Gå till startsidan
Visa viktig juridisk information
lör 4 april 2020, vecka 14
Den här sidan kan inte skrivas ut på vanligt sätt.
Använd istället knappen Skriv ut längst upp till höger på sidan.

Registrerade användare har fri tillgång till utskriftsfunktionen.
För icke registrerade användare är kostnaden 10 kr per utskrift.

Så här registrerar du dig och skriver ut:
1. Registrera dig (kostnadsfritt). Klicka på knappen Logga in uppe
till vänster på sidan och följ instruktionerna.
2. Ditt lösenord skickas till din e-postadress.
3. Logga in.
4. Gå till önskad behandlingsöversikt.
5. Klicka på knappen "Skriv ut" längst upp till höger på sidan.
6. Ett nytt fönster öppnas. Klicka på knappen 'Gå vidare'.
7. Utskriftsdialogen visas, klicka på Skriv ut.





Schizofreni

Uppdaterad: 2020-01-25
Docent, överläkare Mussie Msghina, Institutionen för medicinska vetenskaper, Institutionen för klinisk neurovetenskap/Örebro Universitet, Karolinska Institutet

Granskad av: Med dr, överläkare Jonas Isaksson,  /WeMind psykatri
  • Kommentera innehållet i behandlingsöversikten.
  • Tipsa en kollega om behandlingsöversikten
  • Klicka här för att visa en patientbroschyr som hör till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen video som anknyter till ämnet
  • Den här behandlingsöversikten har ingen kurs som anknyter till ämnet

Patientinformation från 1177 Vårdguiden:

  • Utskriftsvänlig version av faktabladet
Ladda ned PDF
Schizofreni - "Ögon"

En berättelse om Schizofreni.

Ladda ned PDF

Annonsören har inte något inflytande på innehållet i Internetmedicin.se

BAKGRUND
 

Schizofreni är en allvarlig psykisk störning med komplex symtomatologi, varierande förlopp och prognos. Sjukdomen medför påtaglig funktionsnedsättning. Enligt WHO:s klassificering av sjukdomsbörda hör schizofreni i den allra högsta handikappklassen tillsammans med terminal cancer och tetraplegi, och patienter med schizofreni har svårt att hävda sig i den öppna arbetsmarknaden. Patienter med schizofreni har 2,5 gånger högre överdödlighet och lever 15–20 år kortare jämfört med den allmänna befolkningen. Risken för suicid är förhöjd och uppskattningsvis 5–10 % av patienter med schizofreni dör i suicid, dock är det hjärt-kärlsjukdomar som utgör största riskfaktorn för överdödligheten. Livstidsrisken för att någon gång i sitt liv insjukna i schizofreni är cirka 0,7 %. I Sverige lever idag cirka 40 000 personer med schizofrenidiagnos och årligen insjuknar 1500-2000 nya individer i schizofreni.


 

ORSAKER
 

Dopamin- och glutamatsystemen

Orsaken till schizofreni är inte helt känd, men sjukdomen anses vara av multifaktoriell genes med ärftlighet och psykosocial stress som riskfaktorer. Hjärnans cirka 100 miljarder nervceller kommunicerar med varandra med hjälp av kemiska signalämnen. Nervsignalerna förmedlas genom att en nervcell frisätter signalsubstansen i en kontaktplats (synaps) varefter den binder till en mottagare, receptor, för att överföra information till nästa nervcell. Dessa signalsystem har sedan länge föreslagits ha betydelse för hjärnans funktion vid schizofreni. Dopamin och glutamat är de två signalsubstanserna som man tror har störst betydelse vid schizofreni. Missbrukssubstanser som påverkar dopamin och glutamatsystemen kan framkalla symtom som påminner om schizofreni. Fencyklidin som påverkar glutamatsystemet och även sjukdomen anti-NMDA receptorencefalit där autoantikroppar blockerar glutamat NMDA receptorn kan härma schizofrenis samtliga symtomkonstellationer, medan amfetamin och liknande substanser som ökar dopaminhalten i synapsen kan framkalla de så kallade positiva symtom så som vanföreställningar och hallucinationer.

Det pågår stora ansträngningar med att ta fram läkemedel som verkar via andra mekanismer, men än så länge utövar samtliga godkända antipsykosläkemedel sin antipsykotiska effekt genom att binda till och blockera dopamin D2 receptorer.


Stress och miljöfaktorer

Stress-sårbarhetsmodellen är en teori om miljöfaktorers betydelse för uppkomst av schizofreni. Modellen grundar sig på observationen att människor är olika känsliga för påfrestningar av fysiskt eller psykiskt slag. En person kan ha en låg sårbarhet och då krävs hög stress för att utlösa en psykos medan sårbarheten hos en annan person kan vara högre och stressen som utlöser en psykos betydligt lindrigare.

Sårbarheten kan ha olika bakgrund:

  • Genetiska faktorer
  • Hjärnskador och infektioner under foster- och nyföddhetsperioden
  • Störningar i hjärnans utveckling
Olika stressfaktorer kan öka risken för att utveckla sjukdomen, t ex:
  • Sömnbrist
  • Näringsbrist
  • Alkohol- eller drogmissbruk
  • Endokrin sjukdom
  • Systemsjukdomar
  • Psykosociala stressfaktorer såsom migration, utanförskap, arbetslöshet och hemlöshet är också kända för att öka risken att insjukna i schizofreni


 

DIAGNOS OCH DIAGNOSTIK
 

Den kliniska diagnostiken av schizofreni grundar sig idag på internationellt etablerade kriterier.

För att diagnosen schizofreni skall kunna sättas måste det finnas två eller fler av följande symtom:
 

  • Hallucination
  • Vanföreställningar
  • Desorienterat tal
  • Påtaglig katatoni
  • Desorganiserat beteende
  • Negativa symtom

Samt en social eller yrkesmässig funktionsförlust. Sjukdomstecken skall vara observerbara under minst 1 månad och funktionsförlusten pågå under minst 6 månader innan diagnosen kan övervägas.

Diagnosen är således grundad på både symtom, funktion och förlopp.

 

Diagnostiska system

I Sverige används idag två diagnostiska system, ICD 10, kapitel 5 och DSM 5. Användandet av två diagnostiska system parallellt kan verka förvirrande men i praktiken är det endast små skillnader. Det finns också översättningstabeller mellan de två diagnossystemen. När det gäller schizofreni är det endast en väsentlig skillnad – sjukdomsduration (sjukdomstid), 1 respektive 6 månader (1 månads sjukdomsduration krävs för diagnos enligt ICD-10, 6 månader för diagnos enligt DSM-V).


ICD-10 systemet

ICD systemet tillskapades av världshälsoorganisationen (WHO) år 1900. Syftet med klassifikationssystemet var främst att diagnoser skulle ställas på likartat sätt och utifrån samma grunder världen över. Hjärtinfarkt likväl som schizofreni skulle ha samma siffror för klassifikation både i Sverige och övriga delar av världen.


DSM-V systemet

DSM systemet är utarbetat av Amerikanska Psykiatriska Föreningen och kan beskrivas som deskriptivt, ateoretiskt, multiaxialt och hierarkiskt. En av skillnaderna mellan DSM-V och ICD-10 är att DSM är multiaxialt. Detta betyder att man vid diagnostisering inte bara fokuserar på det kliniska syndromet som en individ uppvisar utan också tar hänsyn till andra aspekter av människan.

 

Diagnosen schizofreni (F20/295)

I enlighet med dagens diagnostik karakteriseras schizofreni av en blandning av tecken och symtom där inget kan anses vara patognomont vid schizofreni utan också kan förekomma vid andra psykotiska tillstånd. Ett av de vanligaste symtomen vid schizofreni är vanföreställningar, detta kan t ex yttra sig som en känsla av att vara förföljd eller som en övertygelse om att man blir styrd av en utifrån kommande kraft. Hallucinationer är också vanligt förekommande, oftast i form av obehagliga eller skrämmande röster som ingen annan än den sjuke hör. Även syn-, lukt-, känsel- och smakhallucinationer kan förekomma. Dessa typer av hallucinationer är dock inte lika vanliga som rösthallucinationer.

Symtomen vid schizofreni har sedan långt tillbaka indelats i två grupper, positiva och negativa symtom. På senare år har också kognitiva svårigheter uppmärksammats allt mer. Positiva symtom är något som tillkommit medan negativa symtom är något som saknas, t ex förlust av förmågor.

Till gruppen positiva symtom räknas:

  • Hallucinationer
  • Tankestörningar med desorganisering av talet och beteendet
  • Vanföreställningar
Till gruppen negativa symtom räknas:
  • Självförsjunkenhet
  • Känslomässiga störningar

Till kognitiva symtombilden hör ett dysexekutivt syndrom med svårigheter med:
  • Planeringsförmågan
  • Problemlösningsförmågan
  • Arbetsminne
Vissa individer med schizofreni är självförsjunkna. De lever i sin egen värld, isolerar sig från andra och ter sig inaktiva. Andra förekommande symtom är ambivalens med oförmåga att fatta beslut, och tankestörningar. Svåra tankestörningar kan göra att en person med schizofreni blir svår att förstå då man samtalar med honom eller henne. Han eller hon kan t ex uppfinna nya ord som man aldrig hört förut eller ha svårt att hålla tråden vid ett samtal.

En person som lider av schizofreni kan ha ångest, nedstämdhetsperioder samt vara passiv. Detta kan leda till svårigheter i att upprätthålla normala sociala relationer till andra människor. Personen kan också ha svårigheter att ta hand om det egna boendet, klara av att sköta sitt arbete eller att fortsätta i skolan.

Vid diagnostisering enligt både ICD-10 och DSM-V är det således uppvisade tecken och symtom, samt förekomst av funktionsförlust, som ligger till grund för diagnosen schizofreni. Bägge systemen innehåller listor på en mängd tecken och symtom av vilka ett visst antal måste finnas närvarande, under minst en månads tid, för att diagnosen schizofreni skall kunna misstänkas.


 

DIFFERENTIALDIAGNOSER
 

Differentialdiagnoser till schizofrena syndrom inkluderar:

  • Icke-psykotiska personlighetsstörningar (t ex schizotypalpersonlighetsstörning). (F60/301)

  • Psykotiska syndrom inducerat av psykoaktiva substanser. (F10-F19/303-304)

  • Psykotiska syndrom inducerat av somatisk sjukdom. (293)

  • Förstämningssyndrom kan ge upphov till psykotiska symtom och betecknas då som affektiv psykos. (F30/296)

  • Schizoaffektivt syndrom finns någonstans i gränslandet mellan förstämningssyndrom och schizofreni. Begreppet betecknar ett syndrom där individen uppvisar en blandning av affektiva och psykotiska symtom. För diagnosen schizoaffektivt syndrom krävs att individen under en och samma sjukdomsperiod har vanföreställningar och hallucinationer under minst 2 veckor i frånvaro av framträdande förstämningssymtom. Symtom som uppfyller kriterierna för förstämningssyndrom finns under en betydande del av sjukdomsperioden. (F25/295)

  • Vanföreställningssyndrom skiljer sig från schizofreni genom avsaknandet av hallucinos, tankestörningar samt negativa och kognitiva symtombilder. (F22/297)

Psykoaktiva substanser av en mängd olika slag såsom amfetamin, marijuana, dissociativa droger såsom fencyklidin och hallucinogener kan utlösa psykotiska syndrom. Om psykosen utvecklas i nära anslutning till drogintag kan differentialdiagnosen vara relativt lätt att ställa. Det kan vara betydligt svårare om det akuta psykotiska tillståndet efter drogintag utvecklas till ett mer kroniskt psykotiskt syndrom. Det finns inga klara riktlinjer för hur lång tid som måste gå av drogfrihet innan man får ställa diagnosen schizofreni. Drogfrihet måste vidimeras med t ex en serie av drogscreening-undersökningar.

Kroppsliga sjukdomar kan också presentera sig med psykotiska symtom. De mest vanliga tillstånden är temporallobsepilepsi, hjärntumör, slaganfall, hjärnskada, endokrina eller metabola störningar, infektioner i CNS, multipel skleros (MS) samt autoimmuna sjukdomar såsom anti-NMDA receptorencefalit.

Differentialdiagnostiskt krävs noggrann anamnes, noggrant somatiskt/neurologiskt status samt adekvat provtagning.


 

SAMSJUKLIGHET
 

Under förloppet av ett schizofrent syndrom kan individen drabbas av andra psykiatriska syndrom. Två eller flera diagnoser, förekommande hos samma individ vid samma tidpunkt, kan innebära att behandlingsstrategier måste omprövas och är således viktiga att beakta. Vid uttalade negativa och kognitiva symtom kan det ibland vara svårt att differentiera schizofreni från autismspektrumstörning.

 

Depression och schizofreni
 

Depression är inte bara en differentialdiagnos vid schizofreni. En fullt utvecklad egentlig depression kan förekomma tillsammans med ett schizofrent syndrom. För att ytterligare komplicera bilden är vissa depressiva symtom, till exempel ångest och oro för kroppslig sjukdom, vanliga vid schizofreni utan att det rör sig om ett fullt utvecklat syndrom. För att underlätta diagnostiken hos patienter med mer än ett syndrom vid samma tidpunkt kan symtomskattningsskalor med fördel användas. Det är vanligt att någon gång under sitt liv drabbas av ett depressivt syndrom om man lider av schizofreni. Risken anges i vissa studier så hög som 60-65 %.

Samsjuklighet mellan schizofreni och egentlig depression ökar med största sannolikhet risken för självmord i denna grupp. Det är således av yttersta vikt att i tid upptäcka tecken på depressionsutveckling och kunna sätta in en adekvat behandling.


Kroppsliga sjukdomar och schizofreni

Utöver samsjuklighet mellan schizofreni och andra psykiatriska syndrom finns det också en ökad risk att vid schizofreni drabbas av kroppsliga sjukdomar i högre omfattning än befolkningen i övrigt.

Respiratoriska och hjärt-kärl sjukdomar och drogmissbruk har blivit allt vanligare i denna grupp. Vad som speciellt uppmärksammas idag är det metabola syndrom som vissa patienter utvecklar i samband med behandling med antipsykotika.


Självmord och schizofreni

Psykos innebär en av de högsta självmordsriskerna inom psykiatrin. Självmordsrisken ligger på samma nivå som de allvarligaste depressionssjukdomarna eller vid missbruk.

Mellan 5 och 10 % av alla personer med psykosdiagnos genomför självmord inom en 10-årsperiod efter det första insjuknandet. De flesta av dessa självmord är inte svårförståeliga, utan har en existentiell logik som ofta sammanhänger med livssituationen eller yttre händelser.


 

UTREDNING
 

Anamnes och social utredning

  • Psykiatrisk sjukdom i släkten
  • Förlossningskomplikationer
  • Somatisk sjukdom
  • Skalltrauma
  • Familjeförhållanden
  • Uppväxt
  • Utveckling
  • Arbete/utbildning
  • Intressen
  • Sjukdomsutveckling
  • Självmordsförsök
  • Aktuella stressorer
  • Drogbruk/Drogmissbruk

Somatisk utredning
  • Somatiskt status inklusive neurologstatus
  • Laboratorieundersökningar innefattande rutinblodprover, narkotika-screening, eventuellt kompletterande laboratorieutredningar (t ex hepatitblock)
  • EKG
  • EEG
  • Hjärnavbildningsstudie (CT alternativt MR)

EKG, EEG samt hjärnavbildningsundersökningar görs rutinmässigt, om patienten accepterar detta, på de flesta universitetskliniker samt större kliniker ute i landet. Vissa kliniker gör inte dessa undersökningar, om det inte föreligger särskild indikation, såsom t ex hjärtbesvär, anamnes på krampanfall eller neurologiska avvikelser vid undersökning.


Psykologisk utredning
  • Neuropsykologiska test innefattande uppmärksamhet, intellektuell nivå, minnesfunktioner och exekutiva funktioner
  • Personlighetsbedömning
  • Bedömning av lämplighet för psykoterapi

Utredning beträffande funktionsnivå, psykosociala förhållanden och omvårdnadsbehov
  • ADL
  • Kroppskännedom och motorik
  • Nätverk och familjeförhållanden
  • Bostad intressen och fritid
  • Speciella resurser hos patienten eller i omgivningen
  • Livskvalitetsskattning
  • Bedömning av individuellt optimal omvårdnad.


BEHANDLING
 

Länk till behandlingsöversikt: "Psykosbehandling (akuta psykoser och kroniska psykoser)"

Länk till behandlingsöversikt: Vård och insatsprogram


 

ICD-10

Schizofreni, ospecificerad F20.9

 
Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:
F20 Schizofreni

 

Referenser
 

The Global Burden of Disease 2004 Update. Länk

Läkemedelsboken 2014/2018

SBU. Läkemedelsbehandling vid schizofreni 2012. Länk

Läkemedelsverket. Läkemedelsbehandling vid schizofreni – behandlingsrekommendation 2013. Länk

Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 2018. Länk

Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Nationella vård- och insatsprogram 2019. Länk

Gå till början av sidan.

Copyright © 2020, Internetmedicin AB
ID:1253