Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
ons 23 september 2020, vecka 39
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Graviditetspsykiatri

Uppdaterad: 2020-09-08
Med dr, överläkare Jonas Isaksson,  /WeMind Ångest-Depression

Granskad av: Med dr, ST-läkare Sara Sylvén,  /Akademiska sjukhuset Uppsala
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

BAKGRUND


Att bli gravid och föda barn är omvälvande livshändelser som ofta präglas av glädje och förväntan men som samtidigt också kan medföra både kroppsliga och psykiska påfrestningar. Det senare förhållandet avspeglas bland annat i att det under graviditet och under de första månaderna efter förlossningen föreligger en ökad risk för insjuknande i eller försämring av psykisk ohälsa. Omvänt kan graviditet, fosterutveckling och amning på olika sätt påverkas negativt av psykiatrisk sjukdom och/eller pågående psykiatrisk behandling hos kvinnan.

Hos kvinnor i fertil ålder med en psykiatrisk sjukdom bör ansvarig läkare/behandlare därför tidigt ta upp eventuell graviditetsönskan till diskussion med kvinnan. Likaså ska planeringen av vården och behandlingen i princip alltid influeras av medvetenheten att kvinnan kan vara eller bli gravid. Det är alltid att föredra att graviditet kommer till stånd i en situation när det psykiatriska tillståndet är stabilt och behandlingen optimerad.


 

ALLMÄNNA ASPEKTER


Den psykiatriska behandlingskontakten

Okomplicerade psykiatriska tillstånd med lindrig funktionsnedsättning kan ofta skötas inom primärvården med eventuell konsultinsats från psykiatrin. Svårare tillstånd eller samsjuklighet bör föranleda kontakt med psykiatrin. Övergripande riskerar graviditet och nyföddhetsperiod alltid att försämra eller utlösa psykiatriska symtom varför en pågående behandlingskontakt kan behöva förtätas. Regelbundna suicidriskbedömningar bör genomföras för att fånga upp kvinnor med förhöjd suicidrisk.

Psykiatrisk sjukdom är dessutom ofta förknippad med ökad förekomst av tobaksrökning och missbruk av alkohol eller droger. Behov av utredning, rådgivning och intervention med avseende på denna typ av riskfaktorer bör särskilt uppmärksammas.
 


Läkemedelsbehandling

Psykofarmaka är ofta en hörnsten vid behandling av psykiatrisk sjukdom. Användning av läkemedel under graviditet kan dock medföra negativa effekter för fostret; till exempel ökad risk för missbildningar. Denna risk varierar markant mellan olika läkemedel beroende på bl a i vilken utsträckning som farmakologiskt aktiva metaboliter passerar över till fostret samt den teratogena effekt de utövar. Missbildningsrisken är som störst om fostret exponeras för läkemedel under den första trimestern då organen anläggs. CNS-utvecklingen pågår dock under hela graviditeten och teoretiskt kan läkemedel utöva negativa effekter på fostret även senare under graviditeten. Läkemedelsexponering under sen graviditet kan även ge kvardröjande farmakologiska effekter eller abstinens/utsättningssymtom hos det nyfödda barnet.

På samma sätt som läkemedelsbehandling under graviditet kan generera negativa effekter hos fostret/barnet utgör en obehandlad psykiatrisk sjukdom hos den blivande modern en påtaglig risk både för kvinnan själv och det ofödda barnet. Beslut kring läkemedelsbehandlingen kräver sammantaget en noggrann och individualiserad risk-nyttoanalys.

Nedanstående enkla riskgradering kan vara ett användbart sätt att komma framåt i beslutsprocessen kring den psykofarmakologiska behandlingen under graviditet:
 

  • Lågriskpatient
    Kvinna med stabil/lindrig psykiatrisk sjukdomsbild som tidigare inte uppvisat allvarliga återinsjuknanden då psykofarmaka satts ut. För denna grupp rekommenderas långsam utfasning av läkemedel inför planerad graviditet.

  • Medelriskpatient
    Överväg utfasning av farmakologisk behandling innan graviditet och återinsättning efter första trimestern.

  • Högriskpatient
    Kvinna med instabil eller allvarlig psykiatrisk sjukdomsbild med anamnes på snabba och svåra återinsjuknanden då behandling satts ut. Kvinnor i denna grupp rekommenderas att fortsätta med läkemedelsbehandling.

För specifik information om användning av enskilda läkemedel under graviditet hänvisas exempelvis till kunskapsstödet Janusmed fosterpåverkan, som tillhandahåller vetenskapligt underbyggda bedömningar av eventuella risker för fostret.


Andra principer vid psykofarmakologisk behandling under graviditet
 

  • Monoterapi ska eftersträvas

  • Valproat ska om möjligt undvikas
    Valproat är ett preparat som särskilt förknippas med teratogenicitet och negativ påverkan av CNS-utveckling. Valproat ska därför i möjligaste mån undvikas under graviditet och ska insättas till kvinnor i fertil ålder först efter särskilt övervägande.

  • Tät monitorering av läkemedelskoncentrationer
    Graviditet kännetecknas av ett flertal fysiologiska förändringar (bl a ökad plasmavolym, ökad GFR och minskad koncentration av plasmaalbumin) som kan leda till både ökade och minskade läkemedelskoncentrationer. Senare delen av graviditeten karakteriseras typiskt av sjunkande av läkemedelskoncentrationer. Det är därför ofta värdefullt att göra koncentrationsbestämning av aktuella läkemedel tidigt i graviditeten, alternativt inför en planerad graviditet, som därefter upprepas regelbundet. På samma sätt som onödigt hög dosering av läkemedel ska undvikas är det också viktigt att undvika subterapeutisk dosering eftersom fostret då utsätts för läkemedel samtidigt som modern riskerar att behandlas otillräckligt.

Vårdplanering/samverkan med mödrahälsovård (MVC) och socialtjänst

Det finns ofta skäl att betrakta kvinnor med underliggande psykiatrisk sjukdom som obstetriska riskpatienter. Redan under tidig graviditet bör den läkare/behandlare som ansvarar för den psykiatriska behandlingen ta initiativ till samverkan och gemensam planering med MVC. En aspekt som ska lyftas i denna planering är det eventuella behovet av förtätade eller riktade kontroller av den blivande modern och fostret. Kvinnan kan beroende på det underliggande psykiatriska tillståndet och funktionsnivån också behöva erbjudas särskilda psykologiska förberedelser inför förlossningen. Det närmaste sociala nätverket i form av t ex eventuell partner ska gärna involveras i planeringen i den mån som kvinnan godtar detta. Det kan också vara aktuellt att föreslå att socialtjänsten involveras i planeringen, i synnerhet där man tycker sig se att socialtjänstens stöd kommer att bli nödvändigt.

En specifik plan bör göras och dokumenteras inför förlossning och nyföddhetsperiod. Vid underliggande psykiatrisk sjukdom bör kvinnan ofta avrådas från tidig hemgång från BB. En annan viktig hörnsten under nyföddhetsperioden är att värna om kvinnans sömn och erbjuda sömnstöd vid behov. Förutsättningarna för amning och eventuell amningsnedläggning bör även tidigt diskuteras.

Slutligen ska planeringen innehålla en dokumenterad krisplan där kontaktvägarna mellan de centrala aktörerna finns angivna liksom vilken part som gör vad i händelse av försämring.

I sammanhanget ska understrykas alla involverade parters ansvar för att fortlöpande uppmärksamma alla typer av omständigheter som kan innebära en risk för fostret/barnet.


Orosanmälan

Om vårdpersonal får kännedom om något som gör att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd ska detta genast anmälas till nämnden (Socialtjänstlagen 14 kap 1 § andra stycket).

 

Amning vid psykisk ohälsa/psykiatrisk behandling

Bröstmjölk är den bäst anpassade födan för spädbarn och allmänt sett har amning otvetydiga positiva effekter för både barnet, den ammande kvinnan och anknytningen dem emellan. När det gäller kvinnor med psykiatrisk sjukdom behöver dock ofta ett individuellt ställningstagande göras inför eventuell amning. Eftersom psykofarmaka och andra läkemedel kan passera över till och påverka barnet via modersmjölken är den pågående läkemedelsbehandlingen en omständighet som behöver vägas in.

Graden av passage över i modersmjölken (den relativa barndosen) och de farmakologiska effekterna på barnet varierar påtagligt mellan olika läkemedel. Beroende på typ av psykiatrisk sjukdom hos kvinnan kan det ofta finnas ett intresse att värna om en obruten nattsömn och därmed undvika nattlig amning. Frågan om, och i så fall i vilken utsträckning amning ska ske är alltså något som kräver diskussion utifrån typ av psykisk ohälsa, pågående medicinering, tillgång till socialt stöd samt kvinnans egen inställning. Om barnet är prematurt eller har någon sjukdom krävs försiktighetsåtgärder och som regel samråd med neonatolog/pediater inför amning.

Generella rekommendationer om huruvida ett friskt fullgånget spädbarn kan ammas medan modern använder olika läkemedel finns exempelvis att inhämta via kunskapsstödet Janusmed amning.


 

DIAGNOSSPECIFIKA ÖVERVÄGANDEN


Följande avsnitt ska ses som en allmänt hållen fingervisning för behandlingen av psykisk ohälsa av olika slag under graviditet och nyföddhetsperiod. Det är viktigt att notera att beslut kring den psykiatriska behandlingen kräver en noggrann och individualiserad risk-nyttoanalys utifrån de rådande omständigheterna. För uppdaterade uppgifter om användningen av specifika läkemedel hänvisas till Janusinfo eller FASS.


 

POSTPARTUMPSYKOS


Postpartumpsykos är ett svårt akutpsykiatriskt tillstånd som inträffar i samband med 1-2/1 000 förlossningar. Typiskt debuterar postpartumpsykos inom 48-72 timmar efter förlossningen och vanligen åtminstone inom 2 veckor. Riskfaktorer för att drabbas av postpartumpsykos är känd bipolär sjukdom, tidigare postpartumpsykos eller hereditet för postpartumpsykos.


Kliniska kännetecken
 

  • En akut och dramatisk symtombild
  • Förskjutningar och snabba växlingar i stämningsläget
  • Förvirring/perplexitet
  • Agitation
  • Sömnstörning
  • Psykotiska symtom i form av vanföreställningar och hallucinationer som inte sällan är kopplade till barnet.


Handläggning

Obehandlad medför postpartumpsykos en överhängande suicidrisk och även en risk för infanticid, varför tillståndet är viktigt att tidigt identifiera! Även i övrigt kan konsekvenserna av en postpartumpsykos bli svåra för både kvinnan och barnet bland annat genom påverkad anknytning.
 

  • Vid misstanke om postpartumpsykos ska kvinnan och barn inte lämnas utan uppsikt.

  • Psykiatrisk bedömning ska skyndsamt komma till stånd och kvinnan ska därefter beredas psykiatrisk vård för observation och behandling.

  • Vid en tydlig postpartumpsykos är vård enligt LPT tillämpligt.

  • Omhändertagandet fordrar utarbetade lokala samverkansrutiner mellan förlossningsklinik/BB, MVC/BVC och psykiatri.


Behandling
 

  • Elektrokonvulsiv behandling (ECT) betraktas som ett första behandlingsalternativ vid postpartumpsykos och bryter som regel det akuta tillståndet redan efter ett fåtal behandlingar.

  • ECT kan behöva kompletteras med antipsykotiska läkemedel (fr a atypiska antipsykotika) och/eller stämningsstabiliserare samt annan symtomatisk behandling. Indikationen för behandling med stämningsstabiliserare är mycket stark vid känd bipolär sjukdom. Litum har här den bäst dokumenterade förebyggande effekten.

Parallellt med den psykiatriska behandlingen krävs även intensiva insatser för att minska konsekvenserna för barnet, anknytningen mellan mor och barn samt partner och övrigt socialt nätverk. Under det mest akuta skeendet kan mor och barn behöva separeras, kontakt och samvaro ska återupprättas så snart möjligt under omständigheter som är säkra för alla involverade. Amningen bör avslutas.


 

KRONISK PSYKOSSJUKDOM


Vid kronisk psykossjukdom, som till exempel schizofreni eller schizoaffektivt syndom, är risken för snabba och allvarliga återinsjuknanden tämligen stor om den antipsykotiska medicineringen sätts ut. Således är indikationen för fortsatt antipsykotisk behandling under graviditeten i de flesta fall stark.


Antipsykotisk medicinering under graviditet
 

  • Preparaten haloperidol, perfenazin, olanzapin och risperidon är att föredra då de är bäst dokumenterade.

  • Om en kvinna med psykossjukdom är välinställd på annan antipsykotisk medicinering finns dock sällan skäl för preparatbyte under pågående graviditet då detta både medför risk för återinsjuknande och dessutom att fostret de facto exponeras för flera läkemedel.

  • Monoterapi i lägsta effektiva dos ska eftersträvas.

  • Med tanke på att antipsykotiska preparat kan ha en viktdrivande effekt bör BMI och P-glukos hos modern särskilt följas under graviditeten.

  • Vid exponering för antipsykotika under sen graviditet kan det nyfödda barnet uppvisa övergående extrapyramidala biverkningar.

  • Amning kan i utvalda fall och i samråd med barnläkare vara möjlig efter risk-nyttobedömning baserat på sjukdomsbild och aktuell medicinering. Vid klozapinebehandling ska dock amning avrådas.

Kvinnor med psykossjukdom har en ökad risk för postpartumpsykos. Allmänna funktionssvårigheter samt svårigheter att interagera adekvat med barnet ingår ofta i symtombilden vid en psykossjukdom. Kvinnans/familjens behov av stöd i dessa avseenden måste liksom den övergripande socioekonomiska situationen beaktas av de involverade parterna.


 

BIPOLÄR SJUKDOM


Vid obehandlad bipolär sjukdom föreligger en ofta hög risk för affektiva insjuknanden under graviditet och postpartum. I många fall är det att därför att föredra att stämningsstabiliserande behandling fortgår obrutet under hela graviditeten. Litium är det preparat som utifrån evidensläge är att betrakta som ett förstahandsalternativ.

Kvinnor med bipolär sjukdom ska särskilt avrådas från tidig hemgång efter förlossning med hänsyn bland annat till den förhöjda risken för postpartumpsykos. Minst fem dygn på BB kan vara ett riktvärde. En förtätad psykiatrisk uppföljning bör upprättas under de första månaderna efter förlossningen för särskild observans på utvecklande av postpartumpsykos och depression postpartum. Suicidrisken bör särskilt följas.


Litium

Justering och monitorering under graviditet
 

  • Litiumbehandling under första trimestern har förknippats med en något ökad risk för hjärtmissbildningar hos barnet. Vid mild/stabil bipolär sjukdomsbild kan av detta skäl temporär utsättning av litium i tidig graviditet, med återinsättning i sen graviditet eller omedelbart efter förlossning, övervägas.

  • Vanligen behöver litiumdosen under graviditeten justeras uppåt.

  • Under själva förlossningen ska litium temporärt seponeras för att genast efteråt återinsättas i pregravid dosering.

  • Under graviditet bör S-litium monitoreras var fjärde vecka till och med graviditetsvecka 36, därefter 1 gång per vecka under resterande graviditet och fram till utskrivning från BB.

  • TSH ska följas under graviditet.

  • Komplikationer under graviditet och förlossning såsom preeklampsi, infektioner och dehydrering kan öka risken för litumintoxikation, liksom användning av vissa interagerande läkemedel t ex NSAID-preparat

Påverkan på det nyfödda barnet

Litiumbehandling i sen graviditet kan medföra kvardröjande farmakologiska effekter hos det nyfödda barnet som bör kontrolleras extra. Generellt avråds amning då modern litiumbehandlas. I vissa fall och i noggrann samverkan mellan psykiatri och barnläkare kan amning trots allt bedömas möjligt. Detta kräver uppföljning och regelbunden provtagning av barnet.


Antiepileptiska stämningsstabiliserande preparat

Som läkemedelsgrupp förknippas antiepileptika med risker för fosterskada. I synnerhet gäller detta för valproat som så långt möjligt ska undvikas under graviditet. Lamotrigin anses dock relativt säkert under graviditet. Serumkoncentrationen av lamotrigin kan variera påtagligt under graviditet och bör därför följas.

Valproat eller karbamazepin anses inte kontraindicerade under amning men detta kräver samverkan mellan psykiater och barnläkare. Lamotrigin kan anrikas i bröstmjölk. Vid starka önskemål om amning under pågående behandling med lamotrigin kräver detta särskild uppföljning och regelbunden provtagning av barnet.


 

DEPRESSION


10-15 % av gravida kvinnor drabbas av depression under graviditeten.


Utredning
 

  • Depressionssymtom ska föranleda diagnostisk utredning och bedömning med avseende på depressionsdjup och suicidrisk samt underliggande psykosociala faktorer.

  • Diagnostiken kan försvåras av att ospecifika depressionsliknande symtom såsom trötthet, minskad energi och sömnproblem är vanliga under graviditet.

  • Det är viktigt att utesluta somatiska faktorer t ex anemi eller hypotyreos.


Behandling

Beslut gällande behandlingen av en underliggande depressionssjukdom eller konstaterat depressivt skov under graviditet fattas på grundval av en sammanvägd individuell risk-nyttoanalys utifrån den psykiatriska sjukdomshistorien, depressionsdjupet och kvinnans preferenser.


Behandlingsstrategi
 

  • Lindrig till måttlig depression
    Psykoterapi (Kognitiv Beteende Terapi (KBT) eller interpersonell terapi (IPT)) rekommenderas som första behandlingsval vid pågående lätt till måttlig depression.

  • Måttlig till svår depression
    Vid måttlig till svår depression finns ofta skäl att sätta in antidepressiv medicinering, i synnerhet om kvinnan har recidiverande depressioner med gott behandlingssvar på läkemedel i anamnesen.

    Vid svår depression under graviditet kan ECT-behandling ges på strikt indikation. Enstaka studier talar för god behandlingseffekt av transkraniell magnetstimulering (TMS) vid graviditet men det vetenskapliga underlaget får ännu ses som otillräckligt.

  • Recidiverande depression
    Om kvinnan tidigare har haft återkommande depressioner och medicinerar profylaktiskt när graviditeten inleds är risken för återinsjuknande stor om preparatet utsätts.


Antidepressiv medicinering vid graviditet-läkemedelsval
 

  • SSRI-preparat (utom paroxetin och fluoxetin) är förstahandspreparat vid farmakologisk depressionsbehandling under graviditet.

  • Vid terapisvikt kan venlafaxin, mirtazapin eller tricykliska antidepressiva vara alternativ.

  • SSRI och övriga antidepressiva preparat är som grupp förknippade med låga risker för fosterskador under graviditet.

  • Paroxetin, fluoxetin och klomipramin har dock associerats med liten riskökning för bl a hjärtmissbildning, varför dessa preparat bör undvikas vid nyinsättning hos gravida.

Antidepressiva läkemedel kan behöva dosökas under senare delen av graviditeten med återgång till pregravid dosering efter förlossning.


Antidepressiv medicinering vid graviditet och amning -
risker


Vid antidepressiv medicinering under sen graviditet finns ökad risk för övergående neonatala symtom som till exempel andningsproblem, hypoglykemi och irritabilitet. SSRI-behandling under sen graviditet medför också ökad risk för det sällsynta men allvarliga tillståndet persisterande pulmonell hypertension hos det nyfödda barnet. Individrisken är dock mycket låg.

Trots att de risker som förknippas med antidepressiv läkemedelsbehandling under graviditet är små skapar de inte sällan farhågor och oro. I sammanhanget bör dock understrykas att en obehandlad graviditetsdepression hos modern medför betydande komplikationsrisker för barnet i form av prematuritet och låg födelsevikt. För moderns del föreligger i dessa fall även risk för persisterande depression postpartum med alla de nackdelar och risker detta skapar för kvinnan själv och barnets utveckling.

Om barnet är friskt och fullgånget är amning ofta möjlig då modern medicinerar med antidepressivt läkemedel. Vid nyinsättning av SSRI under amning är sertralin eller paroxetin att föredra då passagen till bröstmjölk är låg.

 

Postpartumdepression

Övergående mild nedstämdhet, lättrördhet och oro under dagarna efter förlossningen (s k baby blues) är mycket vanligt förekommande. En mer ihållande depressionsbild, kliniskt ofta benämnd postpartumdepression, anses drabba 10–15 % av alla nyblivna mödrar under de första månaderna efter förlossningen. En depression i detta känsliga läge drabbar naturligt nog inte bara kvinnan själv utan även samspelet mellan mor och barn samt den övriga familjen. Det är angeläget att tidigt fånga upp och behandla postpartumdepression. Nyblivna mödrar screenas med självskattningsskalan Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) inom barnhälsovården 6-8 veckor efter förlossningen.


Symtom
 

  • Symtomen liknar en egentlig depression men ofta ingår känslor av otillräcklighet inför modersrollen med kopplade skam eller skuldkänslor.

  • Aggressiva tvångstankar riktade mot barnet kan även ingå i symtombilden. Sådana tankar upplevs typiskt både skrämmande och jag-främmande av kvinnan men medför i de allra flesta fall inte någon risk för barnet.


Handläggning/behandling

 

  • Vid tecken till postpartumdepression ska en sedvanlig somatisk och psykiatrisk bedömning genomföras, inklusive en bedömning av risk för suicid/utvidgat suicid.

  • Behandlingen influeras av eventuell underliggande affektiv sjukdom, depressionsdjup, pågående amning och kvinnans önskemål. Var god se avsnittet om depressionsbehandling ovan.

  • Behovet av psykosocialt stöd är ofta stort. Kvinnan kan behöva avlastning av partnern genom att hon själv sjukskrivs och partnern tar föräldraledighet.

  • Amningen behöver diskuteras. Till exempel kan det vara värdefullt att undvika nattlig amning för att värna om en obruten sömn.


ÅNGESTSYNDROM


Ångestsyndrom av olika slag (t ex paniksyndrom, GAD, social fobi, specifika fobier) är vanligt förekommande i såväl befolkningen i stort som hos gravida kvinnor. Det finns ett antal specifika fobier som är kopplade till eller har påtagliga konsekvenser för kvinnan i den perinatala perioden. Förlossningsrädsla/-fobi kan försvåra situationen för kvinnan inför och under förlossningen, liksom stick-/sprut-, blod- och kräkfobi.


Behandling
 

  • KBT har ofta god effekt vid specifika fobier och andra ångestsyndrom. Sådan behandling kan fortgå obrutet under graviditet.

  • Vid pågående SSRI-behandling på indikationen ångestsyndrom bör ansvarig läkare tillsammans med kvinnan ta ställning till behov av fortsatt behandling under graviditeten. Om situationen är stabil kan utsättning av SSRI-behandling övervägas med efterföljande uppföljning för att fånga upp eventuell försämring.

  • Pregabalin ska sättas ut inför planerad graviditet.


POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM/PTSD


Traumatiska förlossningsupplevelser kan ligga till grund för utvecklandet av PTSD.

Behandling
 

  • Traumafokuserad KBT är förstahandsval. Graviditet innebär som regel inga hinder för terapi.

  • Om kompletterande farmakologisk behandling mot PTSD efter risk-nyttoanalys bedöms behövlig under graviditeten är SSRI och venlafaxin förstahandsval. Var god se avsnittet ovan som berör övervägande kring antidepressiv medicinering under graviditet.


TVÅNGSSYNDROM


Behandling
 

  • KBT är förstahandsalternativ.

  • Många patienter behöver även läkemedelsbehandling. SSRI ska användas i första hand.

  • Klomipramin kan användas vid terapisvikt, men som ovan sagt föreligger liten ökad risk för hjärtmissbildning hos fostret.

  • Vid svår OCD som svarat bra på klomipramin finns det sannolikt inte skäl att sätta ut behandlingen.


SÖMNSTÖRNING OCH ORO


Behandling
 

  • Propiomazin och prometazin förknippas med låga risker under graviditet och kan användas vid sömnstörning respektive orostillstånd.

  • Enstaka doser av kortverkande bensodiazepiner eller något av de så kallade z-preparaten (zopiklon, zolpidem, zaleplon) verkar inte vara förknippat med fosterskada. Kontinuerligt bruk ska dock undvikas på grund av risk för neonatala abstinenssymtom.

Amning

Vid amning anses risken låg vid intag av enstaka doser av oxazepam, prometazin, zolpidem och zaleplon men man ska vara observant på om barnet uppvisar tecken till sedering. Vid kontinuerligt bruk av bensodiazepiner ska amning avrådas. Om modern intar sederande läkemedel ska barnet inte sova i samma säng.


 

ÄTSTÖRNINGAR


Graviditet är inte möjlig vid alltför lågt BMI. Vid ätstörning med undervikt är det viktigt att följa vikt och relevanta laboratorieparametrar. Återfall i eller försämring av underliggande ätstörning under pågående graviditet är inte helt ovanligt, något som kräver skyndsam kontakt med enhet specialiserad på ätstörningstillstånd. Det finns i övrigt ett stort behov av psykologiskt stöd för att förbereda kvinnor med ätstörningar för de kroppsliga förändringar en graviditet medför. God samverkan mellan ätstörningsvård och MVC är sammantaget nödvändig.


 

ADHD/ADD


Erfarenheten av behandling med centralstimulerande läkemedel (t ex metylfenidat) och atomoxetin under graviditet är begränsad. Förskrivning bör därför ske med försiktighet och först då riskerna med att inte behandla anses större. Existerande data talar dock inte för ökad risk för fosterskador vid användning i tidig graviditet.

Om barnet är friskt och fullgånget anses riskerna med amning små när modern behandlas med metylfenidat. Amning bör avrådas vid behandling med atomoxetin.

 

ICD-10

Psykiska störningar och sjukdomar i nervsystemet hos modern som komplicerar graviditet, förlossning och barnsängstid O99.3
Depressiv episod, ospecificerad F32.9
Ospecificerad icke organisk psykos F29.9
Akut och övergående psykos, ospecificerad F23.9
Bipolär sjukdom, ospecificerad F31.9

 

Referenser

Behandling av depression och ångestsyndrom under graviditet och amning. M. Bendix, M. Blomdahl. Läkemedelsverket 6:2016. Länk

Häggström L, Reis M. När kroppen är gravid och själen sjuk: aktuell kunskap och praktisk handledning. Göteborg: Affecta; 2009.

Regionalt vårdprogram: Psykisk sjukdom i samband med graviditet och spädbarnsperiod. Stockholms läns landsting 2014. Länk

Janusinfo. Länk

FASS. Länk

 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2020, Internetmedicin AB
ID:6830