Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
mån 24 februari 2020, vecka 9
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Demens – utredning specialistnivå

Uppdaterad: 2020-01-16
Docent, överläkare Katarina Nägga, Medicinska o Geriatriska akutkliniken/Universitetssjukhuset i Linköping

Granskad av: Professor emeritus Lil Träskman-Bendz, Avdelning Psykiatri, Institutionen för Kliniska vetenskaper i Lund/Lunds Universitet
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Klicka här för att visa en patientbroschyr som hör till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet
Ladda ned PDF
Ett annorlunda liv

Information till patienter som nyligen fått demensdiagnos.

Ladda ned PDF

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND

Innehållet i detta PM överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2017.

Utredning av kognitiva symtom på specialistnivå syftar till att fastställa en medicinsk diagnos, sätta in eventuell behandling, samt att skapa ett underlag för den fortsatta vårdplaneringen.

Viktigt är att specialisten skaffar sig ett helhetsperspektiv kring patienten, så att utredningen innehåller tillräcklig och adekvat information för korrekt bedömning och handläggning.

 

MÅL FÖR UTREDNINGEN
 

  1. Differentialdiagnostik
    - Uteslut eller åtgärda botbara tillstånd eller associerade symtom (t ex depression)
    - Identifiera andra bidragande orsaker till symtomen eller bristsituationen (t ex sociala förhållanden)

  2. Demens-diagnostik
    - Vilken typ av demenssjukdom?
    - Vilka individuella kliniska karaktäristika föreligger, vilka kognitiva sviktsymtom?

  3. Funktionsdiagnostik
    - Kartlägg utifrån konsekvenserna av de kognitiva sviktsymtomen patientens resurser, svårigheter och behov
    - Förmedla i samarbete med andra vårdgivare (primärvård, kommun) ett underlag för ställningstagande till åtgärder beroende på funktionsnedsättning (omsorgsbehov, från dagaktivering till annat boende; ställningstagande till förmågan att köra bil och inneha vapen)

  4. Behandling
    - Grundsjukdom
    - Associerade symtom

  5. Vårdplanering
    - Medverka på lägsta effektiva omsorgs- och vårdnivå till att lösa omsorgsbehov
    - Klarlägg den fortsatta medicinska uppföljningen inklusive behandlingsuppföljning

Vilka patienter skall utredas för demens?
 

  • Viktigt med tydliga vårdprogram som beskriver åtaganden på primär- respektive specialistnivå
  • Värdera remissen. En del patienter bör av olika skäl inte bedömas av specialist utan i primärvården

Hur kan utredningen läggas upp?
 

  • Värdera och komplettera vid behov remissdata. Saknas väsentliga data? Kan vissa undersökningar utföras före läkarbesöket?

  • Om möjligt är det en fördel om en kompetent demenssköterska i lugn och ro kan träffa patient och anhörig, tillsammans och var för sig, för strukturerad anamnestagning (efter särskild mall), problemidentifiering samt klargörande av familjens förväntningar. Vid ett sådant besök tas i tillämpliga fall blodprover samt EKG.

  • Som regel är MMT/MMSE-SR och klocktest (se länk nedan), redan gjort i primärvården, varför en mer omfattande screening av kognitiva sjukdomar kan göras av arbetsterapeut, så att ett adekvat bedömningsunderlag föreligger inför läkarbesöket. Neuropsykologisk bedömning sker i vissa fall, och då som regel efter läkarbedömning.

  • Före det läkarbesöket bör läkaren i lugn och ro tillsammans med demenssköterska och arbetsterapeut ha gått igenom den information som samlats in. Upplägget av besöket beror av denna information. Läkaren kan då komplettera anamnesen, samt göra ett fullständigt somatiskt och psykiskt status.

MMSE-SR

Klocktest

Symtomenkät

RUDAS

MoCA




UTREDNINGENS INNEHÅLL
 

  • Anamnes - utgör en betydande del av diagnostiken. Använd gärna en för demensutredning strukturerad mall (se nedan)
  • Status
  • Blodprover
  • Likvorprover
  • Bildanalys (CT/MR hjärna) och PET/SPECT
  • Funktionsdiagnostik

Anamnes
 

Anamnesen skall innehålla all information om hur sjukdomssymtomen utvecklat sig, dels för differentialdiagnostiska överväganden, dels som stöd för en eventuell demens diagnos.

All annan information som behövs för att bedöma personens helhet utifrån dess sociala förutsättningar ska inhämtas.

Ett förslag på en strukturerad anamnes finns i avsnittet i slutet på denna översikt.

Anamnesen kan med fördel inhämtas av särskild demenssjuksköterska, som också bör också försöka inhämta all information från andra för utredningen relevanta sjukvårdsenheter (primärvård, distriktssköterska, röntgen etc).

Ibland finns behov av att närstående får möjlighet att lämna uppgifter även då patienten inte närvarar (t ex då man tar blodprover och EKG).

Ibland kan det vara lämpligt att skicka en s k symtomenkät till personen och dess närstående inför mottagningsbesöket (överläkare Ragnar Åstrand, Karlstad har utarbetat en sådan, länk).

 

Kliniska fynd
 

  • Allmäntillstånd: i tidigt stadium oftast normalt.
  • Puls och blodtryck: eventuellt dåligt reglerat blodtryck vid vaskulär demens. En del patienter har förmaksflimmer.
  • Lungor: vanligen normala fynd.
  • Buk: oftast normalt.
  • Neurologi: Minnestest påvisar oftast nedsatt kapacitet. Dyspraxi (kan ses vid finger-näs test, knä-häl test). Benämningssvårigheter. Visuospatial oförmåga (t ex svårigheter att rita klocka eller genomskinlig kub).
  • Vid vaskulär demens föreligger ofta fokalneurologiska tecken (reflexasymmetri, fokal nedsättning av grov kraft).
  • Vid fronto-temporal demens noteras ibland motorisk talstörning, distanslöshet och impulsivt beteendee. Vid avancerat skede ibland positiva primitiva reflexer.

Kognitiva funktioner
 

  1. Resultat från MMT/MMSE-SR och eller MoCA samt klock-test ska föreligga från inremitterande läkare (primärvårdsnivå). I tillämpliga fall kan Montreal Cognitive Assessment (MoCA) genomföras. Kognitiv testing med the Rowland universal dementia assessment scale (RUDAS) kan genomföras om personen har annat modersmål än svenska, annan kulturell bakgrund eller låg utbildningsnivå.

  2. En mer detaljerad bedömning av kognitiva domäner:
    - Komplex uppmärksamhet
    - Exekutiva förmågor (planera, fatta beslut, arbetsminne, mental flexibilitet)
    - Inlärning och minne
    - Språklig förmåga
    - Perceptuell-motorisk förmåga (visuell perception, visuokonstruktion, praxis, gnosis)
    - Social kognition (uppfatta känslor, mentaliseringsförmåga)
    - Logiskt resonemang

  3. Denna kan som regel utföras av läkare eller arbetsterapeut. Ett bra hjälpmedel för detta kan vara Neurokognitiv status-undersökning (Cognistat)

  4. Neuropsykologisk bedömning vid särskild frågeställning, särskilt vid tidiga (lindriga) kognitiva symtom.

Blodprover

Uteslut:
 

  • Hyperkalcemi (Alb + S-Ca/joniserat Ca)
  • B12- och folatbrist (homocystein
  • Hypo-/hyperthyreos (TSH, T4)
  • Vid klinisk misstanke: neuroborrelios, syfilis, HIV

Likvorprover
 

  • Celler (infektion?)
  • Albuminkvot (barriärskada?)
  • Immunoglobuliner (intratekal produktion?)
  • Total-tau förhöjt vid degenerativ sjukdom och vid akut hjärnischemi. Hög sensitivitet för AD, men förhöjda värden ses även vid andra sjukdomar med kraftig degeneration (t ex akut stroke, Creutzfeldt-Jacobs sjukdom).
  • Fosforylerat-tau: Den fosforylerade formen av tau är förhöjt vid Alzheimers sjukdom, inte vid ischemiska processer i hjärnan.
  • Beta-amyloid (Abeta) och kviten Abeta 42/40: sänkt vid AD, men specificiteten ej klarlagd. Sänkta nivåer ses också hos kognitivt helt friska personer över 80 år. Sänkt beta-amyloid tillsammans med förhöjt total-tau eller fosfo-tau talar starkt för Alzheimers sjukdom.

Viktigt att notera är att likvorfynd måste värderas tillsammans med övrig test- och klinisk information. Man kan naturligtvis aldrig ställa en demensdiagnos utifrån patologisk likvor, om den kognitiva testbilden är normal eller endast visar lindriga nedsättningar.

 

CT eller MR hjärna
 

Ofta normal tidigt i sjukdomsförloppet. Ibland kan man se lätt atrofi, vid Alzheimers sjukdom framför allt av mediala temporalloberna, cirkulationsskador eller andra intracerebrala processer (tumör, normaltryckshydrocefalus subduralhematom).

Skall som regel alltid utföras. Om en något år gammal CT på hjärnan finns, behöver den inte förnyas om ingen alarmerande anamnestiskta uppgifter tillkommit.

CT bör utföras mer skyndsamt i de fall då symtomen progredierar snabbt, samt då fokalneurologiska statusfynd inte har en rimlig etiologisk förklaring och det föreligger en tumör-misstanke.

Magnetresonans tomografi (MR) har högre upplösning än CT och kan därmed bidra med mer detaljerad information om strukturella förändringar. Kan öka den differentialdiagnostiska säkerheten där basal utredning inte kunnat fastställa diagnos.

 

SPECT/PET
 

Funktionell avbildning med SPECT (blodflöde) eller FDG PET (glukosupptag) kan identifiera regionalt reducerad aktivitet i hjärnan vid neurodegenerativa sukdomar. SPECT resp PET ökar den differentialdiagnostiska säkerheten vid bedömning av personer som genomgått basal utredning men där diagnos inte kunnat fastställas. Vid misstanke om Lewy Body demens (LBD) finns även möjlighet att utföra SPECT med inriktning mot dopamintransportsystemet. Vid vissa universitetskliniker används idag även specifika PET-ligander för detektion av beta-amyloid respektive patologisk inlagring av tau.

 

EEG
 

  • Utförs vid misstanke om epilepsi.
  • EEG kan vara av visst värde för att fastställa en organisk hjärnskada (förlångsammad aktivitet ses), men är oftast normalt tidigt i förloppet av Alzheimers sjukdom.
  • Kan vara normalt i tidiga skeden av fronto-temporal demens.

Funktionsdiagnostik
 

Bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga utförs som regel av arbetsterapeut och är en viktig del för att kunna ge en helhetsbild av patientens situation. I funktionsdiagnostiken ingår att
 

  • Kartlägga patientens resurser, svårigheter och behov.

  • Förmedla i samarbete med andra vårdgivare (primärvård, kommun) ett underlag för ställningstagande till åtgärder beroende på funktionsnedsättning, hemtjänst, dagverksamhet, tillfälligt eller permanent särskilt boende.

  • Ge underlag för ställningstagande till patientens lämplighet att inneha körkort och vapeninnehav.



BILKÖRNING
 

Personer med måttlig till svår demens skall inte köra bil.

Vad gäller personer med mild demens, bör ställningstagande till fortsatt bilkörning utföras regelbundet. Bedömningen av svårighetsgraden är kvalitativ. En tumregel är att patienter med MMT under 20 poäng inte bör köra bil. Patienter med MMT på 25-30 poäng kan i vissa fall ha tillräcklig funktion för att köra bil. Arbetsterapeuter har ofta stor vana vid att bedöma relevanta funktioner.

Oavsett demensgrad bör lämpligheten att inneha körkort starkt ifrågasättas om patienten uppvisar påtagliga nedsättningar i:
 

  • Uppmärksamhet, koncentrationsförmåga
  • Psykomotorisk hastighet
  • Omdöme, insikt
  • Visuospatiala funktioner
  • Exekutiva funktioner (se och förstå sammanhang, samt förmåga att planera och genomföra en aktivitet ändamålsenligt och målinriktat)
  • Arbetsminne (förmågan att hålla information tillgänglig inför nästa handling)
  • Semantiskt minne (förvärvade kunskaper)
  • Episodiskt minne (t ex komma ihåg vart man skall åka)

Personer med nedanstående tillstånd är definitivt inte lämpliga att inneha körkort:
 

  • Konfusion (pågående eller upprepade episoder). Om det rör sig om endast en konfusionsepisod (t ex efter ett operativt ingrepp) kan en "tillfällig olämplighet" på 6 månader användas, varefter patienten på nytt måste testas invändningsfritt kognitivt innan han bedöms som lämplig.
  • Neglect
  • Medelsvår till svår demens

Anmälningsskyldighet
 

Körkortslagen 10 kap. 2§:

"Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon.

Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.

Första och andra styckena gäller även den som har traktorkort."

Ytterligare en skärpning infördes den 1 februari 2012 och innebär att skyldigheten att anmäla en körkortshavare som motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning också kan grundas på en genomgång av journalhandlingar, d v s utan att läkaren själv har träffat personen.
Vid s k "utredningsanmälan" finns det inte något krav om att underrätta körkortshavaren innan en sådan anmälan görs.

 

Undantag från anmälningsplikt enligt praxis
 

Detta kan göras i vissa fall. Så här beskriver Transportstyrelsen vad som gäller då:

”Om läkaren anser att det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra ett körkortspliktigt fordon behöver en anmälan till Transportstyrelsen inte göras. Läkaren tar då på sig ett stort ansvar, inte minst för uppföljningen av att tillsägelsen följs. Transportstyrelsen anser att det krävs en journalanteckning om tillsägelsen och att en uppföljning sker vid återbesök så att läkaren kan vara säker på att personen inte fortsätter att köra. Tillsägelse att avstå från att köra ett körkortspliktigt fordon är inte något förbud i juridisk mening, eftersom personen fortfarande har behörigheten kvar. Körkorts-havaren har inte någon möjlighet att överklaga läkarens tillsägelse”

Inom sjukvården har även nedanstående praxis utvecklats för undantag från anmälningsplikt. Nedanstående förfarande åvilar respektive läkare rent ansvarsmässigt:

Patient och närstående samtycker till avhållande från bilkörning och visar sig vara villiga att efterleva ett sådant beslut på ett övertygande sätt. Information till patient och anhörig angående upphörande av bilkörning ska vara både muntlig och skriftlig, samt tydligt journalföras. Informationsbladet till patienten skall undertecknas av både patient och läkare. Originalet får patient/närstående och en kopia lämnas kvar i journalen. Om anmälan om körförbud till Transportstyrelsen inte görs, åvilas en rimlig kontroll av att förbudet efterlevs utredande/bedömande läkare. I praktiken innebär det att man efterhör med familj/närstående att förbudet efterlevs. I de fall där patienten är ensamstående och inte bedöms lämplig att inneha körkort, måste det finnas en mycket stor övertygelse om att patienten inte kör bil (t ex att anhöriga ser till att bilen säljs) för att undantag från anmälningsplikt skall kunna tillämpas.
 

Körkort, olämplighet



VAPEN
 

I Socialstyrelsens skrift ”Läkares anmälningsskyldighet enligt vapenlagen” framgår: ”Enligt 6 kap. 6 § vapenlagen (1996:67) ska en läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen omedelbart anmäla detta till polismyndigheten.”

Av de medicinska tillstånd som kan medföra att en person anses medicinskt olämplig att inneha skjutvapen finns vissa former av psykisk ohälsa, demens och vissa neurologiska sjukdomar nämnda.

Bestämmelsen omfattar all hälso- och sjukvård. I vår praxis innebär det att kriterierna för innehav av vapen överensstämmer i stort med dem som gäller för körkortsinnehav. Anmälan görs skriftligen till närmaste polismyndighet.
 

Vapeninnehav, olämplighet



DIFFERENTIALDIAGNOSER
 




BEHANDLING
 

Alzheimers sjukdom kan behandlas med läkemedel. Ibland behöver även associerade depressiva symtom behandlas. Om patienten bedöms vara i ett tillstånd där det finns en vinst i att försöka bevara funktionsnivån, bör behandling prövas.



Acetylkolinesterashämmare

Denna grupp av läkemedel minskar nedbrytningen av transmittorsubstansen acetylcholin. I kliniska prövningar har acetylkolinesterashämmare visat effekter utöver placebo på såväl kognitiv funktion som global funktion, vilket också framgår i SBU rapporten om demens. Behandling med acetylkolinesterashämmare är inte kurativ, behandlingseffekten som regel måttlig, men kan påverka funktionen så att för patienten viktiga förmågor förbättras eller bibehålls över tid. Vanligaste biverkningarna vid behandling med acetylkolinesterashämmare är illamående och kräkningar.

 

  • Donepezil (Aricept) (tablett alt. munsönderfallande tablett)
    Doseras en gång per dag.
    Startdos: 5 mg x 1 i 4 veckor
    Rekommenderad underhållsdos: 10 mg x 1

  • Rivastigmin (Exelon) (kapsel alt. depotplåster)
    Kapsel: startdos: 1,5 mg x 2 i 2-4 veckor.
    Dosering därefter är individuell och måldos för Exelon är 6-12 mg/dygn.
    Dosökning sker med 4 veckors intervall.

    Depotlåster4.6 mg/24 timmar; 9.5 mg/24 timmar; 13.3 mg/24 timmar): 4.6 mg/24 timmar i 4 veckor och därefter 9.5 mg/24 timmar. Efter minst 6 månaders behandling med 9,5 mg/24 timmar dosökning till 13,3 mg/24 timmar vara aktuellt för patienter som uppvisar betydelsefull kognitiv försämring.

  • Galantamin (Reminyl) (depotkapsel)
    Depotkapslar doseras en gång per dag
    Startdos: 8 mg x 1 (vecka 1-4)
    Rekommenderad underhållsdos: 16 mg x 1 (från vecka 5).
    Doshöjning till 24 mg x 1, kan vara aktuell efter utvärdering av terapeutisk vinst och tolerabilitet.


Indikation

Symtomatisk behandling av mild till måttligt svår demens av Alzheimertyp
 


Glutamatantagonister

Ett preparat är registrerat i denna grupp, memantin (Ebixa).Memantin är en partiell glutamatantagonist, vars exakta verkningsmekanism inte är klarlagd. Sannolikt blockerar memantin postsynaptiska glutamaterga NMDA-receptorer, vilka därigenom "skyddas" från exponering av glutamat från degenererade neuron. Därigenom minskar undergången av postsynaptiska neuron. Memantin har effekt på globala och kognitiva funktioner men kan även minska beteendesymtom. Preparatet tolereras väl, få biverkningar.
 

  • Memantin (Ebixa)
    Doseras en gång per dag.
    Startdos: Startpaket, 1 x 1 i fyra veckor (innebär successiv dosökning från 5 till 20 mg, se FASS).
    Underhållsdos: 20 mg, 1 x 1

Indikation

Måttlig till svår demens av alzheimertyp


Memantin som tillägg till kolinesterashämmare

Flertalet patienter som har Alzheimers sjukdom av medelsvår till svår grad, står på en dosoptimerad acetylkolinesterashämmare för att motverka försämring. Tillägg av memantin bör erbjudas då även små förbättringar kan vara betydelsefulla. Målsättningen är att patienten förbättras eller stabiliseras så pass att funktionsnivån möjliggör icke-institutionaliserat boende under ytterligare en period.

En annan målgrupp för memantin är svårt dementa patienter, i synnerhet patienter med grava beteendestörningar. Om adekvata omsorgsinsatser inte åstadkommer en stabil funktion hos dessa patienter, kan memantin prövas under 1-2 månader. Vid utebliven effekt avslutas behandlingen.
 

Givetvis skall även andra symtom än de rent kognitiva behandlas. Förekomst av depressiva symtom vid demens är vanligt. Aggressivitet och oro förekommer ofta vid kognitiva sjukdomar.

 

Behandlingsutvärdering
 

Efter initial bedömning av tolerabilitet kan en första utvärdering göras efter 6 månader. Därefter kan utvärdering ske var tolfte månad.

Ett enkelt instrument för utvärdering av effekten av behandling vid demenstillstånd ("utvärdering av demenssymptom") finns publicerat.

För acetylkolinesterashämmarna gäller att vid förbättring, oförändrat läge eller måttlig försämring bör behandlingen fortsätta. En tumregel är att så länge patienter klarar av sina basala ADL funktioner (äta, hygien, påklädning) bör behandlingen fortsätta utan utsättningsförsök. Vid ytterligare försämring kan utsättning prövas med ny värdering av MMSE-SR samt "uppföljning av demenssymptom" (länk ovan) inom 3-4 veckor. Om ytterligare påtaglig försämring då skett bör preparatet återinsättas. Ett alternativ till detta är att, enligt ovan, pröva tillägg med memantin i första hand och först därefter pröva utsättning av acetylkolinesterashämmaren.

 

Information


Patient och närstående har rätt till information angående det aktuella tillståndet.

Informationen bör vara både muntlig och skriftlig. Skriftlig sjukdomsinformation för de vanligaste demenstillstånden (samt lindrig kognitiv störning) finns bl a på: Socialstyrelsens nationella riktlinjer

 

Diagnostik av munhälsa och ätproblem

Munhälsa påverkar vardagen och även näringsintag med förhöjd risk att utveckla näringsproblem hos personer med demens. Därför bör diagnostik av munhälsa och ätproblem erbjudas med strukturerade bedömningsinstrument.

 

Vårdplanering
 

I den fortsatta handläggningen måste vårdkontakterna struktureras på ett tydligt sätt. Samtidigt som bästa möjliga vård skall erbjudas, skall den ske på så låg vårdnivå och så patientnära som möjligt. I den reviderade versionen av riktlinjerna lyfts betydelsen av det multiprofessionella teamet fram som betydande för att kunna erbjuda ett heltäckande omhändertagande.

 

  • Medicinsk uppföljning och behandling.
    När behandling sätts in görs klart hur länge patienten skall följas.
    Särskilda fall (t ex de med tidiga symtom) måste följas på ett systematiskt sätt.

  • Behov av samordnad vårdplanering och sociala insatser.
    Många av de fall som utreds idag är i yrkesaktiv ålder. Gör en samlad bedömning av patientens situation för att minska konsekvenserna av sjukdomen. Frågor rörande sjukskrivning, anpassning av arbetsuppgifter, förmågan att självständigt sköta ekonomin, köra bil etc måste belysas. Många gånger finns behov av någon typ av rehabilitering, t ex i dagcenteraktivitet. Ibland tar familjen, med eller utan stöd av resursperson inom den utredande enheten, kontakt med ansvarig biståndsbedömare på kommunen. Andra gånger har den utredande enheten en gemensam överläggning med kommunen tillsammans med familjen. De flesta familjer vill ha klara uppgifter om vem de skall vända sig till med omsorgs- respektive medicinska frågor.

Årlig uppföljning och samarbete mellan vårdgivare

För att utvärdera behovet av vård och omsorg under demenssjukdomens förlopp bör det ske en regelbunden medicinsk och social uppföljning åtminstone årligen. Det kräver som regel att sjukvård och företrädare för omsorg samverkar.

 

Kvalitetssäkring
 

För att säkerställa goda utredningar kan nedanstående checklista användas i samband med att en slutbedömning görs.
 

  1. Diagnos enligt ICD-10 (enligt behandlingsöversikt Kognitiva störningar)
  2. Kognitiv behandling? Om inte, motivera.
  3. Har området bilkörning och vapen handlagts?
  4. Behov av omsorgsinsatser? God man? Om ja, har dessa initierats?
  5. Har muntlig och skriftlig information givits till familjen?
  6. Har närstående erbjudits adekvata stödinsatser?
  7. Vet familjen vart de skall vända sig i medicinska respektive omsorgsfrågor?
  8. Har utredningen svarat emot de förväntningar man hade? Har de upplevda problemen handlagts?
Visa översikt "Kognitiva störningar"


 

MALL - FÖRSTA MÖTET
 

Exempel på besöksmall för första mötet med patient (och anhörig)
 

  • Kontaktorsak
    - Frågeställning
    - Remittent

  • Uppgiftslämnare

  • Närstående
    - Namn
    - Telefonnummer

  • Socialt
    - Utbildning
    - Yrke/pension
    - Civilstånd
    - Fritidsintressen
    - Bostad
    - Bil (när kör hon/han bil)
    - Vapen
    - Alkohol
    - Tobak.

  • Andra vårdgivare
    - Distriktsköterska
    - Hemtjänst

  • Samtycke
    - Kontakt med anhörig?
    - Får lämna ut enkät?
    - Förväntningar på utredning?
    - Både den sjuke och närstående.

  • Kognitiva symtom - Hur har de utvecklats? Relation till annat (t ex stroke)?
    - Minne
    - Tänkande, problemlösning (Fylla i blanketter? Betala räkningar?Använda ny teknik?)
    - Språk
    - Tal, samtal
    - Läsförmåga
    - Visuospatialt
    - Omdöme, insikt, planering

  • Emotionella symtom/beteende
    - Nedstämdhet
    - Hallucinationer/vanföreställningar
    - Ångest/oro
    - Beteendestörningar?

  • Tidigare sjukdom
    - Negera skalltrauma
    - Stroke
    - Infektion/hjärna
    - Huvudvärk
    - Borrelia

  • Aktuellt somatiskt
    - Besvär från hjärta/cirkulation (kärlkramp, tungandning, "fönstertittarsjuka", yrsel)
    - Mage/tarm
    - Vattenkastning
    - Smärta
    - Sömn
    - Nutrition – förändrade matvanor, håller vikten?

  • Hereditet för demenssjukdom inom familjen
    - Föräldrar
    - Syskon

  • Aktuella mediciner

  • Överkänslighet/allergi

  • Vardag/Aktivitet
    - Rörelseförmåga och gång
    - Hur fungerar vardagsaktiviteter och ADL?
    - Personlig skötsel
    - Handla och laga mat
    - Hushållsekonomi
    - Inaktivitet, understimulering?

  • Socialt nätverk
    - Relationer

  • MMT/MMSE_SR eller MoCA

  • Klockritningstest

  • Kognitiva screening-batteriet/annan utvidgad kognitiv testning

  • Bedömning

  • Fortsatt planering
    - Exempelvis läkarbesök/diskussion
    - Kontakt med andra vårdgivare
    - Initiera stöd/omsorg
    - Kontakt med anhöriga om de ej var med vid besöket

  • EKG

  • Prover

  • Journalkopior/kopior på undersökningar som är gjorda

ICD-10

Ospecificerad demens F03.9

 

Behandlingsrekommendation
 

Rekommenderad läkemedelsbehandling enligt Läkemedelsverket


Nationella riktlinjer
 

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom


Referenser

Farmakologisk behandling av kognitiv störning vid Alzheimers sjukdom (AD). Information från Läkemedelsverket, nr 7/8, december, 2002. Länk

Folstein MF, Folstein SE, McHugh PR. Mini-Mental State. A practical method for grading the cognitive state of patients for the clinician. J. Psychiatr. Res. 12: 189-198, 1975. Länk

Marcusson J, Blennow K, Skoog I och Wallin A. Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Liber 2011.

Montreal Cognitive Assessment (MoCA).Länk

Demenssjukdomar. En systematisk litteraturöversikt. SBU

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdomar. Socialstyrelsen, 2017. Artikelnummer 2017-12-2. Länk

Åstrand R, Rolstad S, Wallin A, Cognitive Impairment Questionnaire (CIMP-QUEST): reported topographic symptoms in MCI and dementia. Acta Neurol,Scand, 121: 384-391, Juni, 2010. Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2020, Internetmedicin AB
ID:288