Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 18 augusti 2018, vecka 33
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Schistosomiasis

Uppdaterad: 2017-07-20
Med dr, specialistläkare Silvia Botero Kleiven, Klinisk mikrobiologi/Karolinska Universitetssjukhuset
Med dr, regionläkare Leif Dotevall, Smittskydd/Västra Götaland

Granskad av: Docent Jonas Hedlund, Infektionskliniken/Karolinska Universitetssjukhuset Solna
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND
 

Schistosomiasis, snäckfeber, kallas ibland bilharzios efter den tyske parasitologen Bilharz, som upptäckte och beskrev S. haematobium-infektionen i Kairo 1851.

Schistosoma-parasiterna är maskar av en typ som kallas flundror, trematoder.


 

FÖREKOMST
 

Över 800 miljoner människor beräknas vara utsatta för parasiten och ca 240 miljoner är infekterade med Schistosoma. Smittspridning sker via sötvatten i framför allt Afrika, men schistosomiasis finns även i vissa delar av Asien och Sydamerika. Nya anläggningar för vattenkraft har bidragit till en ökning av infektionerna eftersom de snäckor som är mellanvärdar för parasiterna trivs bäst i stillastående vatten som i reservoarer och dammar.

Svår sjukdom drabbar främst invånare i endemiska områden som är mer utsatta för upprepade infektioner. Turister kan insjukna även om endast enstaka kortvariga kontakter med infekterat vatten förekommit. Ett utbrott av inhemska fall av Schistosoma haematobium-infektion rapporterades år 2014 på ön Korsika (Frankrike) vilket visar att parasiten eventuellt kan etableras i nya geografiska områden.


 

SMITTCYKEL
 

  1. Ägg föres med human feces eller urin ut i vattendrag. Ur äggen frigörs larver, miracidia, som infekterar snäckor i vattnen.

  2. Efter 4-6 veckor frisätts rörliga larver, cercarier, från snäckorna. Larverna har optimal rörlighet vid vattentemperatur över 22 ºC. De kan då simma fram till en människa och penetrera snabbt genom huden.

  3. Vid intrånget i huden förloras svansarna och de nu avsevärt mindre parasiterna kan migrera till lungor och lever genom blodomloppet.

  4. Efter tillväxt återfinnes maskarna parvis hona-hane i venerna i buken i de kärlområden som de olika arterna föredrar. Efter befruktning utsöndrar honan ägg 4-12 veckor efter infektionen. Produktionen av ägg kan vara från 300 per dag för S. mansoni upp till 3000 per dag för S. japonicum. Observera att någon förökning av vuxna maskar ej sker hos människa men maskarna kan leva och producera ägg under flera år i sin humanvärd.

Endast vissa schistosomaparasiter har människa som slutvärden. Besläktade arter (t ex Trichobilharzia) har fåglar eller gnagare som värdar. Dessa arters cercarier kan penetrera människohud men dör sedan och ger endast övergående irritation och klåda (simmarklåda). Denna typ av infektion förekommer även i svenska sjöar.

 

Schistosoma-cercarier.jpg

Bild 1. Cercarier med sina svansar.

 

Schistosoma-maskpar.jpg

Bild 2. Maskpar (hane och hona av S. haematobium).

 

KLINISK BILD
 

Akut sjukdom
 

Akut sjukdom uppstår främst hos personer utan tidigare kontakt med Schistosoma-parasiter.

När cercarier penetrerar huden kan lokal hudirritation uppstå. Efter några veckor kan symtom börja som påminner om serumsjuka med feber, muskelvärk och allergiska besvär av olika slag (Katayamafeber).

Exposition, symptom och eosinofili ger misstanke om sjukdomen men antikroppar i serum påvisas ej förrän tidigast 6 - 8 veckor efter exposition.

 

Kronisk sjukdom
 

Kronisk sjukdom beror på inflammation orsakad av ägg som sprids till olika vävnader.

 

S. haematobium
 

Ägg sprids främst i området njurar – urinblåsa. Hematuri är vanlig och kan användas som indikator på denna parasit i endemiska områden. Försvårat urinflöde, sekundär bakteriell infektion, njurinsufficiens och blåscancer är vanliga komplikationer efter åratal av sjukdom. Genitala lesioner kan också uppträda hos personer med kronisk infektion.

 

S. mansoni och S. japonicum
 

Ägg sprids till väggen i grovtarmen och till gallgångar och levern. Kronisk tarmsjukdom, gallvägshinder, levercirrhos och portahypertension är vanliga effekter av inflammationen. S. japonicum är vanlig som orsak till levercirrhos i vissa områden i Kina, Filippinerna, Thailand och Malaysia.

 

S. intercalatum och S. mekongi
 

Dessa mindre vanliga arter ger sjukdomsbilder som liknar dem av
S. mansoni och S. japonicum.

Vid alla former av schistosomasis kan ägg även spridas till organ såsom hjärna, hjärta och lungor. Störningar i ryggmärgens funktion är ej ovanliga och ryggsmärtor, myeliter och paraplegier kan uppstå.

 

Schistosoma-agg.jpg

Bild 3. Ägg av S. haematobium (a) - storlek ca 150x50 µm, S. intercalatum (b) - storlek c:a 180x50 µm, S japonicum (c) - storlek c:a 80x60 µm, S. mekongi (d) - storlek c:a 70x50 µm och S. mansoni (c) - storlek c:a 150x50 µm. Notera att ägg av S. intercalatum är större än ägg från S. haematobium.


 

DIAGNOSTIK
 

  • Möjlig exposition för infekterat vatten (eller förtäring av sådan) måste efterfrågas. Även några sekunderskontakt mellan vatten och hud kan överföra smitta.

  • Besvär från tarmen i form av lätt diarré eller blodtillblandning; hematuri och vattenkastningsbesvär kan vara tecken på begynnande kronisk sjukdom.

  • Antikroppar i blod kan påvisas ca 6-8 v efter exposition.

  • Blodstatus kan visa eosinofili.

  • Ägg (i faeces alternativt urin) kan påvisas först 4–12 veckor efter exposition.

  • Vid misstanke om S. hematobium samlas urin mellan kl 10-14 i en burk och skickas till parasitologilaboratoriet för centrifugering eller filtrering och mikroskopi.

  • Vid misstanke om S. mansoni, S. japonicum, S. mekongi eller S. intercalatum skickas faecesprov till laboratoriet för mikroskopi.

  • Utsöndring av ägg är ibland låg eller intermittent och negativt prov utesluter ej sjukdom. Upprepad provtagning kan rekommenderas. Biopsier eller slemhinneskrap från rektum och urinblåsa kan också tas vid fortsatt klinisk misstanke om sjukdom liksom serologiprov.

  • Serum skickas till Parasitologiska laboratoriet vid Folkhälsomyndigheten för antikroppspåvisning genom indirekt immunofluorescensmetod och ELISA-metoden. Diskutera eventuellt positivt resultat med laboratoriet; korsreaktioner på grund av annan maskinfektion kan föreligga i vissa fall.

  • Uppföljning av behandling med serologi är svårbedömd eftersom förhöjda antikroppsnivåer mot parasiten ofta kvarstår under en lång period, särskilt i patienter med kroniska infektioner och de som har bott i endemiska område.



BEHANDLING
 

Akut sjukdom
 

Vid Katayamafeber är oftast kortisonbehandling indicerat för att minska inflammationen. Det finns ingen konsensus om maskbehandling ska ges i det akuta skedet. Behandling med prazikvantel är oftast inte effektiv förrän maskarna är vuxna, d v s ca 1-3 månader efter smittotillfället. Prazikvantel (Biltricide, licensprep) ges i engångsdos 40 mg/kg alternativt uppdelat på två doser.) Om prazikvantel ges tidigt vid katayamafeber bör alltid en ny dos ges 4 -6 veckor efter den första.

 

Kronisk sjukdom
 

Patienter som har påvisad schistosomainfektion skall alltid behandlas.

Prazikvantel kan användas vid alla typer:
- För S. haematobium, mansoni och intercalatum ges engångsdos av 40 mg/kg.
- För S. japonicum och mekongi ges 60 mg/kg uppdelat på 2 doser.

Medlet har ringa biverkningar och kan ges under graviditet. Kontroll att äggutsöndring upphört bör göras efter några månader. Om ägg påvisas vid uppföljning kan behandlingen upprepas. Resistens mot prazikvantel är sällsynt.

Prazikvantel finns som licenspreparat Biltricide, Bayer HealthCare, tabl 600 mg med brytskåra, 6 tabl per förpackning.


 

PROFYLAX
 

  • Turister bör informeras om riskerna med vattenkontakt i endemiska områden.

  • Massbehandling av befolkningen och bekämpning av snäckor har lett till framgång i tidigare endemiska områden. De flesta öar i Karibien är exempelvis nu fria från schistosomiasis.


ICD-10

Infektion med Schistosoma haematobium B65.0
Infektion med Schistosoma mansoni B65.1
Infektion med Schistosoma japonicum B65.2
Sten i urinvägarna vid schistosomiasis N22.0

 

REFERENSER
 

WHO: http://www.who.int/schistosomiasis/disease/en/

Berry A., Moné H., Iriart, X. et al. Schistosomiasis Haematobium, Corsica, France. Emerg Infect Dis. 2014 Sep; 20(9): 1595–1597. Länk

Folkhälsomyndigheten, sjukdomsinformation om snäckfeber:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/snackfeber/

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:1799