärvården till njurmedicin. 2008. Länk

Läkemedelsbehandling för glukoskontroll vid typ 2-diabetes
Behandlingsrekommendation
Ett konsensusdokument från Läkemedelsverkets expertmöte 1-2 februari 2017 Länk

Diabeteförbundet: Psykologi; Läkemedel och terapi, det finns bot mot depression Länk

Stockholms Läns Landsting. Beroende centrum. Länk

Dagens Medicin: Paradigmskiftet i diabetesvården måste nå primärvården. Eriksson, M och Rydén L. Publicerat 2017-11-14. Länk

Läkartidningen 49–50/2013: HbA1c blir kompletterande metod för diagnostik av diabetes; Lilja, M, Jansson, S, Alvarsson, M, Aldrimer, M, Nordin, G, Attvall S. Länk

Diabetesportalen.se; Lunds Universitet, Medicinska fakulteten. Diabetesformen MODY – hur många missar vi? Bengtsson, J, Groop L. Publicerad 2014-08-25. Länk





 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:7003