Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
ons 23 maj 2018, vecka 21
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Sömnstörningar

Uppdaterad: 2018-01-12
Överläkare Stefan Westergren, Psykiatrimottagning Gamlestaden Team 4 Neuropsykiatri/Psykiatri SU/Affektiva

Granskad av: Professor emeritus Lil Träskman-Bendz, Avdelning Psykiatri, Institutionen för Kliniska vetenskaper i Lund/Lunds Universitet
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND, SYMPTOM och KLINISKA FYND


Sömnstörning (dyssomni) är ett mycket vanligt symtom som förekommer vid en rad psykiatriska och somatiska problem. Sammantaget har cirka 5-10 % av befolkningen sömnproblem. Indelning kan grovt ske i grupperna:
 

  • Hyposomni
  • Hypersomni
  • Störd dygnsrytm
  • Parasomni (mardrömmar och nattskräck, pavor nocturnus)

Hyposomni kan i sin tur indelas i insomningsbesvär, orolig sömn med multipla uppvaknanden samt för tidigt uppvaknande.

Hypersomni kan bl a ses vid narkolepsi, epilepsi, hypothyreos och hypoglykemi


 

ORSAKER, DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Psykiatriska
 

  • Depression - ofta tidigt uppvaknande
  • Schizofreni, mani-hypomani, delirium tremens och narkotikamissbruk (framför allt centralstimulantia) kan leda till extrem sömnbrist, ibland sömnlöshet flera dygn
  • Stresstillstånd
  • Bristande sömnhygien (kaffe, rökning, alkohol, avsaknad av adekvata sömnrutiner och sömnbefrämjande miljö)

Somatiska
 

  • Varierande, där smärttillstånd hos personer med nedsatt förmåga att kommunicera särskilt bör beaktas


UTREDNING, PROVTAGNING


Får riktas mot faktorer av relevans enligt ovan.


 

BEHANDLING
 

Så långt som möjligt ska bakomliggande faktorer värderas och angripas. Tillfällig sömnbehandling blir ofta aktuell även när sömnstörningen ingår som del i ett större problemkomplex, t ex vid depressionstillstånd med tidigt uppvaknande.

Sömnmedel kan grovt indelas i:
 

  • Insomningsmedel
  • Sömnmedicin med mer utdragen effekt

Alla sömnläkemedel kan leda till ett psykiskt beroende, vilket motiverar restriktivitet i förskrivningen.

Vissa medel är också beroendeframkallande ur fysisk synvinkel, framför allt bensodiazepiner (t ex flunitrazepam och nitrazepam), men observera även beroenderisken vid behandling med zopiklon (Imovane) och zolpidem (Stilnoct).


Icke-beroendeframkallande läkemedel bör alltid övervägas närhelst det är aktuellt med läkemedelsförskrivning och förstås särskilt vid missbruksproblematik eller risk för sådant. Nedanstående lista utgör de mest beprövade behandlingsalternativen, utan någon strikt inbördes rangordning:
 

  • T. Propavan (Propiomazin) 25-50 mg tn (30-60 minuter innan sänggående)

  • T. eller Drp. Theralen (alimemazin) 5-40(-80) mg (1-2 timmar innan sänggående). Detta preparat används oerhört mycket inom missbruksvården och ofta utan problem. Observera dock att det rör sig om ett neuroleptikum med viss risk för utveckling av tardiva dyskinesier vid långtidsbehandling.

  • T. Atarax (hydroxizin) (10-)25-50 mg tn (ca 1 timme innan sänggående)

  • T. Lergigan (prometazin) 25-50 mg tn (ca 1 timme innan sånggående)

  • T. Nozinan (levomepromazin) 25-50 mg tn, får betraktas som en åtgärd som prövas i en besvärlig situation när annat visat sig otillräckligt. Obs att patienter utan medicinvana och äldre kan vara mycket känsliga (bl a blodtrycksfall) och bör ha betydligt lägre doser, ofta ner mot 5 mg. Man får också beakta att preparatet är ett neuroleptikum, med risk för tardiva dyskinesier vid långtidsbruk

  • T. Melatonin 1-5 mg tn är ett tilltalande alternativ, då det bygger på att förstärka ett kroppseget hormons effekt. Det finns nu en ökande erfarenhet av melatonin som synes ha särskilt god effekt vid neuropsykiatrisk problematik (inte minst ADHD). Fördelen är den ringa biverkningsrisken samt att det inte föreligger någon fysisk beroenderisk. Negativt är väl möjligen att det är relativt vanligt att medlet saknar tydlig effekt. Man bör också vara försiktig med doser över rekommenderade 5 mg då det finns vissa studier/rapporter om att högre doser kan leda till negativa effekter såsom dagtrötthet, försämrad mental och fysisk kapacitet, hypotermi och hyperprolaktinemi. Sammantaget bör man med tanke på andra alternativs nackdelar ha melatonin som tidigt övervägt behandlingsalternativ. Melatonin ingår i högkostnadsskyddet (till skillnad från Circadin) och finns i styrkorna 0,5, 1, 2, 3, 4 resp 5 mg. En lämplig strategi kan vara att initialt förskriva 1 mg-tabletter som patienten kan titrera upp till effektiv dosnivå (1-5 mg) med några dagars till någon veckas utvärdering av varje steg, och därefter förskriva lämplig styrka. Då Circadin är en depotberedning kan det eventuellt ha vissa fördelar gentemot de mer kortverkande melatoninberedningarna (d v s längre sömnförbättrande effekt över natten)

  • T. Mirtazapin 15-30-45 mg tn (1-2 timmar innan sänggåendet). Det används inte bara vid samtidig egentlig depression utan även som ett alternativ som rent sömnmedel när beroendeframkallande sömnmedel är olämpliga. Det kan förstås särskilt övervägas vid samtidig depression men också då mycket ångest-oro finns tillsammans med sömnstörningen. Nackdel är stor benägenhet till viktuppgång hos vissa, samt relativt stor förekomst av dagtrötthet.

  • T. Valdoxan (agomelatin) 25-50 mg tn är ett annat antidepressivum som kan övervägas vid sömnstörning. Det bör dock bara ske vid samtidig depression, bl a för att behandlingen måste ske med uppföljning av leverstatus enligt ett visst schema.

  • T. Seroguel (quetiapin) 25-50(-100) mg tn är ytterligare ett alternativ som kan övervägas, då stämningsstabiliserande läkemedel med viss sedativ effekt kan verka gynnsamt vid sömnstörning som inte bara är av insomniakaraktär. Detta gäller förstås vid olika former av affektiv instabilitet, men kan även prövas i andra situationer där andra alternativ haft bristfällig effekt eller är olämpliga. Speciellt finns viss positiv erfarenhet av quetiapin vid sömnstörning i samband med beroendetillstånd.

  • T. Saroten (amitriptylin 25-50(-100) mg tn kan vara ett alternativ om det samtidigt föreligger problem med kroniska smärttillstånd.


Beroendeframkallande sömnmedel:

Om dessa medel ska användas bör man beakta de rekommendationer som finns (och eventuella avvikelser från dessa bör särskilt motiveras).

Användningen ska vara tidsbegränsad (högst 4 veckor) och doserna vara enligt nedanstående:

Imovane (zopiklon) 5-7,5 mg tn
Stilnoct (zolpidem) 5-10 mg tn
Flunitrazepam 0,5-1(-2) mg tn
Nitrazepam 2,5-5(-10) mg tn

Klometiazol (Heminevrin) 300-600 mg p.o kan vara ett utmärkt alternativ till äldre (men är starkt beroendeframkallande).

 


UPPFÖLJNING


Uppföljningen beror helt på bakomliggande faktorer.
Det är viktigt att undvika slentrianmässig förskrivning och att inta en aktiv hållning med avseende på utsättningsförsök.


 

ICD-10

Sömnstörning, ospecificerad G47.9
Andra specificerade sömnstörningar G47.8
Andra specificerade icke organiska sömnstörningar F51.8
Icke organisk sömnstörning, ospecificerad F51.9

 

Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:

G47 Sömnstörningar


Behandlingsrekommendation
 

Rekommenderad läkemedelsbehandling enligt Läkemedelsverket


Referenser
 

J-O Ottosson: Psykiatri (5:e upplagan), kap 20, sid 469-479

Kaplan och Sadock: Comprehensive Textbook of Psychiatry (Eight Edition), Vol 1, kap 20, sid 2022-2034

L. Grote och J. Hedner: Sömnhandboken – en klinisk guide med fallbeskrivningar (2012)

www.fass.se (ACT N05)

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:174