Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 18 augusti 2018, vecka 33
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Skadedokumentation

Uppdaterad: 2018-02-21
Specialist i Rättsmedicin Ulf Jonsson,  /Rättsläkarna i Väst AB
Specialist i rättsmedicin Marcus Grelsson,  / Rättsläkarna i Väst AB

Granskad av: Professor Joar Svanvik, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet


BAKGRUND
 

År 2006 trädde en lag i kraft (Lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott) med syfte att höja kvaliteten på rättsintyg. Rättsmedicinalverket (RMV) fick huvudansvaret för utfärdandet av rättsintygen. I lagen framgår att rättsintyg ska inhämtas av läkare på rättsmedicinsk avdelning eller läkare som har avtal med RMV för att skriva rättsintyg, s k kontrakterad rättsintygskrivande läkare. Rättsintyg kan också inhämtas från annan läkare med tillräcklig kompetens om det finns särskilda skäl. Exempel på sådan ”annan läkare” kan vara läkare vid kvinnoklinik som skriver rättsintyg efter undersökning av person vid misstanke om sexuella övergrepp. I lagen definieras rättsintyg som skriftliga medicinska utlåtanden som begärs av Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet. Rättsintyget kan användas i en brottsutredning (förundersökning) eller som underlag vid en rättegång.

Kvaliteten på rättsintygen har efter lagens införande sannolikt blivit bättre. Det har dock visat sig att många av de intyg som utfärdades av kontrakterade rättsintygskrivande läkare haft betydande brister. From 2017 har RMV valt att avsluta arbetet med kontrakterade rättsintygskrivande läkare och rättsintygen utfärdas idag av läkare på de sex rättsmedicinska enheterna (bortsett från de intyg där det finns särskilda skäl att inhämta rättsintyget från annan läkare).

I ett försök att öka kvaliteten på den skadedokumentation som sker på vårdinrättningar och hos polis har RMV sedan januari 2017 utbildat s k forensiska dokumentationsläkare (FD-läkare). Det är läkare som vanligen har sin huvudtjänstgöring inom sjukvården och som på uppdrag av polis gör undersökningar och dokumenterar skador på brottsoffer och misstänkta gärningsmän. De genomgår en kortare utbildning i skadedokumentation som arrangeras av RMV. Syftet med systemet är att läkaren på en rättsmedicinsk enhet ska ha ett så bra underlag som möjligt vid utfärdande av rättsintyget.

Rättsintyg utfärdade av Rättsmedicinalverket kan komma till på principiellt tre olika sätt:
 

  • Rättsintyg baserat på kroppsundersökning utförd av läkare på rättsmedicinsk enhet

  • Rättsintyg baserat på kroppsundersökning utförd av FD-läkare

  • Rättsintyg baserat på enbart handlingar (journalanteckning, fotografier)


Ofta är det endast journalanteckningar och eventuella fotografier som är underlag vid utfärdande av rättsintyg och det är därför viktigt att läkare i vården beskriver skador på ett så korrekt sätt som möjligt. Fotografier på skador, förutsatt att skärpan och färgåtergivningen är tillfredsställande, välkomnas men kan inte ersätta en bra beskrivning. Då fotografier tagits är det bra om det framgår i journalen. En läkare som dokumenterar skador bra i text och med hjälp av foto bidrar till att rättsintygen blir mer informativa och bidrar sannolikt också till en ökad rättssäkerhet.


 

VÅLDSINVERKANSTYPER/SKADETYPER
 

Vid en rättsmedicinsk bedömning av en skada är en av huvuduppgifterna att bedöma vilken typ av yttre våld som inverkat. De två vanligaste typerna av våldsinverkan är skarpt respektive trubbigt våld.

Det skarpa våldet utgörs av föremål med en egg där det i särklass vanligaste föremålet är en kniv. Andra föremål, som har s k knivliknande egenskaper, kan t ex vara ett rakblad eller bitar av glas/porslin.

Det trubbiga våldet utgörs av föremål som inte har en egg. Ett trubbigt föremål kan ha plana, släta, skrovliga, rundade, kantiga och ibland spetsiga delar. En nagel eller en pennas spets är bra exempel på trubbiga, spetsiga föremål. De saknar egg och är därför ej skarpa. Då olika kroppsdelar används vid våldsinverkan är samtliga att betrakta som trubbiga (knytnävslag, skallning, spark, armbågning, rivning med naglar, grepp, bett etc).

 

Rodnad
 

En rodnad orsakad av yttre våld beror på en vidgning av blodkärl i huden och därmed ökat blodflöde. En rodnad är vanligen mer ljust röd än ett hematom. Vid granskning av ett fotografi kan det dock ibland vara svårt att skilja en rodnad från ett hematom. Trycker man med fingret på ett rodnat hudområde trycks blodet undan och huden blir blek. Så fort trycket släpps återfylls kärlen och rodnaden återkommer. Rodnaden försvinner ofta relativt snabbt efter våldsinverkan (minuter-timmar). Vid dokumentation i journalen är det bra om det framgår att ”området bleknar vid tryck” då den som läser journalen förstår varför du bedömt fyndet som en rodnad och inte som ett hematom.

 

Hematom/blåmärke
 

Ett blåmärke orsakat av trubbigt våld beror på en blödning (kärlbristning) någonstans i och/eller under huden. Blödningen kan ofta, men inte alltid, ses på hudytan som en missfärgning. Blåmärket blir synligt först en viss tid efter våldsinverkan varför det kan vara av värde att undersöka hudområdet igen om det i första skedet ej syns något blåmärke. Färgen på ett blåmärke avgörs av flera faktorer såsom t ex blodets sammansättning, mängden blod som extravaserat, lokalisering av blödningen och vävnadssammansättningen som täcker blödningen. Ett färskt blåmärke är vanligen rödblått/purpurfärgat/violett. Vid nedbrytning av blödningen sker färgskiftningar med inslag av grönt/brunt/gult i ej given ordningsföljd och blåmärket kommer därför efter en viss tid att anta flera färgnyanser. Hur länge ett blåmärke är synligt varierar kraftigt, från några dagar upp till flera veckor (månad). Att utifrån ett hematoms utseende avgöra när det uppkommit är svårt och ytterst vanskligt.

 

Exkoriation/skrapsår/skrubbsår/hudavskrapning
 

När ett trubbigt föremål träffar kroppsytan i tillräckligt sned vinkel uppstår vanligen en avskrapning av huden. Avskrapningen kan vara ytlig (helt utan blödning om endast epidermis involverat eller med spridda punktformade blödningar i det avskrapade området) till djupare med mer sammanflytande blödning.

 

Sår
 

Ett sår uppstår när yttre våld orsakar skador som vanligen totalt penetrerar hudens två övre lager (överhuden [epidermis] och läderhuden []) och slutar i underhuden (subcutis) eller vävnad belägen under huden (mjukvävnad, brosk, ben). Ett alternativ är att föremålet genomtränger all underliggande vävnad och slutar i ytterligare ett sår (utgångssår). Sårets kanter är antingen jämna (som vid skarpt våld) eller ojämna (som vid trubbigt våld). Huden runt såret kan vara oskadad/intakt eller uppvisa rodnad/svullnad/blåmärke/hudavskrapning. Hos sår orsakade av trubbigt våld kan det i sårhålan ses tvärgående bryggor av mjukvävnad som strävar efter att hålla ihop såret, s k vävnadsbryggor.


 

BESKRIVNING AV SKADOR
 

Försök gärna vara tolkningsneutral så långt det är möjligt. Undvik att skriva hundbett, knivskada, grepp o s v. Beskriv det du ser. Avsaknad av skador dokumenteras med fördel också i journalen.

I exemplen används svenska termer men givetvis kan latinska termer användas.

 

Beskrivning av blåmärke
 

  • Lokalisering (vilken kroppsdel och ungefär var någonstans på kroppsdelen)
  • Storlek (cm x cm)
  • Form (oregelbunden? rundad? mönstrad? uppklarningar i blåmärket?)
  • Färgnyans(-er) (rödblå/violett/purpurfärgad? inslag av grönt/brunt/gult?)

Exempel: På högra överarmens böjsida (volart) ses två stycken blåröda hematom. De förlöper tvärgående och är parallella. Det övre är 5 cm långt och 1 cm brett. Det nedre är 4 cm långt och 1 cm brett. Avståndet mellan hematomen är 3,5 cm och där ses normal, blek hud (inget hematom). Centrum på området är beläget ca 8 cm ovanför armbågsvecket.

 

Beskrivning av sår
 

  • Lokalisering (vilken kroppsdel och ungefär var någonstans på kroppsdelen)
  • Storlek (cm x cm)
  • Form (ellipsformat, stjärnformat, oregelbundet)
  • Sårkanter (jämna eller ojämna)
  • Vävnadsbryggor i sårhålan eller ej
  • Utseende av omkringliggande vävnad (blåmärke, svullnad, hudavskrapning, oskadad)

Exempel: På vänstra underarmens sträcksida (dorsalt) ses ett längsgående, ellipsformat sår. Såret har jämna kanter. Såret är 3 cm långt och glipar upp till 1 cm. I såret ses inga vävnadsbryggor. I sårets botten ses ytan på muskelfascia. Huden runtomkring såret är oskadad och utan hematom.

Exempel: På hjässan till höger ses ett oregelbundet/stjärnformat 3 x 4 cm stort sår. Sårkanterna är ojämna. De är både fintrasiga och grovtrasiga. I såret ses vävnadsbryggor. Omgivande såret ses svullnad och rödblå hudmissfärgning.



 

FOTOGRAFERING AV SKADOR
 

Ett eller flera fotografier av skadan/skadorna är ofta ett utmärkt komplement till beskrivningen i journalen och kan underlätta bedömningen av skadan/skadorna avsevärt. Hur fotografier lagras/hanteras i journal varierar mellan olika arbetsplatser. Ta reda på vad som gäller på din arbetsplats. Nedan följer ett antal tips för att fotograferingen skall bli enkel att utföra men ändå vara av god kvalitet vid bedömning av rättsläkare. Det finns inga specifika krav på hur fotot skall utformas för att vara giltigt vid en eventuell rättegång.
 

  • Använd kamerans autoläge men stäng av blixten (fotot blir ofta alldeles för ljust, speciellt vid fotografering på nära håll)

  • Ta en översiktsbild på den/de kroppsdelar där skada finns och ta därefter ett/flera foton på respektive skada. Använd då makroprogrammet (ofta en blomma som symbol). Avstå zoomning, håll istället kameran nära skadan (ca 10-20 cm avstånd). Du (eller patienten) kan med fördel hålla en linjal på huden bredvid skadan.

  • Tänk på att fotot du tagit oftast visas någon sekund i displayen (kan ställas in). Hinner du inte med att titta på fotot samtidigt som du fotograferar ta då för vana att efteråt snabbt bläddra igenom fotona och kontrollera skärpan, gärna genom att zooma in något så att du försäkrar dig om att skärpan är god.

  • Om patienten går direkt till operation vore det ur rättsmedicinsk synvinkel optimalt om någon på operationssalen har till uppgift att fotografera skada/skador innan de åtgärdas. Tacksamt är också om opererande läkare i operationsberättelsen beskriver hudskador enligt önskemål ovan och om möjligt beskriver riktning på stick- eller skottkanaler.

  • Ta reda på var kameran/kamerorna på din arbetsplats förvaras. Bekanta dig med kameran genom att fota exempelvis din ena hand. Förvara med fördel kameran tillsammans med genomskinlig plastlinjal.

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:5856