Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 18 augusti 2018, vecka 33
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Myotonia congenita

Uppdaterad: 2012-10-08
Med dr Björn Brådvik, Neurologiska kliniken/Universitetssjukhuset i Lund

Granskad av: Docent Bengt Göran Hansson, Medicinkliniken/Hallands sjukhus, Halmstad
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Den här behandlingsöversikten har ingen patientbroschyr som anknyter till ämnet.
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet
  • Utskriftsvänlig version av faktabladet

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se


BAKGRUND
 

En minskad Cl-jonkonduktans i muskelfibermembranen anses vara orsak till myotonia congenita. Sedan 1992 har över 50 sjukdomsframkallande mutationer identifierats i skelettmusklernas gener för spänningsberoende Cl-jonkanaler. I vissa familjer med diagnosen myotonia congenita kan dock ingen mutation påvisas.

Vid myotonia congenita sker myotona urladdningar på grund av hyperexcitabla membran. Myotoni innebär att muskulaturen inte slappnar av normalt efter kontraktion. Samtliga skelettmuskler kan drabbas vid sjukdomen. Myotonin uppkommer ofta efter hastiga och kraftfulla rörelser (t ex ett knytnävsslag) föregånget av vila. Den är uttröttbar och avtar vid upprepad aktivitet ("warming-up"). Detta skiljer från paramyotonia congenita. Orsaken till "warming-up"-fenomenet är oklar. Även plötsliga ljud kan hos myotonipatienter ge upphov till generell stelhet. Stelheten kan i sin tur orsaka att patienten faller omkull och ligger stel i några sekunder till ett par minuter. Myotonin leder i regel till hypertrofi av musklerna. Under graviditet kan myotonin temporärt förvärras.

Myotonisymtomen förvärras av succinylkolin, antikolinesteraser och av kalium. Möjligen föreligger även en ökad rik för patienter med myotonia congenita att drabbas av hypertermi.

 

Epidemiologi
 

Prevalensen för myotonisjukdomarna är totalt cirka 15/105 (varav dystrophia myotonica är vanligast; 2,5-5,5/105). Prevalensen av myotonia congenita är 0,2-0,9/105 i Mellaneuropa medan prevalensen i norra Finland är 7,3/105 (i regel recessiv form).

 

Ärftlighet
 

En given mutations effekt på ärftlighetsmönstret beror på det muterade Cl-jonkanalproteinets förmåga att interagera med andra monomerer och härigenom ändra Cl-jonkanalkomplexets funktion. T ex kan starkt grenat protein sakna förmågan att polymeriseras till fungerande Cl-jonkanaler medan normalt protein kodat av andra allelen bildar normala komplex. Saknas kompensatoriska mekanismer kommer kliniskt normala heterozygoter med denna mutation att få endast 50% Cl-jonkonduktans.

I andra fall kan muterat Cl-jonkanalprotein interagera med normalt protein och förstöra Cl-jonkomplexet eller ändra dess funktion. Sådana mutationer har dominant effekt om inte de muterade komplexen delvis fungerar. Nymutationer förekommer sannolikt också.


 

DIAGNOS
 

  • Perkussion av muskel utlöser myotoni (men detta är ospecifikt)
  • EMG Markant myotoni utan tecken på dystrofi.
  • Biopsi Typ 2B-fibrer saknas eventuellt (orsaken oklar). Möjligen ses även ökad fiberstorlek, interna kärnor. Även andra mindre ospecifika morfologiska förändringar förekommer. Således är biopsi vid myotonia congenita inkonklusiv och bör undvikas.
  • DNA-analys av den vanligaste kända mutationen vid Thomsens sjukdom görs bl a på Rigshospitalet i Köpenhamn.


DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

  • Framför allt dystrofia myotonika (se länk nedan) men också paramyotonia congenita. Utför ev DNA-analys avseende DM1 innan analyser i utlandet görs avseende myotonia congenita.
Visa översikt "Dystrofia myotonika"



BEHANDLING
 

Många patienter har lindriga symtom och lär sig leva utan medicinering. Myotonin behandlas vid behov i stort som vid dystrofia myotonika. Licenspreparatet mexiletin (Mexitilin från TEVA) 150-1000 mg/dygn har effekt vid myotonia congenita. (mexiletinbehandling fordrar att patienten har ett normalt EKG). Börja med 50-200 mg v.b. Relativt låg dos brukar räcka. Prövningar pågår även av mexiletinderivat. Mexiletindervaten blockerar Na-jonkanalerna, men inte Cl-jonkanalerna!

Enligt en fallrapport har karbamazepin (Tegretol) viss effekt vid behandling av myotonia congenita.

Acetazolamid (Diamox) uppges sakna effekt vid Thomsens sjukdom.

Muskelrelaxantia och antikolinesteraser kan utlösa myotoni och är kontraindicerade i samband med narkos. Dessa preparat försvårar intubation och andning i respirator. Myotonin kan inte brytas med muskelrelaxantia. Kortverkande, icke depolariserande medel bör vid behov användas.


 

THOMSENS och BECKERS SJUKDOMAR
 

Den kliniska indelningen i Thomsens respektive Beckers sjukdom baseras helt på ärftlighetsgången. Indelningen är vansklig eftersom lindriga och asymtomatiska fall kan missas. Dominant sjukdom kan feltolkas som recessiv om inte DNA-analys eller noggrant EMG på släktingar utförs. Penetrans och expressivitet kan också variera. Det har visat sig att det förekommer en mutation som ärvs omväxlande dominant och recessivt.

 

Thomsens sjukdom
 

Mycket sällsynt. Tio olika familjer har beskrivits där diagnosen verifierats med DNA-analys. Sjukdomsdebuten sker vid födseln eller under den tidiga barndomen. Thomsens sjukdom är autosomalt dominant ärftlig med 100 % penetrans.

Cirka femton punktmutationer har beskrivits (“missense” och “nonsense”). Betydande klinisk heterogenitet förekommer. Vissa personer med dessa mutationer saknar symtom och i enstaka fall även EMG-förändringar. Thomsens sjukdom är inte progressiv. I regel är sjukdomssymtomen lindriga.

 

Symtom

  • Muskelstelhet (myotoni/svaghet), speciellt efter vila. Förbättras av kontinuerlig fysisk aktivitet (“warming up”).

  • Ögonlocken, benen och distala övre extremiteterna är mest drabbade.

  • Extensormuskulatur drabbas oftare än flexormuskler.

  • Eventuellt förekommer dysartri och strabism.

  • Myotonin påverkas av kroppstemperatur, klimat och sinnesstämning. Emotionell anspänning ökar ofta myotonin.

  • Muskelhypertrofi (sekundärt till myotonin?) är vanlig, men i regel lindrigare än vid Beckers sjukdom. Hypertrofin kan ge ett falskt "friskt" intryck.

  • Ibland förekommer muskelsvaghet efter ansträngning.

  • Mental påverkan saknas.

  • P-CK är normalt i vila.

  • DNA-analys avseende den vanligaste mutationen i Danmark (Thomsen släkten) kan utföras där.

Beckers sjukdom
 

Beckers sjukdom är mycket vanligare än Thomsens sjukdom. Den debuterar senare än vid Thomsens myotoni, vanligtvis vid 6-10 års ålder.
Prevalensen i Tyskland är cirka 1/23.000-50.000. 1 % av tyskarna tros vara heterozygoter. Sjukdomen ärvs autosomalt recessivt.

Cirka 32 punktmutationer är kända, nästan alla hos den vita befolkningen. Heterozygota bärare kan ha myotont EMG.
Homozygota fall är ovanliga (föräldrarna är då i regel släkt). Patienten kan emellertid ha olika punktmutationer i de homologa generna.

 

Symtom

  • Beckers sjukdom påverkar i regel samtliga muskler. Muskelpåverkan är ofta svårare än vid Thomsens sjukdom.

  • Vanligtvis sker sjukdomsprogress under de första åren efter debuten fram till cirka 30-års ålder. Därefter är sjukdomen relativt stationär.

  • Muskelstelhet efter vila är vanligt och förbättras av kontinuerlig fysisk aktivitet.

  • Ofta ses lätt muskelatrofi/svaghet ff a i underarmarna/ m. sternocleidomastoideus och myotoni ff a i benen.

  • Hypertrofi av höft- och benmuskler.

  • Måttligt alkoholintag har gynnsam inverkan, men högt intag förvärrar symtomen.

  • Ofta fluktuerande muskelstyrka.

  • P-CK ökar eventuellt under attack.

  • EMG: visar myotoni samt hos 2/3 av patienterna myopati.

  • DNA-analys kan göras utomlands.



Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
G71 Primära muskelsjukdomar

  ICD-10

Myotona sjukdomar G71.1

 

Specificering:

-dominant (Thomsen) G71.1
-recessiv (Becker) G71.1
-UNS G71.1

 

Referenser
 

Diagnostic criteria for neuromuscular disorders. A.E.H. Emery (ed.), Europ. Neuromuscular Centre, Baarn, The Netherlands, 1994

Mannen bakom syndromet: Julius Thomsen. Läkartidn 1994;9:36:3178-3180

Walton J. et al.: Disorders of voluntary muscle, 6th edn., 1994

Lehmann-Horn F., Rüdel R.: Hereditary nondystrophic myotonias and periodic paralyses. Curr Opin
Neurol 1995;8:402-410

Ptácek L.: The periodic paralyses and nondystrophic myotonias. Am J Med 1988;104:58-70

Barchi R.L.: Ion channel mutations affecting muscle and brain. Curr
Opin Neurol 1998;11:461-468

Nicholas P.D., Hanna M.G.: The skeletal muscle channelopathies: distinct entities and overlapping syndromes. Editorial review. Curr Opin Neurol 2003;16:559-568

Islander G., Jungner M.: Anestesi vid ärftlig perifer muskelsjukdom. Läkartidn. 2005;8:102:566-571.

 


Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
G71 Primära muskelsjukdomar

 

Gå till början av sidan.

Copyright © 2018, Internetmedicin AB
ID:1327