Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
tis 25 juni 2019, vecka 26
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Njurbäckencancer

Uppdaterad: 2019-04-05
Professor Börje Ljungberg, Urologi och andrologi/Norrlands Universitetssjukhus

Granskad av: Professor Joar Svanvik, Kirurgiska kliniken/Universitetssjukhuset i Linköping
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Klicka här för att visa en patientbroschyr som hör till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet
Ladda ned PDF
ILCO är till för dig

IILCO är en ideell intresseorganisation vars målgrupp är alla med en sjukdom eller missbildning i urinvägar ...

Ladda ned PDF




BAKGRUND
 

Incidens

Incidensen av njurbäckencancer är relativt låg, men har ökat i västvärlden tills nyligen. I Sverige ses ingen ökning under det senaste decenniet med cirka 120 fall årligen. Njurbäckencancer utgör cirka 5-7 % av alla maligna tumörer i njuren och cirka 5 % av samtliga uroteliala tumörer. De allra flesta njurbäckentumörer är uroteliala och har samma histopatologi som urotelial urinblåsecancer.

Patienter med urotelial tumör i urinblåsan löper ca 1-3 % risk att senare utveckla urotelial tumör i övre urinvägarna, med högre risk för patienter med carcinoma in situ (CIS) och de som behöver intravesikal blåscancerbehandling. Patienter som behandlas för tumör i njurbäcken och uretär har 30-40 % risk att senare utveckla urotelial tumörrecidiv i urinblåsan. Risk för recidiv i den kontralaterala njuren eller uretären har observerats i 2-5 %.

Naturalhistorien vid njurbäckencancer skiljer sig från blåscancer eftersom majoriteten (60 %) av njurbäckentumörer redan är invasiva vid diagnos jämfört med 20 % vid blåscancer. Detta är beroende på sent uppträdande symtom och att muskellagret i njurbäckenet/uretären är tunt. Vanligast diagnostiseras tumörsjukdomen hos patienter i åldrarna 70 till 80 år. Njurbäckencancer är cirka 3 gånger vanligare hos män än kvinnor.


Etiologi/riskfaktorer

Tobak och arbetsmiljöexposition dominerar som etiologiska riskfaktorer för utveckling av urotelial cancer. Den relativa risken för rökare är ca 3-7 gånger högre än för icke-rökare. Yrkesinducerade riskfaktorer är arbete i färg- och petroleumindustri, men också arbeten med kemikalier och gummi är riskfaktorer.

Balkan-nefropati och intag av fenacetininnehållande analgetika (indragna i Sverige 1983) kan ge upphov till multipla tumörer. Artificiellt sötningsmedel, stenbildning och tidigare strålningsterapi diskuteras som möjliga etiologiska faktorer.


 

SYMTOM
 

  • Hematuri 80 %
  • Flanksmärtor (obstruktion orsakad av tumör, blodkoagel eller annan expansivitet) 10-40 %
  • Kännbar expansivitet i flanken < 5 %
  • Återkommande urinvägsinfektioner < 5 %
  • Nedsatt allmäntillstånd (viktnedgång, anemi, lokal smärta) < 5 %


DIAGNOS
 

  • DT-urografi

    Fyllnadsdefekt är det vanligaste fyndet vid DT-urografi. Undersökningen har en generellt hög sensitivitet och specificitet. Vid njurbäckencancer är hydronefros med eller utan fyllnadsdefekt i 80 % korrelerat till invasiv cancer.

    Med CT kan tumörutbredning utanför njuren och förekomst av körtelmetastaser kartläggas.


  • Retrograd pyelouretärografi

    DT-urografi kompletteras ibland med retrograd pyelouretärografi för bättre visualisering av de övre urinvägarna.

    I samband med kateteruppläggning för undersökningen kan selektiv urin från njurbäckenet samlas via uretärkatetern för cytologisk undersökning.


  • MRT

    För vissa patienter, speciellt de med reducerad njurfunktion där CT med kontrast inte kan användas, kan utredning med MRT vara värdefull för bedömning av tumörutbredningen.


  • Biopsi, cytologi, cystoskopi och uretäroskopi

    Urincytologier kan ge värdefull diagnostisk information. Alla patienter med misstanke på njurbäckencancer skall alltid utredas med cystoskopi eftersom det är relativt vanligt med samtidig blåsmalignitet vid njurbäckencancer.

    Diagnostisk uretärorenoskopi med direkt visualisering och biopsi av tumören rekommenderas och bör utföras vid osäker eller oklar diagnos där ureterorenoskopi kan bidra med ytterligare information som kan påverka behandlingen. Speciellt viktigt är preoperativ biopsi för patienter med singelnjure eller vid klinisk misstanke om högt differentierade tumörer där njursparande behandling planeras. Biopsier ger upp mot 90 % diagnos av tumörgrad med falsk negativ specificitet.


  • Stadieindelning och spridning

    Stadieindelning av njurbäckencancer är densamma som för urotelial cancer i urinblåsan (se TNM Classification of malignant tumors 2017).

    Njurbäckentumörer sprider sig som blåscancer genom lymfa och blodbana, men också genom direkt genomväxt in i omgivande vävnader. Det tunna muskellagret i njurbäckenet och uretären medför snabb penetration vid invasiv njurbäckencancer jämfört med urotelial urinblåsecancer.

    Preoperativ utredning bör inkludera både CT buk och CT thorax.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Andra maligniteter i njurbäckenet - skivepitelcancer kan inte särskiljas från urotelcellscancer radiologiskt.

  • Icke röntgentäta konkrement - orsakar också fyllnadsdefekter i njurbäckenet. Datortomografi ger i de flesta fall en klarläggande radiologisk information.

  • Koagel som fyller ut delar av njurbäckenet och som också ger fyllnadsdefekter.

Prognostiska faktorer

Vedertagna prognostiska faktorer är:
 

  • Tumörstadium och grad
  • Samtidig CIS
  • Ålder
  • Lymfogen spridning
  • Tumörnekros
  • Tumörlokalisation

Molekylära faktorer är inte validerade eller har inte sensibilitet för klinisk användning. Njurbäckencancer som invaderar uretärens muskelskikt har en generellt dålig prognos. Femårsöverlevnaden är < 50 % för patienter med pT2/pT3 tumörer och < 10 % för patienter med pT4 tumörer. Efter justering för T-stadiet har uretära tumörer eller multifokala tumörer sämre prognos än de med tumör lokaliserad till njurbäckenet. Ett antal kliniska faktorer är viktiga att värdera inför val av behandlingsstrategi. Dessa innefattar:
 

  • Tumörgrad på endoskopisk biopsi
  • Cellgrad vid urincytologi
  • Tumörstorlek
  • Bild av invasion på radiologisk undersökning
  • Antal tumörer
  • Hydronefos
  • Möjligheten till uppföljning med endoskopi

Förekomst av positiv marginal efter kirurgi och förekomst av CIS (carcinoma in situ) i resektatet är negativa prediktorer för överlevnad.

Tobaksrökning ökar risken för tumörrecidiv och minskad överlevnad medan patienter som slutar röka får ett förbättrat kliniskt förlopp.


 

BEHANDLING
 

Eftersom njurbäckencancer är en relativt ovanlig sjukdom med skilda behandlingar för olika tumörstadier är studiematerialet för behandlingseffektivitet begränsade. Det saknas prospektiva randomiserade studier för behandling av njurbäckencancer och behandlingsrekommendationerna grundas därför på evidens av lägre grad.

Den tekniska utvecklingen inom radiologi samt kirurgisk och annan terapi, har förändrat behandlingen av tumörer i njurbäckenet; terapialternativen har blivit allt mer njursparande och mindre invasiva. Systemisk behandling med cytostatika sker enligt samma principer som vid urotelial cancer i urinblåsan.


Nefrouretärektomi

Vid invasiva, liksom vid större eller multifokala, tumörer är standardbehandlingen radikal nefrouretärektomi inkluderande den distala uretären igenom urinblåsans vägg.

Vid operationen exstirperas njuren tillsammans med uretären och en kuff av urinblåsan innefattande ostiet. Nefrouretärektomi kan genomföras öppet eller med traditionell laparoskopi eller robotassisterad teknik. Den distala uretärektomin kan utföras på olika vis, men gemensamt för de alla är en fullständig exstirpation av den distala uretären inkluderande den intramurala delen i blåsan och uretärostiet. Kvarlämnande av uretärdel ger högre risk för återfall och medför en betydligt mer komplicerad uppföljning. Stripping av uretären kan vara tveksam om del av intramurala delvis lämnas. Det finns en stor risk för implantation av uroteliala cancerceller varför man i första hand rekommenderar "en-bloc"-resektion.

Vid mer avancerad tumörväxt (pT2-pT4 tumörer) rekommenderas samtidig ipsilateral körtelutrymning. Ingreppet medför minimalt ökad morbiditet, förbättrad prognostisk information och underlättad planering av adjuvant terapi (samma behandling som erbjuds för avancerad urotelial urinblåse-tumör). Vilket som är den bästa utrymningen av lymfkörtlarna är oklart men i första hand rekommenderas ensidig körtelutrymning med aorta som gräns.

Laparoskopisk eller robotassisterad nefrouretärektomi erbjuder en fördel med minimalinvasiv kirurgi utan försämring av det onkologiska resultatet. Fördelarna med metoden är mindre morbiditet och snabbare återhämtning efter kirurgin. Det är viktigt att anpassa tekniken till den högre risken av tumör spill vid urotelial cancer. Detta innebär bland annat att undvika att öppna njurbäcken eller uretär, och att njure med uretär och blås ”kuff” skall avlägsnas i ett stycke, s k "en bloc". För mer avancerade tumörer är öppen kirurgi fortsatt rekommenderad standardbehandling. Öppen nefrouretärektomi rekommenderas för de invasiva tumörerna, då överlevnaden efter laparoskopisk nefrouretärektomi är lägre jämfört med öppen kirurgi.

Lymfkörtelutrymning rekommenderas vid ≥ pT2 tumörer där det i ca 16 % finns lymfkörtelspridning. Nyttan av lymfkörtelutrymning är i första hand för stadium och planering av neoajuvant cytostatikabehandling.


Nefronsparande behandling

Nefronsparande behandling innebär att behandlingen genomförs så att njurfunktion sparas.

Endoskopisk behandling av njurbäckentumörer med uretäro-renoskop och laserkoagulation kan med fördel användas vid icke-invasiva högt differentierade tumörer där CT inte finner tecken på invasiv tumör. Konservativ behandling av njurbäckencancer rekommenderas dessutom vid: njurfunktionsnedsättning, solitär njure, och för selekterade fall med högt differentierade och icke-invasivt växande små tumörer, också vid en normalt fungerande andra njure.

Rekommendationen gäller fr a för patienter med:
 

  • En tumör < 1 cm
  • Låg grad
  • Ingen indikation om invasiv tumör vid DT
  • Patient som är införstådd med täta uppföljningar

Fördelen med uretärorenoskopisk behandling är en låg morbiditet samt att den är nefronsparande. Patienter med högre grad och stadium mer än Ta, har efter endoskopisk behandling en ökad risk för att avlida av sjukdomen. Den endoskopiska metoden har också en risk att undervärdera stadium och grad av njurbäcken-/uretär-tumören. Patienterna måste informeras om att behandlingen kräver täta uppföljande endoskopiska kontroller. Nefronsparande behandling kräver kontinuerlig uppföljning, speciellt med tanke på den ökade frekvensen lokala och distala tumörrecidiv. Om konservativ njursparande kirurgisk behandling har skett krävs frekvent endoskopisk uppföljning för att undersöka om recidiv uppstår.

Vid recidiv rekommenderas ställningstagande till om radikal kirurgi skall genomföras eller om ny endoskopisk behandling kan rekommenderas.


Perkutan behandling

I speciella fall med lokaliserade tumörer och kraftigt nedsatt njurfunktion med risk för dialysbehov efter nefrektomi eller då nefrektomi inte bedöms vara genomförbart, kan perkutan teknik med resektion och koagulering av tumören via nefroskop vara ett alternativ. Behandlingsalternativet används enbart i speciella fall då nya flexibla uretärorenoskop vanligen når alla delar av njurbäckenet, men kan vara ett alternativ i nedre calyx där man inte kommer åt med uretäroskopi.

Nackdelarna med den perkutana metoden är en ökad morbiditet jämfört med uretärorenoskopi, samt risk för tumörcellsimplantation genom att urotelceller kan spridas utanför urinvägarna.


Öppen eller laparoskopisk/robotassocierad resektion.

Sällan indikation då risk för spridning av uroteliala celler som har en hög benägenhet för implantation. Vid segmentella uretärresektioner har distala resektioner mindre risk för recidiv jämfört med resektion i den proximala uretären.


Neoadjuvant terapi

Det pågår ett flertal randomiserade kliniska studier där neoadjuvant cytostatikabehandling studeras. Preliminära data antyder att viss effekt ses men detta hos patienter med de mest lokalt aancerade njurbäckentumörerna.


Adjuvant terapi

Installation av Bacillus Calmette-Guérin (BCG) eller cytostatika i njurbäcken och uretär via en nefropyelostomi eller uretärkateter är tillämpbara behandlingar för selekterade patienter. Detta kan göras efter konservativ kirurgi men också vid behandling av CIS. Värdet av behandlingen är inte säkerställd och måste betraktas som experimentell. Behandling via urinblåsan med J-stent rekommenderas ej då installationsvätskan inte regelmässigt når upp till njurbäckenet.

Kemoterapi, framför allt platinabaserade, ges vid avancerade njurbäckentumörer på samma indikation som vid urotelial blåscancer. Också strålbehandling kan vara ett alternativ vid avancerad sjukdom där andra behandlingsalternativ inte fungerar.

Randomiserade studier för dessa behandlingar saknas och den kliniska erfarenheten är relativt begränsad.


Adjuvant installation i urinblåsan

Två randomiserade studier har visat att installation med en singeldos med kemoterapi (vanligen mitomycin) i urinblåsan, inom 3 dygn efter nefrouretärektomi, minskar risken för senare recidiv i urinblåsan.

 

Avancerad njurbäckencancer

Vid metastaserad sjukdom är nefrouretärektomi sällan indicerad annat än som palliativ åtgärd. Nya data visar dock att radikal nefrektomi kan ge en överlevnadsvinst för patienter som kan få cisplatinum-baserad kemoterapi. För patienter med metastaser som kirurgiskt kan avlägsnas kan metastasektomi ge en överlevnadsfördel dock enbart hos selekterade patienter med förväntad längre överlevnad.

Systemisk behandling rekommenderas som för urinblåsecancer. Det finns data som tyder på att första linjens behandling med cisplatinum-baserad kemoterapi ger en förlängd överlevnad. Evidensgraden för cytostatikabehandling vid njurbäckencancer är låg. Njurbäckentumörens lokalisation påverkade inte progressionsfri eller total överlevnad i data analyserad i tre randomiserade kliniska studier med kemoterapi.

Immunologisk behandling med inhibering av ”programmed death receptor (PD-1)" och liganden (PD-L1) har börjat studeras vid avancerad urotelial cancer med intressanta resultat. Ett fåtal patienter med njurbäckencancer i dessa studier med immun "checkpoint" inhibitorer, visade objektiva behandlingssvar mellan 22 och 39 %. Också andra linjens behandling av tidigare platin-baserad kemoterapi visar intressanta resultat med en 50 % reduktion av risk för död hos patienter behandlade med immuninhibitorer. Dock saknas säkerställd statistisk skillnad mellan kemoterapi och dessa immunoterapier. Kunskapsnivån för immunoterapi vid avancerad eller spridd njurbäckencancer är fortfarande låg. Inklusion av patienter i kliniska studier är nödvändiga för en evidensbaserad behandling.

Värdet av strålbehandling är relativt okänt men kan vara till fördel för vissa selekterade patienter jämförbart med strålbehandlingseffekten vid urinblåsecancer. En möjlig kombinationseffekt av strålbehandling och cytostatika återstår att bli testad. Strålterapi vid njurbäckencancer är idag utanför studier inte en rekommenderad behandling.


 

UPPFÖLJNING
 

Eftersom recidiv är vanlig efter behandling av urotelial cancer i urinvägarna är uppföljande undersökningar viktiga.

Uppföljning av patienter med njurbäckencancer utförs för att upptäcka såväl recidiv i urinvägarna som metastaser. Frekvensen av uppföljningen beror på tumörens stadium, tumörens grad, förfluten tid efter kirurgi, samt typ av terapi. Högre stadium innebär högre risk för metastasering.

Det rapporteras 30-40 % recidiv i urinblåsan efter primärbehandling av njurbäckencancer.

Den postoperativa uppföljningen innefattar:

  • Uppföljning avseende de övre urinvägarna, speciellt efter nefronsparande terapi. Initialt rekommenderas årlig radiologisk undersökning av de övre urinvägarna med urografi eller CT-urografi. Vid konservativ behandling med laserkoagulation bör också en regelbunden endoskopisk undersökning av de övre urinvägarna genomföras. Ett exempel är reinspektion med uretäro-renoskopi och biopsitagning efter 3, 6 och 12 månader, därefter årligen. Undersökningen kombineras med urincytologier och cystoskopi av urinblåsan

  • Generellt rekommenderas alltid uppföljande kontroller av urinblåsan, eftersom proximala recidiv, exempelvis i urinblåsan, är frekvent förekommande. Standardundersökning för kontroll av urinblåsan är klinisk undersökning med cystoskopi och urincytologier efter 3 månader och sedan årligen. Uppföljning rekommenderas i minst 5-10 år beroende på kliniskt stadium och tumörgrad.

  • Det är viktigt att kontrollera patientens kontralaterala övre urinvägar på grund av risk för multifokalitet vid urotelial cancer. Speciellt vid debut av ny hematuri är alltid ny utredning indicerad tillsammans med cystoskopi och urincytologier. Radiologisk undersökning av de övre urinvägarna med CT-urografi rekommenderas årligen under 5 år.


ICD-10

Malign tumör i njurbäcken C65.9

 

Referenser
 

Rouprêt M, Babjuk M, Compérat E, Zigeuner R, Sylvester RJ, Burger M, Cowan NC, Gontero P, Van Rhijn BWG, Mostafid AH, Palou J, Shariat SF. European Association of Urology Guidelines on Upper Urinary Tract Urothelial Carcinoma: 2017 Update. Eur Urol. 2018 Jan;73(1):111-122. Länk

Peyronnet B, Seisen T, Dominguez-Escrig JL, Bruins HM, Yuan CY, Lam T, Maclennan S, N'dow J, Babjuk M, Comperat E, Zigeuner R, Sylvester RJ, Burger M, Mostafid H, van Rhijn BWG, Gontero P, Palou J, Shariat SF, Roupret M. Oncological Outcomes of Laparoscopic Nephroureterectomy Versus Open Radical Nephroureterectomy for Upper Tract Urothelial Carcinoma: An European Association of Urology Guidelines Systematic Review. Eur Urol Focus. 2017 Nov 15 . pii: S2405-4569(17)30240-7. doi: 10.1016/j.euf.2017.10.003. [Epub ahead of print]. Länk

Liatsikos EN, Dinlenc CZ, Kapoor R, Smith AD. Transitional-cell carcinoma of the renal pelvis: ureteroscopic and percutaneous approach. J Endourol. 2001 May;15(4):377-83. Länk

Jabbour ME, Smith AD. Primary percutaneous approach to upper urinary tract transitional cell carcinoma. Urol Clin North Am. 2000 Nov;27(4):739-50. Länk

Raman JD, Scherr DS. Management of patients with upper urinary tract transitional cell carcinoma. Nat Clin Pract Urol. 2007 Aug;4(8):432-43. Länk

Thompson RH, Krambeck AE, Lohse CM, Elliott DS, Patterson DE, Blute ML. Endoscopic management of upper tract transitional cell carcinoma in patients with normal contralateral kidneys. Urology. 2008 Apr;71(4):713-7. Länk

Simone G, Papalia R, Guaglianone S, et al. Laparoscopic versus open nephroureterectomy: perioperative and oncologic outcomes from a randomised prospective study. Eur Urol 2009; 56: 520–6. Länk

Blackmur JP, Stewart GD, Egong EA, Cutress ML, Tolley DA, Riddick AC, McNeill SA. Matched-pair analysis of open versus laparoscopic nephroureterectomy for upper urinary tract urothelial cell carcinoma. Urol Int. 2015;94(2):156-62. Länk

Cosentino M, Palou J, Gaya JM, Breda A, Rodriguez-Faba O,Villavicencio-Mavrich H. Upper urinary tract urothelial cell carcinoma: location as a predictive factor for concomitant bladder carcinoma. World J Urol. 2013 Feb;31(1):141-5. doi: 10.1007/s00345-012-0877-2. Epub 2012 May 3. Länk

Li WM, Shen JT, Li CC, Ke HL, Wei YC, Wu WJ, Chou YH, Huang CH. Oncologic outcomes following three different approaches to the distal ureter and bladder cuff in nephroureterectomy for primary upper urinary tract urothelial carcinoma. Eur Urol. 2010 Jun;57(6):963-9. doi: 10.1016/j.eururo.2009.12.032. Epub 2010 Jan 5. Länk

Lughezzani G, Sun M, Perrotte P, Shariat SF, Jeldres C, Budaus L, Alasker A, Duclos A, Widmer H, Latour M, Guazzoni G, Montorsi F, Karakiewicz PI. Should Bladder Cuff Excision Remain the Standard of Care at Nephroureterectomy in Patients with Urothelial Carcinoma of the Renal Pelvis? A Population-based Study. Eur Urol. 2010; 57: 956-62. Länk

Xylinas E, Rink M, Cha EK, et al. Impact of distal ureter management on oncologic outcomes following
radical nephroureterectomy for upper tract urothelial carcinoma. Eur Urol 2014, 210-7. Länk

Phé V, Cussenot O, Bitker MO, et al. Does the surgical technique for management of the distal ureter influence the outcome after nephroureterectomy? BJU Int 2011, 130-8. Länk

Walton TJ, Novara G, Matsumoto K, et al. Oncological outcomes after laparoscopic and open radical nephroureterectomy: results from an international cohort. BJU Int 2011, 406-12. Länk

Övriga referenser se länk.

Seisen, T., et al. A Systematic Review and Meta-analysis of Clinicopathologic Factors Linked to Intravesical Recurrence After Radical Nephroureterectomy to Treat Upper Tract Urothelial Carcinoma. Eur Urol, 2015. 67: 1122. Länk

Ploussard, G., et al. Conditional survival after radical nephroureterectomy for upper tract carcinoma. Eur Urol, 2015. 67: 803. Länk

Fang D, Li XS, Xiong GY, Yao L, He ZS, Zhou LQ. Prophylactic intravesical chemotherapy to prevent bladder tumors after nephroureterectomy for primary upper urinary tract urothelial carcinomas: a systematic review and meta-analysis. Urol Int. 2013;91(3):291-6. Epub 2013 Aug 14. Review. Länk

Villa L, Haddad M, Capitanio U, Somani BK, Cloutier J, Doizi S, Salonia A, Briganti A, Montorsi F, Traxer O. Which Patients with Upper Tract Urothelial Carcinoma Can be Safely Treated with Flexible Ureteroscopy with Holmium:YAG Laser Photoablation? Long-Term Results from a High Volume Institution. J Urol. 2018 Jan;199(1):66-73. Epub 2017 Aug 15. Länk

Seisen T, Jindal T, Karabon P, Sood A, Bellmunt J, Rouprêt M, Leow JJ, Vetterlein MW, Sun M, Alanee S, Choueiri TK, Trinh QD, Menon M, Abdollah F. Efficacy of Systemic Chemotherapy Plus Radical Nephroureterectomy for Metastatic Upper Tract Urothelial Carcinoma. Eur Urol. 2017 May;71(5):714-718. Epub 2016 Nov 29. Länk

Moschini M, Shariat SF, Rouprêt M, De Santis M, Bellmunt J, Sternberg CN, Tombal B, Collette L. Impact of Primary Tumor Location on Survival from the European Organization for the Research and Treatment of Cancer Advanced Urothelial Cancer Studies. J Urol. 2018 May;199(5):1149-1157. Epub 2017 Nov 20. Länk

Balar AV, Galsky MD, Rosenberg JE, Powles T, Petrylak DP, Bellmunt J, Loriot Y, Necchi A, Hoffman-Censits J, Perez-Gracia JL, Dawson NA, van der Heijden MS, Dreicer R, Srinivas S, Retz MM, Joseph RW, Drakaki A, Vaishampayan UN, Sridhar SS, Quinn DI, Durán I, Shaffer DR, Eigl BJ, Grivas PD, Yu EY, Li S, Kadel EE 3rd, Boyd Z, Bourgon R, Hegde PS, Mariathasan S, Thåström A, Abidoye OO, Fine GD,
Bajorin DF; IMvigor210 Study Group. Atezolizumab as first-line treatment in cisplatin-ineligible patients with locally advanced and metastatic urothelial
carcinoma: a single-arm, multicentre, phase 2 trial. Lancet. 2017 Jan 7;389(10064):67-76. Epub 2016 Dec 8. Erratum in: Lancet. 2017 Aug 26;390(10097):848. Länk

Rosenberg JE, Hoffman-Censits J, Powles T, van der Heijden MS, Balar AV, Necchi A, Dawson N, O'Donnell PH, Balmanoukian A, Loriot Y, Srinivas S, Retz MM, Grivas P, Joseph RW, Galsky MD, Fleming MT, Petrylak DP, Perez-Gracia JL, Burris HA, Castellano D, Canil C, Bellmunt J, Bajorin D, Nickles D, Bourgon R, Frampton GM, Cui N, Mariathasan S, Abidoye O, Fine GD, Dreicer R. tezolizumab in patients with locally advanced and metastatic urothelial carcinoma who have progressed following treatment with platinum-based chemotherapy: a single-arm, multicentre, phase 2 trial. Lancet. 2016 May 7;387(10031):1909-20. Epub 2016 Mar 4. Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2019, Internetmedicin AB
ID:2446