Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
ons 14 november 2018, vecka 46
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Adduktortendinos

Uppdaterad: 2018-10-27
Distriktsläkare Sverker Nilsson, Neptunuskliniken/Varberg
Professor Jon Karlsson, Ortopedkliniken/Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Granskad av: Professor Urban Lindgren, Ortopedi/Karolinska Institutet
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND
 

Musklerna i ljumsk- och höftregionen har stora olikheter vad gäller styrka och uthållighet. Tung och/eller ovanlig belastning kan leda till skador i muskel eller senfäste. Ljumsksmärtor svarar för 5-10 % av alla smärttillstånd i samband med idrott.

Den muskel som oftast skadas är m. adduktor longus (den långa inåtförarmuskeln).


 

ORSAKER
 

Ovanligt hård belastning alternativt upprepad belastning (överbelastning) kan leda till partiell eller total ruptur (vilket dock är sällsynt) i m. adduktor longus och mer sällsynt i andra muskler/senor.

En relativt vanlig skadeorsak är i samband med fotbollsspel med glidning på halt underlag och belastning med kroppstyngden i ytterläget.

Upprepad tung belastning kan också leda till överbelastningsskada. I dessa fall skapas ärrbildning i senfästet (tendinos) nära senans fäste i blygdbenet. I många fall är orsaken för smärta dock okänd och i dessa fall finns ofta ingen anatomisk orsak till smärtan. Diagnosen är således ofta svår att ställa med säkerhet.


 

SYMTOM
 

Vid partiell ruptur respektive överbelastningsskada:

  • Smärta/värk vid och efter belastning, och i vissa fall nedsatt muskelstyrka.

Vid totalruptur:
  • Momentan smärta, samt nedsatt muskelstyrka. En kraftig blödning på insidan av låret uppstår i samband med skadan.

 

KLINISKA FYND
 

  • Nedsatt muskelstyrka
  • Palpationsömhet, samt smärta vid aktivering av inåtförarna, speciellt mot motstånd.
  • Hematom (relativt sällsynt). Endast vid total ruptur.
  • Tumörliknande uppdrivning av muskeln vid totalruptur.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Inflammation i symfysen (symfysit)
  • Höftartros
  • Fraktur i höftregionen
  • Stressfraktur i höftregionen, t ex lårbenshalsen
  • Ljumskbråck, vilket kan vara mycket svårt att upptäcka om det är litet.
  • Tendinos i kringliggande muskel/senstruktur
  • Tumör i muskulaturen på låret
  • Nervinklämningar
  • Prostatit, då smärtan ofta strålar ut mot låret och ner i pungen.


UTREDNING
 

  • Ultraljudsundersökning, alternativt magnetkameraundersökning (MRI).

  • Herniografi, som dock kan vara svårtolkad. Denna är positiv i samband med bråck och kan även visa bukväggsinsufficiens. Herniografi används sällan idag.

  • Slätröntgenundersökning. Vanlig slätröntgen bör alltid vara den första undersökningen, för att utesluta skelettskada, t ex fraktur, eller liknande.

  • Hb, CRP och andra inflammationsparametrar. Dessa prover tas om inte den kliniska diagnosen starkt pekar mot muskulärt problem och diagnostiken är inriktad på inflammation.


BEHANDLING
 

  • Aktiv vila, d v s muskulär träning utan belastning initialt och därefter med successivt ökad belastning.

  • Rehabilitering där uthållighet och rörlighet prioriteras initialt. Belastningen ökas successivt. Rehabiliteringsprogrammet bör genomföras med hjälp av en specialkunnig sjukgymnast.

  • Inflammationshämmande medel (NSAID), t ex:


    Har i regel god effekt, åtminstone i början av behandlingen.

  • Även coxiber (t ex Celebra och Arcoxia) kan användas, speciellt vid gastrointestinal känslighet. Försiktighet med dessa preparat vid njur-hjärt-kärlsjukdom. Ibland används kortisoninjektioner med viss framgång.

  • Vid ruptur hos yngre, aktiva personer kan operation övervägas. Det är dock viktigt att en noggrann och fördjupad diagnos har ställts, samt att alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda innan operation tillgrips. Operation är sällan indicerad varken vid akut ruptur eller vid kroniska tillstånd. Vid kroniska tillstånd övervägs operation dock ibland. I dessa fall görs oftast tenotomi av den aktuella senan nära skelettinfästet. Den vetenskapliga grunden för att utföra denna operation är dock bristfällig.


UPPFÖLJNING
 

Rehabilitering med hjälp av sjukgymnast.

 

Prognos
 

God! Ofta lång rehabiliteringstid. Recidiv är vanliga om inte muskulaturen byggs upp maximalt och ofta mycket svårbehandlade. Därför är det av största vikt att behandla den urspringliga skadan noggrant, med inriktning på rehabilitering.


 

ICD-10

Skada på lårets adduktormuskel och dess sena på låret S76.2

 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:413