Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
mån 20 augusti 2018, vecka 34
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Anisakiasis (inklusive torskmask)

Uppdaterad: 2018-01-12
Docent (infektion), överläkare Rickard Eitrem, Blekinge Kompetenscentrum/Landstinget Blekinge

Granskad av: Professor Lars Hagberg, Infektion/Göteborgs Universitet
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se




BAKGRUND
 

Anisakiasis är en maskinfektion som kan orsakas av, bland andra, arterna Anisakis simplex (sillmask) och Pseudoterranova decipiens (torskmask). Dessa arter är nematoder (rundmaskar) i ordningen Ascaridida, familjen Anisakidae.

P. decipiens är mycket vanlig i södra Östersjön. Över 70 % av de undersökta torskarna utanför Skånes kust har varit infekterade. Masken förekommer inte norr om Stockholm. I lägre frekvens förekommer masken på västkusten. I Östersjön har man förutom i torsk påträffat P. decipiens i rötsimpa och oxsimpa.

A. simplex finns i sill på västkusten och i Östersjöns södra delar.

Arter tillhörande familjen Anisakidae finns spridda över hela världen. De flesta beskrivningarna kommer från kulturer där det är vanligt att äta råa fiskrätter, såsom i vissa delar av bortre Asien och Sydamerika. Även i dessa regioner är anisakiasis sällsynt. I USA diagnostiseras färre än 10 fall per år. Holland och Spanien har tidigare haft en del fall, vilka dock minskat i antal på senare tid parallellt med att fiskhanteringen skärpts i dessa länder.

Torskmaskinfektion, human pseudoterranovosis, har beskrivits i Chile, Japan och Korea, men är mycket sällsynt. Det finns inga rapporter om humana fall i Sverige.

Anisakiasis är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

 

Maskarnas livscykel
 

Masken har en komplex livscykel (se bild). Den adulta masken lever i havslevande däggdjur, i våra vatten sälar, vars feces innehåller ägg. I äggen finns larver som mognar till nästa stadium, L2. Äggen kläcks och L2-larver simmar fritt. De äts av kräftdjur i vilka de utvecklas vidare till L3-larver. Kräftdjuren äts av fiskar – många olika arter – som i sin tur äts av havslevande däggdjur där L3-larverna utvecklas till adulta maskar som lägger ägg i däggdjurets tarm. Detta fullbordar maskens livscykel.

Ibland kan människan träda in i däggdjurens ställe; L3-larver kan då utvecklas till ett fjärde stadium, L4, men därefter kan larverna inte utvecklas vidare till adulta maskar. Människan blir därför i de fall den infekteras slutstation i maskens livscykel.

Den vuxna masken ser hos marina däggdjur ut som en spolmask (se bilder). Larvernas storlek varierar beroende på värden, men L3-larverna är vanligen cirka 3 cm långa. A. simplex är cirka 0,5 mm tjock, P. decipiens cirka 1 mm tjock.


 

SYMTOM och KLINISKA FYND


De allra flesta förtäringar/infektioner av Anisakidae går troligen obemärkta förbi, eller, om symtom föreligger, förblir odiagnostiserade och självläker.

Om masken (A. simplex eller P. decipiens) förtärs levande i larvstadium L3 kan svåra magsmärtor i epigastriet, samt illamående och kräkningar debutera ett par timmar efter intag. Förtäring av en eller två maskar räcker för att symtom ska kunna utvecklas. Larverna, som hakar fast i magsäckens slemhinna, kan i detta skede ses vid gastroskopi.

Ibland kan larverna regurgiteras och krypa över från matstrupe till luftstrupe, varvid de hostas upp eller ger upphov till en krypande/kittlande känsla i bakre svalget när de rör sig där.

A. simplex är den mer patogena av de två arterna. Den kan passera vidare ner i tarmen och efter en till två veckor orsaka eosinofil granulomatös sjukdom som kan likna Crohns sjukdom. Akut buk, tunntarmsobstruktion och perforation har beskrivits. A. simplex kan även lämna tarmen och orsaka abscesser i bukhålan och dess parenkymatösa organ.

Akuta allergiska manifestationer, såsom urtikaria och anafylaxi, har beskrivits vid A. simplex-infektion - även i avsaknad av buksymtom. Kroniska förlopp förekommer också. Även döda larver kan orsaka akuta överkänslighetsreaktioner med feber och eosinofili som följd. Anisakisallergi med luftvägssymtom och dermatit hos fiskrensare har rapporterats.

Infektion med P. decipiens (torskmaskinfektion, human pseudoterranovosis) kan ge upphov till samma kliniska bild som beskrivits ovan för A. simplex. Det finns två fall av invasiv pseudoterranovosis beskrivna från USA. Det ena var en 44-årig man med ALS. Larven penetrerade matstrupen och kom ut från en ulceration på halsen. Det andra fallet var fynd av en larv i ett a. iliaca-aneurysm hos en 76-årig man.


 

DIAGNOS


Diagnos ställs vanligen genom att mask hostas upp eller spottas ut. Ibland upptäcks infektionen vid gastroskopi. Misstanke om anisakiasis har någon gång uppstått efter fynd på kontraströntgen. Serologiska metoder finns att tillgå. Fecesmikroskopi har ingen plats i diagnostiken.


 

BEHANDLING


Människan är en slutstation för Anisakidae; larverna kan inte överleva i en human värd. Symtomatisk behandling, inklusive bortplockning via gastroskop, är tillräcklig i de flesta fall.

Kirurgi kan bli nödvändigt vid tarmobstruktion p g a A. simplex-infektion. Behandling med albendazol p.o. 400 mg x 2 i det breda intervallet 3 till 21 dagar (!) har rekommenderats, kan vara ett alternativ.


 

PROFYLAX


Fisk som tillagats adekvat är riskfri med avseende på levande larver. Larverna dör vid upphettning till 70 grader eller frysning under två dygn. Vid saltning av sill dör masken efter en månad vid 22-24 % salthalt. För gravad fisk gäller motsvarande. För surströmming kan man med all sannolikhet förmoda att masken är död efter någon månad. Masken dör i varmrökt fisk, men inte i kallrökt. All sushi-fisk skall ha frusits före förtäring.


 

ICD-10

Anisakiasis B81.0

 

Referenser


Tack till Silvia Botero och Antonio Barragan, SMI, samt Dan Christensson, SVA, för kompletterande upplysningar.

Amin O, Eidelman W, Domke W, Bailey J, Pfeiffer G. An unusual case of anisakiasis in California, U.S.A. Comp Parasitol 2000;67:71-5.

Little M, MacPhail J. Large nematode larva from the abdominal cavity of a man in Massachusetts. Am J Trop Med Hyg 1972;21:948-50. Länk

Torres P, Jercic M, Weitz J, Dobrew E, Mercado R. Human pseudoterranovosis, an emerging infection in Chile. J Parasitol 2007;93:440-3. Länk

Mercado R, Torres P, Munoz V, Apt W. Human infection by Pseudoterranova decipiens (Nematoda, Anisakidae) in Chile: Report of seven cases. Mem Inst Oswaldo Cruz 2001;96:653-5. Länk

Sva.se: Ökad förekomst av torskmask

UpToDate: Miscellaneous nematodes


 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:3974