Helicobacter pylori

• 
• 
• 
• 
• 

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

• 

BAKGRUND
 

Helicobacter pylori- (Hp-) infektion är en av världens vanligaste infektion. Bakterien är lokaliserad till ventrikelslemhinnan.

Prevalensen Hp-infektion korrelerar med låg socioekonomisk status under de första uppväxtåren, den period då mottagligheten för smitta tycks vara störst. Risken för vuxna att smittas är låg, även inom parrelationer, och motsvarar risken för återinfektion efter lyckad eradikering — 0,5 - 1 % / år.

Förekomsten av Hp-infektion är även åldersberoende; i Sverige är 10-15 % av de yngre och 25-40 % av de äldre infekterade. I sydligare/östligare länder är siffran ofta 80 %. Dyspeptiska besvär hos personer uppvuxna i områden med hög Hp-prevalens ska bedömas utifrån detta faktum. Prevalensen för Hp-infektion, liksom för ulkussjukdom och ventrikelcancer, minskar i västvärlden.

Hp-infektion innebär alltid en histologisk gastrit av varierande grad. Gastriten är dock symtomlös och utgör i sig inte någon eradikeringsindikation. En av fem Hp-infekterade får dock ulkussjukdom, vilket utgör den viktigaste indikationen för eradikering. Ca 95 % av duodenalulkus och ca 75 % av ventrikelulkus är Hp-positiva.

Ett samband mellan ventrikelcancer och Hp finns, men riskökningen är låg till måttlig och ytterligare riskfaktorer krävs, varför eradikering av Hp som cancerprofylax inte är motiverad.


 

SYMTOM
 

Merparten av personer med Hp-infektion har inga symtom.

Vid ulkussjukdom föreligger ofta dyspeptiska symtom.


 

UTREDNING och PROVTAGNING
 

Indikation för Hp-diagnostik sammanfaller med behandlingsindikationerna (se Behandling nedan), då ett positivt test bör föranleda eradikering.

Indikationen kan i normalfallet avgöras av skopisten vid gastroskopi.

Alternativ strategi vid utredning av dyspepsi - ”Hp-testa och behandla” kommenteras i särskild översikt:
 

OBS! Diagnostik med snabbureastest eller UBT bör inte utföras om patienten står på behandling med protonpumphämmare. Behandling bör vara utsatt 2 veckor, annars risk för falskt negativa resultat!
H2-blockerare kan ges.

Vid skopiverifierad duodenalulkussjukdom behövs ingen Hp-diagnostik före eradikering.


 

BEHANDLING
 

Indikationer för behandling:

Behandling bör endast ges vid klar indikation. Överförbrukning av antibiotika medför väl kända risker.


 

Läkemedel:

Ett av nedanstående alternativ i 7 dygn.

Protonpumphämmare (PPI) ingår alltid. Valfri PPI i normaldos 1 x 2 kan väljas.

Nedanstående kombinationer baseras på klinisk erfarenhet, men kan skilja sig från rekommendationer i FASS.

Vid aktuellt ventrikelulkus förlängd behandling med protonpumphämmare (PPI) i normaldos 1 x 1 i 3 - 5 veckor eller tills endoskopiskt kontrollerad sårläkning.

Vid duodenalulkus är eradikeringsbehandlingen även tillräcklig för sårläkning. Förlängning med PPI-behandling är således inte nödvändig vid typiskt duodenalsår.

OBS! Noggrann muntlig och skriftlig information till patienten är viktig, eftersom dålig följsamhet ofta leder till terapimissslyckande!

 

Andra behandling efter misslyckad eradikering
 

Misslyckad Hp-eradikering ska verifieras med Hp-diagnostik. Konsensus om val av kur för andra behandling saknas.
Senast efter andra, men gärna efter första misslyckade kuren, ska gastroskopi med biopsi för Hp-odling och resistensbestämning göras. Antalet behandlingsförsök avgörs av indikationen - högre ambition vid blödande ulkus än vid okomplicerat duodenalulkus.
 

• Upprepad identisk kur ges endast om påtagligt dålig patientföljsamhet framkommer.

• Har första kuren innefattat klaritromycin (PPI MC / PPI AC), bör klaritromycin undvikas, eftersom kliniskt betydelsefull resistens ofta utvecklats mot detta antibiotikum.

Något av nedanstående alternativ väljs då första 7-dagars-trippel misslyckats. Valet påverkas av resistensmönster på Hp-odling, och ev biverkningar.

UPPFÖLJNING
 

Behandlingskontroll rekommenderas minst 4 veckor efter given eradikeringskur.


Metod

Snabbureastest/histologi om indikation för kontroll med skopi föreligger - t ex ventrikelulkus.
UBT-utandningstest/faecesantigentest då skopikontroll ej behövs - t ex duodenalulkus.
Enbart klinisk kontroll kan räcka efter okomplicerat ulkus duodeni samt vid de tveksamma eradikeringsindikationer (se Indikationer).


 

Referenser/konsensusdokument
 

SBU-rapport Dyspepsi och reflux, 2007 Länk

Svensk Gastroenterologisk Förening; Nationella riktlinjer Outredd dyspepsi, okomplicerad sårsjukdom och funktionell dyspepsi, 2016

Guidelines for the Management of Helicobacter pylori Infection – Maastricht 3, 2005

Zullo,A, et al.The seqential therapy regimen for Helicobacter pylori eradication: a Pooled-data analysis. Gut 2007; 56: 1353-1357. Länk